LaufeLille

Glad Påsk!!

2011-04-21T10:49:00.002+02:00

Vår!!

2011-04-19T10:00:00.004+02:00

Underbara våren är här. Solen skiner och nästan 20 grader varmt. Tänk vilken inverkan ljus, sol och värme har på humöret och orken. Barnen var ute hela dagen igår. Adrian hann knappt in och äta kvällsmat innan han ville ut igen, Bolibompa var helt bortprioriterat! Såpbubblor, sandlåda och spring i benen!!
Tyra har fyllt 6 år och armar och ben växer ifrån henne och hamnar där man minst anar. Man kan också skönja tendenser inför vad som komma skall i form av stamp i golvet, dramatiska utspel och känslor. Samtidigt som man stundtals tycker att det är jobbigt kan man inte låta bli att le lite i smyg åt all dramatik, än så länge är det lite sött. Gissar att jag inte alls kommer tycka det när det återkommer med styrka i tonåren...

Lite bilder sedan sist....

2011-03-13T16:52:00.003+01:00

Musse Pigg

2011-02-10T22:19:00.002+01:00

T sitter och bygger en Musse Pigg modell av gurkskivor vid frukostbordet.
- Mamma, vet du? När vattnet är jättelitet så man inte kan se det, då är det som små, små bubblor och då ser det också ut som Musse Pigg...... också heter det Mussekyl.

Undrar om det pratas lite mycket kemi häromkring just nu. En mamma som läser kemi, kemi, och kemi. Och en pappa som undervisar i NO.

Annars är vi nästan insnöade igen..... Får se om vi kommer iväg imorgon bitti.

Venös provtagning - rapport från andra sidan

2011-02-09T00:08:00.002+01:00

Eftersom ingen verkar kunna sticka sonen och det "som av en händelse" ingår i min kurs på universitetet i vår är det nu skarpt läge. Eller, självklart ingår det inte i min kurs att kunna sticka sonen. Däremot är venös provtagning en del av kursinnehållet. Häromdagen var det dags för ett första försök, och inte var det några plastarmar vi fick öva på direkt, utan på våra studiekamrater. Sticka och bli stucken.
Kan meddela att jag lyckades på första försöket!!! och sedan dess gått omkring och klämt alla människor jag känner i armvecket. Lite lätt miljöskadad kan tyckas, den här kursen känns inte så svår, en himla massa snack om trombocyter, neutrofila, T och B-celler... Jag hade föredragit att kursen varit lite svårare och att jag inte redan haft vissa "förkunskaper", men nu är det som det är och förhoppningsvis kommer något bra ut av studierna till sist..
Just det, studiekamraten som skulle sticka mig... Det gick inte. Handledaren muttrade något om att jag var "en så'n där jobbig", vet inte vad han kan ha menat.. Genetiskt? Det hela slutade med kapillärt prov i fingret istället.. Kan jag skönja ett mönster?!

Dagens agenda

2011-02-05T13:57:00.000+01:00

Består av att planera 6-års kalas!!! Fixa inbjudningskort, baka bullar, bröd och ta hand om ett tvättberg.
Trevlig Helg!

Funderingar..och möjligheter

2011-02-01T09:45:00.006+01:00

Det har hänt mycket
På ganska kort tid

Möjligheterna ska vi så snart det är möjligt börja nyttja. Först ska vi bara bli friska. Det låter kanske som undanflykter, men T är hemma från förskolan, inne på vecka nummer två nu...Imorgon har vi i och för sig genom ett gemensamt beslut som inte alls grundar sig på att jag har lab-dag i skolan bestämt att hon är frisk. Riktigt så illa är det som tur är inte, hon är feberfri sedan igår men fortfarande väldigt hostig, dock alltmer uttråkad. Det tar jag som ett tecken på tillfrisknande!
Annars är vardagen i full gång med allt vad jobb, studier och aktiviteter heter. Så mycket annat finns det varken tid eller ork till. Försöker komma ihåg och att ibland sätta problem som uppstår nu i rätt proportion till hur bra allt egentligen är (hänger ni med?)men tyvärr är det lätt att glömma. Väldigt lätt. Vilket gör att det är väldigt lätt att gnälla över vardagen, "vardagspusslet" (vem kom på det ordet?)och allt man skulle vilja ha på annat sätt.
Tacksamheten över att A mår så bra är oändligt stor, ändå behövs bara en hostning för att oron ska slå till. Är det verkligen bara en vanlig förkylning? Ännu värre blir det om en infektion istället för att starta med snuva, startar med "oprovocerad" feber. Då hinner man hela vägen till Göteborg i tanken innan det visar sig att det var halsfluss, förkylning, "virus". Den här delen är så svår att förklara för dem som inte själva lever i en liknande eller samma situation. Att oron är lika stor, ibland ännu större nu är tidigare, för varför ska just vi klara oss? Statistik i all ära, men som jag tjatat om förut, när statistikens siffror motsvaras av grannarna man levt tillsammans med i en sjukhuskorridor, där är det inte längre bara siffror.
Tankarna kommer allt oftare ju större barnen blir. Händelser i direkt närhet sätter igång egna tankar och funderingar kring liv och död. Tyra vet att man kan dö av cancer, hon vet också att Adrian har haft cancer - och att doktorn har "lagat honom". Det är därför han har ett ärr på magen. - Men varför kan man inte laga alla som får cancer? Ska man inte vara gammal när man dör? Mammor och pappor får inte dö! - Mamma, barn kan väl inte dö i alla fall?!
Frågor som är svåra för alla föräldrar att svara på, frågor som måste besvaras med ärlighet, men helst utan att för den delen skrämmas mer "än nödvändigt".
Sänder mina tankar till familjerna bakom statistikens siffror - det är inte rättvist!

Hej mitt vinterland!

2011-01-06T15:52:00.003+01:00

När vi kom hem från en snöigt Skåne med mycket snö hade vi ännu mer snö här hemma. Nu är det nytt år och snön fortsätter att fullkomligen vräka ner, vår snöskyffel har aldrig fått jobba så hårt!

God Fortsättning

2010-12-26T17:09:00.004+01:00

God Jul och God fortsättning. Tomten har varit på besök, och mycket mat har ätits. med andra och julen kom i år också!

2:a Advent

2010-12-06T17:10:00.003+01:00

Två tända ljus höll nästan på att sätta huset i brand, eller hur det nu var. Jag var inte hemma och bevittnade dramatiken utan kom hem till en ljusstake med två hela adventljus och lite svedd mossa där de andra ljusen tidigare på dagen haft sin plats. Allt hade ändå gått bra, men glöm inte ljusen är ni snälla!!
Helgen för övrigt har firats med en penicillinkur för undertecknad som åkt på någon slags halsfluss, feber och allmän ynklighet följer hack i häl.... Hoppas resten av familjen klarar sig.
Förutom denna glädjande nyhet har också den tidigare veckans väder med -20 ena dagen och +1 nästa gjort att vattnet plötsligt slutade fungera i lördags kväll. Hade tur i oturen och fick hjälp att tillfälligt lösa problemet. Idag måndag är det (förhoppningsvis) helt åtgärdat igen. Lata som vi är har vi inte smält snö, för att sedan värma vattnet på spisen och diska. Istället har vi skapat vårt största diskberg någonsin. Nu börjar det minska, och även en tvättmaskin har blivit tvättad. Tänk vad man är bortskämd med att saker som el och vatten fungerar och hur lamslagen man blir varje gång det inte gör det. Trodde jag som uppväxt på landet borde vara mer luttrad, Vi har varit både utan el och vatten ibland. Otrevliga saker är uppenbarligen lättare att förtränga än trevliga. Bra!
Nu ska vi knega oss vidare en vecka till och hoppas att både penicillin och all teknik fungerar som den ska. Snart är det julefrid!

Årets Adventskrans

2010-11-29T19:51:00.005+01:00

Pysselambitionerna är höga, genomförandet kommer inte att kunna matcha desamma. Nu är i alla fall årets dörrkrans på plats. Kanske blir det lusskatter innan veckan är slut...

1:a Advent

2010-11-28T00:16:00.005+01:00

Idag, när jag förhoppningsvis hunnit sova några timmar. (Klockan har just passerat midnatt) ska vi fira advent. Jag och Tyra ska efter lucköppning i Bamsekalendern och frukostmys bege oss till kyrkan för gudstjänst. Adrian får inte följa med förrän han blir fyra år har vi bestämt. Han har för tillfället mer spring i benen än vad som är lämpligt vid kyrkobesök, hur trevlig och tolerant prästen i fråga än är.
På eftermiddagen är det dags för barncancerföreningens julfelst på Färjestad travbana. Sedan är det uppladdning för ny vecka igen!
Bjuder på lite bilder från dagens pepparkaksbak!

Saker som är svåra att ändra på

2010-11-16T09:21:00.003+01:00

Har lämnat en mycket ilsken och dessutom ledsen Adrian på förskolan idag. Inte nog med att han var tvungen att ta på sig overallen innan vi gick hemifrån (minusgrader) det värsta av allt var att han inte fyller år. Eller snarare att han inte fyller år NU!!!! Frustrationen grundar sig i att Tyra varit bjuden på många kalas på sistone, det har inte Adrian. Han har förstått att när man fyller år har man kalas, därav vill han fylla år NU!! så han kan ha kalas. Eftersom det inte är paket eller önskelistor som är problemet så gäller inte "snart är det jul" resonemang som substitut. Vi får helt enkelt ha kalas för dockorna eller något mjukisdjur i eftermiddag när jag hämtar lite tidigare. Att flytta hans födelsedag så här tre år senare känns lite svårare.
Annars har vi hunnit med att hälsa på finkusinen i Skåne förra helgen. Han passade på att döpas och till skillnad från sina kusiner skrek han inget alls utan somnade istället när prästen pratade....
Nu i helgen hade vi besök av andra finkusinen och hans föräldrar. Mycket bus och mys.
Annars drar det ihop sig och jag både ser fram emot och bävar inför jul och allt som man vill, borde och måste. Det finns väldigt många vill, men allldeles för lite tid och ork. Önskar mig ett recept på kloning av tomten, har lärt mig grunderna i skolan nu, men känner att jag skulle kunna behöva lite djupare kunskap för att börja laborera här hemma. Men, håll med om att det skulle vara praktiskt!Någon nänmde iofs att diagnosen brukade kallas schizofreni, men det är ju något helt annat!

Vintertid

2010-11-02T19:25:00.003+01:00

Tänk att jag hade hunnit glömma hur mörkt det blir när man ställer tillbaka klockan den där futtiga timmen. Jag är inte alls säker på att jag tycker att det är ett bra påfund. Har de senaste dagarna hört flera förespråkare för att vi ska göra tvärtom, dvs ställa fram klockan på hösten och på så vis få lite ljusare kvällar, för vem bryr sig om hur ljust det är på morgonen? Förslaget ligger ännu så länge kvar på analysstadiet, återkommer naturligtvis när jag bestämt hur vi gör nästa år, så ingen behöver känna sig osäker.

Årskontroll

2010-10-24T08:29:00.003+02:00

Nu är årskontrollen över. Eller, i alla fall den del som gick att genomföra... Det vill säga de prover som gick att ta kapillärt (stick i fingret). Tror att det egentligen skulle ha tagits 15-20 rör intravenöst, men att det slutade med 6-7 rör kapillärt istället. Inte utan att de försökt väldigt många gånger, och inte utan en hel del dormicum(lugnande). Faktum kvarstår, de fick inga intravenösa prover den här gången heller.
Det innebar att vi inte kunde göra någon undersökning av njurarna och det fattas fortfarande en del virusprover och prover på immunförsvarets långtidsfunktion(?).
I stort såg det ändå bra ut, ultraljud av levern, lungröntgen, tandläkare osv. Nu blir det en heldag i Karlstad inom de närmaste veckorna för att komplettera. Då blir det sövning på mask för att få dit två infarter, sedan 4-5 timmars njurundersökning.
Antibiotika som profylax är återinsatt över vintern för att slippa få ner varenda förkylning i lungorna. Tittar man på helheten så är vi väldigt förskonade vad det gäller mediciner, men det är först då man klagar över detaljerna, som att få penicillin insatt halvårsvis, fast man vet att det är för en bra sak!

Årskontroll i Göteborg

2010-10-19T20:11:00.002+02:00

Som rubriken lyder, men jag och T är hemma. T hade feber och jag har hysteriskt mycket i skolan den här veckan, OCH årskontroller med sammanlagt 5-6 träffar med olika specialister på två dagar är svåra och flytta på. Alltså bestämde vi att Johan och Adrian åker själva. Just när vi bestämde det verkade det som en väldigt bra och klok idé.
Nu, när de är i Göteborg och jag är här känns det som en helt vansinnig idé. Vem kom på något så dumt? Vem trodde att det skulle gå att få något vettigt gjort när alla tankarna ändå är 25 mil söderut? Som om det skulle hjälpa att allt verkar ok, och att jag fått rapport om dagens alla undersökningar som gått helt utan anmärkning och planenligt. (lungröntgen, ultraljud av lever, tandläkare(för cellgiftspåverkan)och samtal med vår leverläkare)
Ändå sitter jag här och försöker balansera lite formler och göra nettoreaktioner. Helt hopplöst. Nästa år ska jag vara lite klokare!
Imorgon håller jag tummarna för:
1) Att det ska gå bra att sticka Adrian, vår sköterska (den enda som kan stickas) är inte på plats.
2) För att alla provsvar visar sig vara bra.

Höstväder av bästa slag

2010-10-17T01:10:00.004+02:00

Oktober - Rosa Månad

2010-10-12T22:29:00.003+02:00

Jag får försäkringsbolaget Chartis att skänka 10 kr till Rosa Bandet genom att publicera denna länk. Följ länken och skapa en skänk-länk du också!
http://www.cancerforsakring.se/?bannerId=1470
Följ och skapa din egen länk. Eller köp ett rosa band, eller två.

Hösten gör intåg

2010-09-22T20:11:00.003+02:00

Jag hör till dem som dyrkar hösten och gärna pratar varmt om den höga klara luften och de vackra färgerna. Något som inte alltid uppskattas av min käre man, han är mer en vårmänniska (trots sin pollenallergi) och hävdar att allt är på väg utför på hösten.
Förutom att allt är precis sådär hektiskt som det verkar vara på de flesta platser och i de flesta familjer så är det bra med oss. Förkylda, trötta, många vill och borden, också ett och annat måste.
Helgen som gått har vi haft kusinbesök från Stockholm, mycket trevligt! Och hux flux, nu är det snart helg igen. Då är det tänkt att det ska bli lite höststädning, skogsmulle, och kanske om orken räcker och förkylningen vänder ett badhusbesök.. Och Ikea, en nattlampa till Adrian måste inhandlas, "han ser nämligen inget på natten".

Mera framåt!

2010-09-01T20:08:00.003+02:00

Nu kör vi, och trotsar det som trotsas kan. Jag skippade introduktionsdagen på Universitetet, kände att jag känner till både CSN och trakten kring Karlstad tillräckligt för att passa på att ta en dag tillsammans med två vildar istället. Öppna Förskolan på förmiddagen, nya fina badhuset på eftermiddagen. 19.15 sov sjöbusarna gott.
Skönt med en dags ledighet som är helt självvald och inte mer eller mindre framtvingad. Fick fullständigt schema igår och det såg inte ut att finnas så jättemånga möjligheter att göra något liknande den närmaste tiden.

Framåt!

2010-08-30T20:17:00.002+02:00

Idag är en bättre dag. Provsvar från fredagen visade värden helt inom det normala, och förkylningen håller sig tämligen stabil.
Upprop på universitetet, jag känner mig väldigt gammal och inte sådär väldigt uppspelt inför möjligheterna till föreningsliv och kommande (om än frivillig) nollning. Vi får väl se hur mycket deltagande det blir.... Däremot ser jag fram emot att studera, ska bli riktigt spännande! Riktigt trevligt var det också att återse ett gäng från höstens bastermin.
Gårdagens hageldrivor har smält, åskan hållit sig undan, inte ens en liten regnskur, ja, idag är en bättre dag!

Sköna Vardag?!

2010-08-29T20:37:00.002+02:00

Snabbt det går att "komma tillbaka" in i vardagstempot igen. Fast riktigt tillbaka är vi inte än. Om man nu blir det.
Adrian är förkyld och i fredags togs prover, prover som vi inte stannade kvar och väntade på. Försöker att ha is i magen och tänka att det bara är en vanlig förkylning, och analysera varje hostning med lite distans men det fungerar sådär. Det positiva är att det inte har kommit till någon feber under helgen och att han faktiskt verkar just förkyld.... Inga nyheter, det vill säga inga läkarsamtal helgtid brukar också vara detsamma som goda nyheter, eller i alla fall inget som ska åtgärdas just nu. Ja,jag har nästan lyckats övertyga mig själv.
Vi har annars haft en trevlig helg, träffade vänner på lördagkvällen och dagen idag har ägnats åt försök att komma ikapp här hemma, storhandling, "Skogsmulle" och matlagning. En helt vanlig söndag helt enkelt. Nu vill vi gärna ha en helt vanlig vecka, om man får önska lite..

Tillbaka igen?

2010-08-23T15:33:00.002+02:00

Myrsteg mot vardagen eller elefantkliv om man så vill.... Idag var i alla fall T & A på dagis, J på jobbet och jag på universitetet. Smärtfritt har det inte varit, men om man försöker se det som rehabilitering, så har vi påbörjat resan igen.

Benmärgsprov

2010-08-20T10:33:00.002+02:00

Vet inte riktigt hur jag ska och om jag ens ska formulera det här inlägget. Jag gör det ändå.

Efter sin transplantation har Adrian varit relativt förskonad från svårare infektioner och längre sjukhusvistelser. Åtminstone om man bortser från det EBV-virus han har kroniskt i kroppen som ställt till en del. Men ändå. Det har varit ganska lugnt, vi har om än oändligt sakta börjat återfå hoppet om något som kan liknas vid ett normalt liv. Jobb och skola på heltid under hösten var planen. Lite ångest över långa dagar på förskolan för barnen, men samtidigt glädje över att det var det som var det jobbiga. Hoppas det går att förstå tankegången...

Natten till tisdag förra veckan fick A nästan 40 graders feber. Vi gav alvedon och ringde dagvården på morgonen som vi brukar när det är något vi funderar på. Det är så tryggt att alltid veta att vi får komma om vi är oroliga för en extra provtagning, och det gör också att man inte alltid känner behovet av att kasta sig iväg. Efter konsultation med sköterska och läkare bestämmer vi oss för att avvakta. A är fortfarande pigg och äter och dricker. Nästa natt är febern lika hög och det känns befogat att åka in, bara för att dubbelkolla så det inte är något.
Det visar sig att leverproverna är ordentligt förhöjda. Trombocyterna är låga (80) Vita är låga, neutrofila är 0.3..... Så lågt har de inte varit sedan cellgiftsbehandlingen, Hb är också i underkant, men inte alarmerande lågt. CRP 58..
Klart man blir orolig då, men inte överdrivet, ok penicillin behövs och uppföljning är min tanke när jag pratar med J som är på sjukhuset. J tycker att sköterskor och läkare ser lite oroliga ut. Som förälder till ett sjukt barn blir man expert på att avläsa varenda ryckning i läkares och sjuksköterskors ansikten. Ett undanglidande svar och en blick som inte är som den brukar.
Inläggning och ordentlig intravenös antibiotika sätts in. Till intravenös antibiotika behövs en infart..... Att sticka Adrian ska jag inte göra någon lång utläggning om just nu, men det är riktigt svårt och nu har jag fått en stickrädd kille som säger "inte sticka mig" så fort han ser en vit rock... Precis det jag kämpat emot, en av gångerna tog det 12 försök, för att ändå inte lyckas och senare få sätta infart efter sövning via mask...

Nästa dags prover visar sjunkande CRP men också sjunkande blodvärden, trombocyter nere på 55 och Hb på 87. Vår läkare bestämmer efter konsultation med Göteborg att benmärgsprov ska göras. De hittar ingen förklaring till varför benmärgen skulle vara påverkad.

I den värld vi levt betyder benmärgsprov bara en sak - leukemi.

Det var också vad de sköterskor och läkare som känner oss befarade även om de försökte lugna oss med att vi inte visste säkert och att det kunde vara något annat. Först skulle vi få vänta hela helgen på det preliminära beskedet då provet var tvunget att skickas. Efter påtryckning från Göteborg fick vi ändå ett snabbt besked. Inga avvikelser som visade på leukemi vid en första analys. Under helgen började sedan proverna vända och klättra tillbaka mot det normala igen. När slutreslutatet kom på tisdagen var alla prover i princip normala igen. Inga leukemiceller funna. LÄTTNAD.
Sannolikt en ordentlig bakterieinfektion som tryckt ner ett redan nedtryckt immunförsvar. Nu är vi hemma igen med bactrim per os. Galet.

Det som händer när något sånt här händer är att man upptäcker saker. Man upptäcker att man inte alls är så stark. Att man inte alls är tillbaka i något normaltillstånd. Man kastas handlöst tillbaka, börjar planera för att ta sig till Östra och Göteborg. Planerar praktiska saker, för det är det enda man kan ta i konkret. Tankar på att behandling kanske inte är möjlig eftersom tranplanterad och cellgifter inte är någon bra kombination och innebörden av det försöker man hålla ifrån sig. Helt går det inte. Nu ska man ta sig upp igen, och tillbaka. För nu är det skola och jobb på heltid som gäller från måndag.
Hur förklarar man för sin omgivning att den elaka infektionen som tryckte ner benmärgen inte bara var en infektion. Den var en mardröm som inte försvinner när man slår upp ögonen på morgonen. Den gör att man inte vågar sova, den gör att åtminstone jag måste börja om för att återigen våga tro att det finns en framtid. Det låter otacksamt, och självklart är lättnaden enorm, men det är rädslan också, och den kom väldigt väldigt nära igen.....

Adrian 3 år!

2010-08-08T20:43:00.002+02:00

Snart stor kille!

2010-08-05T12:00:00.001+02:00

Imorgon blir liten kille stor. 3 år. Inte för att han är mammas lilla kille om man frågar honom - nej han är en "flicka som heter Päron". Så nu vet ni det! Imorgon firar vi Päron med hallontårta och kalas!

Skepp o Hoj!

2010-08-01T16:59:00.003+02:00

Piratfest igår medför tungt huvud idag. Trevligt var det, men gårdagens pirater hade behövt sovmorgon idag! Låter bilderna tala för sig själva...

Ny kusin!

2010-07-09T21:05:00.001+02:00

Grattis!!

Från att för två månader sedan inte haft någon kusin har nu två små fina pojkar dykt upp. Vi är så glada och längtar efter att få träffa pojen med de skorrande r:en snart!

Hejdå Libero och Pampers!

2010-06-30T21:15:00.001+02:00

Tänka sig. Två veckors semester och nu två blöjfria barn. Natt som dag. Man tackar och tar emot, men ska av säkerhetsskäl införskaffa ett par underlägg inför helgens Skåneresa. Det kostar inte ens ett blöjpaket...

Sommarlov!

2010-06-15T22:48:00.003+02:00

Solen skiner, himlen är blå. Vinden blåser omkull oss, men det är trevligt ändå. Det är väl den omtalade "midsommerblåsta" som är i antågande.

T & A gör sista dagen på förskolan på torsdag och sedan är det sommarlov på riktigt. Långt sådant också. Jag har inte ens räknat alla veckorna, men med en pappa som är lärare finns det en och annan sommarfördel. Speciellt när det äntligen är klart att han har jobb åtminstone en termin till. Då kan man pusta lite igen .

Själv börjar jag jobba på måndag. När de andra tar ledigt.... Men jag ska inte jobba heltid och som student finns det ju inte en uppsjö av alternativ till hur sommarmånader ska kunna finansieras... Jag har inte så många minuter till arbetet i restid som tur är så jag räknar med att kunna få en del fina sommardagar tillsammans med resten av familjen om än inte hela dagar varje gång.

Nu till helgen bär det av till Stockholm för att fira kungligt bröllop. Det var inte riktigt sant, vi åker för att hälsa på kusinen med föräldrar och ska hålla oss på behörigt avstånd från de jippon som sägs kommer vara både här och där. Tur att de bor på rätt sida av festligheterna!

Kusinen finen

2010-05-27T23:27:00.002+02:00

Han smet ut för tidigt, kusinen -finen. Allt gick bra ändå. Han är väldigt söt och lite liten. Det är Tyra nöjd med. Hon var ju också lite liten.
18 maj är han född istället för den 29 juni som tanken var, 1900 g och 45 cm. Edvin är namnet och vi längtar efter att få träffa honom snart.
Välkommen Edvin!!

Nu drar vi

2010-05-12T10:37:00.002+02:00

Söderut!

Kommer dock att bli lite senare än ursprungsplanen beroende på diverse omdömen och annat kul som måste göras. Detta innebär en mellanlandning i Göteborg, men å andra sidan är vi ju framme i bra tid imorgon förmiddag.

Trevlig Helg!

Mycket att se fram emot

2010-05-06T07:44:00.003+02:00

För första gången sedan A blev sjuk kan jag känna att jag ser framåt. På riktigt. Tänker inte på den j-a cancern varje stund. Därmed inte sagt att inte tankarna kommer varje dag. Det är ändå en förbättring - hoppas jag.
Det är sådana här inlägg som ger lite ångest att skriva, jag törs inte riktigt lita fullt ut på det jag skriver och bakslaget lurar fortfarande runt hörnet. Men vi övar och hoppas att det är det här ska bli vårt normaltillstånd.

Men - nu börjar björkarna få musöron, vitsipporna blommar för fullt och jag har till och med dristat mig till att plantera ut några kryddväxter, trots att frosten fortfarande hälsar på om nätterna. Än så länge har det gått bra.
Ikväll kommer lillasyster med den stora magen och hälsar på över helgen. Det ska bli roligt, känns som om det var länge sedan.
Nästa vecka är kort vecka och på onsdag drar vi söder över för att hälsa på alla fina släktingar och vänner. Det var också jättelängesedan!!
Bröllop på lördagen och förhoppningsvis få kika på nytillskottet i Ljungbyhed någon av dagarna, samt avundas A som jag hört ryktesvägen har en väldigt fin mage!

Väldigt hektiskt och många bollar i luften är det fortfarande, men det känns ändå som om vi plockar ner en i taget.

Disk -o

2010-04-23T17:26:00.003+02:00

Vi laddar inför helgens prylbytardag med att märka kläder till försäljning, diska och äta popcorn!

April April - Snart maj!

2010-04-19T00:05:00.003+02:00

Sämre bloggare får man leta efter. Tiden och inpirationen har inte varit synkroniserade på ett bra tag.

Nu har min käre make rensat och vad man nu gör med en dator som inte fungerar som den ska, så nu hoppas jag att det till och med ska gå och lägga ut en och annan bild.

Med oss är det bra. Tempot är fortfarande högt och intesnivt, men roligt för det mesta. Skolor av alla de slag, högskoleprov, tankar på hur skolan ska fortsätta framöver.

Johan har ju sitt vik en bit in i juni, och efter det vet han inget mer. Jag har sökt Universitetet till hösten och har en garantiplats, så den biten borde vara lugn. Sommarjobb är klart, J tar föräldraledigt och jag jobbar, med lite tur kanske vi kan få någon vecka tillsammans, om inte annat för att vi vill åka land och rike runt och välkomna de nya kusiner och kompisbebisar som både dykt upp och förväntas under sommarens första del!!! Så spännande!

Min stora bebis T, har en lös tand!!!!! Oj, vad hon blev gammal - för att inte tala om hur gammal jag blev. Min lilla tjej...

Inser att jag blivit sådär som jag tyckte var så fånigt att min egen mamma höll på. Jag förstår dig bättre nu mamma! :-)

Adrian är det full fart på, han springer, skriker, pratar och VILL, VILL INTE, VILL, VILL INTE, med ungerfär 10 sekunders mellanrum! För att citera en intern källa "det är en härlig ålder" Och visst är det det, men det är inte alltid att man känner det helt och fullt.

Återbesök i Göteborg för två veckor sedan passerade utan anmärkning, och om inget nytt inträffar ska vi inte tillbaka förrän vid årskontrollen i oktober. Känns helt otroligt! Ordinarie månatlig provtagning i Karlstad gäller förstås framöver också.

Ett litet tecken på att vi är här

2010-03-24T23:20:00.003+01:00

Hinner alls inte med, men vill så mycket. Informationsträffar och möten om studier om förskola och om jobb. Inte ett endaste som handlar om behandling eller sjukdom just idag.
Adrian och Johan var på dagvården och tog prover igår, vi har inte ens kommit ihåg att ringa för att få provsvaren. Hoppas det tyder på att vi börjar återhämta oss och inte bara på stress.

Ny vecka - nya möjligheter!

2010-03-15T07:40:00.002+01:00

Ännu en vecka har gått. Jag anade våren igår. Det droppade från taken (inte bara rasade stora snömassor) fåglarna kvittrade och solen sken. Trött som jag börjar bli på vintern griper jag de halmstrån jag hittar och plockar genast fram vårjackan. Jag skulle ju bara til systertyster och hälsa på i hennes nya lägenhet. Om någon undrar kan jag meddela att det är inte alls dags för vårjacka än. OM man inte sitter i lä vid universitets stora glasfönster med en glass i handen - det är vårtecknet bland studenter jag såg i slutet på förra veckan. Det får duga i brist på snödroppar.
I morse ville jag fortfarande leva i tron att det var vår och försökte ta på Adrian lite mindre kläder innan tidig avfärd till dagis. Min man (som går i vårjacka året om oavsett grader celsius) tog genast ur mig den villfarelsen. "Vad gör du?!" -"Det är 16 minusgrader ute".
Jaha - det var den våren.
Imorgon är en ny dag - med nya möjligheter att träffa våren!

Ängel och Spanjorska!

2010-03-07T18:07:00.005+01:00

Vem är vem är frågan?! Den rosa ängeln är "lite" arg - hela dagarna. Nästan skänt att sportlovet är över och vardagen tar vid.
Den vackra spanjorskan har fått sin fina klänning i försenad födelsedagspresent idag. Naturligtvis fick hon också en matchande solfjäder - lyckan är fullständig!

Tyra 5 år!

2010-02-16T19:43:00.006+01:00

Vart de åren tog vägen kan man undra, för att använda en av många välkända formuleringar. Dagen har firats med pompa och ståt. Paket på sängen och en heldag på lek och buslandet i Örebro. Jag och Johan kommer vara härligt ledbrutna imorgon efter att ha klättrat omkring i klätterställningar och rutschkanor. Det är kanske där de där fem åren är, att man inte är så bra på att klättra, tycker att stora studsmattor gör så man blir snurrig i huvudet och att det är bra att vara på lekland på en tisdag när ingen annan är där. Tråkig, vuxen - nej, bara lite bekväm ;-)
Prinsessan fick enligt önskemål, skidor, ett spel, klänning. dvd-box, och lite annat krams. Dessutom hade kommit paket på posten!
Nu är det en trött liten (stor!) femåring som sover gott.

Popcorndagen igen

2010-02-12T16:59:00.002+01:00

Nu är det dags för fredagsmys! Popcorndagen, det vill säga fredagen har åter infunnit sig. Det verkar bara vara den och söndagar i våra veckor, de andra dagarna passerar utan vidare notis. I helgen laddar vi för den stora 5-årsdagen på tisdag, bak, städning, klädvisning och studier står på programmet. Melodifestival också såklart!
Jag försökte mig förra veckan på att klippa Adrian utan maskin, det vill säga med hjälp av vanlig sax. Dumt med tanke på min frisörkunskap kombinerat med hans virvlar och ovilja att sitta stilla. Resultatet blev som förväntat inte det bästa. Idag åkte maskinen fram och håret av. Mycket bättre resultat!

Inställd föreläsning

2010-02-09T14:28:00.002+01:00

Nu har det varit så mycket ett tag att när jag fick meddelande från en kurskamrat att dagens föreläsning var inställdså blev det totalstopp. Har inte lyckats ta mig för med något av allt som legat och väntat på att få bli gjort. Eller jo, ringt runt lite till en massa myndigheter och skolor för att "fixa". Och författat ihop ett fint litet brev till CSN, så helt overksam har jag inte varit men ändå.
Johan är ledig och har det tveksamma nöjet att vara på dagvården för provtagning. Själva provtagningen är inga problem normalt sett. Det är det som händer med våra barn så fort de kommer in i en sjukhusbyggnad. Spelar ingen roll om det är i Karlstad eller i Göteborg, men de börjar springa, och öronen har de lämnat kvar utanför. Undrar hur länge den här försvarsmekanismen ska pågå. Undrar också om det är så att A har sett T springa och därför vill göra likadant eller om det är något han kommit på själv. Han gör nämligen likadant vare sig T är med eller inte.
Alla provsvar såg i alla fall bra ut, utom ett som vi inte riktigt vet vad det är. Fosfatasalkalat tror jag, vet faktiskt inte ens om det hör till leverproverna eller cancerproverna, men tror det är lever. Läkaren skulle återkomma om det var något som skulle tas om. Jag känner mig inte orolig för det, inte just nu i alla fall.

Vintern håller i sig, och verkar inte ha några planer på något annat. Jag tycker att det är ganska trevligt, i alla fall när man har skottat och det inte har snöat mer varenda morgon. Snö i skogen och på fält är bra, på vägar och gårdsplaner får det gärna vara snöfritt.
En vecka kvar till femårskalas är det också. Stora tjejen räknar ner och tycker att dagarna går onödigt långsamt. Att hon prickat en tisdag när pappa är ledig, så att hon också får vara hemma verkade i alla fall vara bra! Damens önskelista består så här långt av skidor, skidor och skidor.... Det passar ju bra att vi har snö!

Barncancerfondens insamling

2010-02-01T17:59:00.002+01:00

Just nu är finns det en familj som lever i det som är alla cancerföräldrars värsta mardröm. Från att nästan ha vågat tro igen - till att räkna dagar som är kvar, och allt från en dag till en annan. Alla tankar och all värme till dem.
Ni som har några kronor över, här är Gustavs insamling.

http://www.barncancerfonden.se/4711

Här är Annas blogg....

http://annasanatomi.blogspot.com/

Universitetsstudent -= Jag!!!

2010-01-25T19:54:00.003+01:00

Nu gick det visst undan igen. Från att mina betyg blivit "för gamla"??!!! och att jag skulle bli tvungen att läsa om allt på komvux 1,5 år är jag idag klar för att påbörja min bastermin på universitetet imorgon!
Hur det gick till. Det finns välmenande och trevliga människor på rätt plats här och där i tillvaron. En är syokonsulenten på komvux. Han pratade om reell kompetens, kollade upp vem jag skulle kontakta och sa att jag skulle göra det snabbt. Detta var i fredags. Hade sådan tur att jag fick tag i rätt person, som dessutom engagerade sig. Mailade in alla dokument på arbetslivserfarenhet, utbildningar och tidigare betyg - fick svar efter en timme.
Idag fick jag också bekräftat att jag kommit in, så dagen har ägnats åt att ringa runt och avsluta de knappt påbörjade komvuxkurserna, ändra om med CSN, ändra dagistider. MEN - jag har sparat ett och ett halvt år på komvux. Tack för det Göran!

VAB- utveckling

2010-01-24T20:42:00.002+01:00

Anade att jag skulle få äta upp mitt tidigare inlägg, och så även denna gång. Förkylningen och magont på Adrian muterade till Tyra - som fick magsjuka. Hon smittade ner sin moster som tog VAB åt mig i fredags.... Hmmm, inte riktigt bra.
Men nu mår alla bättre. Eller, moster Y har jag inte pratat med idag, men jag hoppas hon mår bättre. Imorgon är det jobb igen. Bra när de blir sjuka - och friska på helgen. Eller?!!

VAB - Vård Av Barn

2010-01-21T09:12:00.003+01:00

VAB, ett tillstånd vi hittills bara har hört talas om har kommit till vår familj. Jag försöker se det som att vi håller på att normaliseras.. Igår hände det. De ringde från förskolan när jag var i skolan och Johan på jobbet (bra klang -jobbet), Adrian hade ont i magen och kändes varm. Väl hemma verkade det rätt ok, men magen är i olag och feber på 38,0.
Förutom att jag missar några lektioner så känns det helt ok. Det vill säga, det känns inte som om det är något vi kommer behöva söka dagvården för. Det verkar vara något "helt vanligt", som säkert är borta tills på måndag, svårt att förklara den känslan, det närmaste ord jag hittar är nog lättnad.
Idag är vi hemma och myser, ser på film, ritar och har kafferep. För sjuk för att vara på förskolan, men tillräckligt pigga för att orka leka, det är nog inte så dumt. Det kan till och med göra det värt att plugga halva natten som kompensation.

Mera Vinterlek

2010-01-17T21:50:00.004+01:00

Pulkaåkning med bästa familjen H, korvgrillning och alldeles lagom kallt. Det kan inte bli mycket bättre en vanlig söndag!

Äntligen!

2010-01-16T23:02:00.002+01:00

Provsvarsstress....

2010-01-08T14:55:00.007+01:00

Idag fick vi svaret på AFP(cancerindikatorn) Det analyseras nämligen endast på fredagar i Karlstad. Efter ett provsvar som tack och lov visade sig vara felaktigt under hösten vågar jag inte längre ringa och fråga om provsvar. Jag använder metoden, hör jag inget är det nog bra hoppas jag....
Den fungerar inte. Inte för mig, i praktiken skulle den säkerligen göra det, för visst skulle det ringa om det var något som inte stämde. Så med min nyvunna telefonprovsvarsskräck fick Johan istället ringa, själv stod jag precis bredvid, allt mer nervös eftersom tiden gick. Varför dröjer det?!
Det visade sig att provsvaret är helt normalt och anledning till dröjsmål (säkert en minut) var att det inte var vår ordinarie sköterska som svarat.
Nu ska vi inte ta prover igen förrän den 2/2, nästan en hel månad att andas kvar....

God Fortsättning!

2010-01-08T10:09:00.002+01:00

Gott Nytt 2010 i midvinterkylan - Hoppas alla får ett fint och friskt år!

Här är KALLT! Har förstått att det är så på de flesta ställen, men mer än -20 är faktiskt riktigt kallt. Eftersom min man är hämtad från södra delarna av landet påstår han sig aldrig ha upplevt något liknande, det kan helt enkelt bara vara en ny istid på gång!

Jul & Nyår har gått i ett rasande tempo, först här hemma och på annandagen ner till Skånelandet. Fint och mysigt på alla sätt och vis!
Igår började vardagen igen med dagis och skola. Inser att det kanske kallas vuxet att tycka att det känns rätt så skönt. Liksom känslan av att plocka bort alla julsakerna också ska bli väldigt skönt. Ska ge oss på det i helgen är planen, de står kvar på nåder för T vill absolut inte packa ner tomtarna....
Barnen verkar också ha längtat efter kompisarna på förskolan för lämningen har gått helt smärtfritt. Adrian lekte lejon innan jag hann få av honom overallen igår och Tyra hittade kompisarna direkt och vinkade bara lite förstrött när jag sa hej. Vad skönt det kan vara ibland!

Vinter & Kallt

2009-12-18T23:38:00.004+01:00

-18 ute, gnistrande vackert, men kallt. Luciatåg på förskolan, i kyrkan, på öppna förskolan. Avslutning på gymnastik. Examensarbete, tentamen, julpyssel, flyttstädning och julklappsjakt.
Där har ni vad vi i stora drag ägnat oss åt sedan sist.
Helt fantastiskt om man jämför med samma period förra året, törs knappt skriva det, men inte ett sjukhusbesök inplanerat på ytterligare ett par veckor, och det känns faktiskt helt ok....
Tanken är att helgen ska fortsätta i samma anda som ovan. Försöka bli klara med flyttstädningen så vi kan städa lite här hemma inför jul istället... Kanske göra lite julgodis och baka, får se vad som hinns och orkas med. Tipspromenad med grillning och glögg imorgon eftermiddag, hoppas vädret kan tänka sig att bli lite mildare.
På måndag är sista dagen på dagis före juluppehållet för A&T, så då ska all skola vara klar (??!!!!)
Tisdag blir gästrummet upptaget, julafton firar vi hemma och juldagen med. Annandagens morgon bär det av till Skånelandet för fortsatt firande av jul och nyår.
Önskningar om en riktigt God och Lugn Jul till er alla, lite extra till alla som planerar med myrsteg...

Myran bakar med moster Y

2009-12-05T20:45:00.004+01:00

Lämnade av en liten T hos Ylva på förmiddagen. Där har hon enligt egen utsago haft en riktig lyxdag, det har inneburit lussekattsbak, lekpark, spela spel och framförallt - ingen störande lillebror!

Lillebror som vanligtvis tar all plats mår bra. Han är mer än lite aktiv och som vanligt är man väldigt glad att han är pigg, men när den egna orken inte räcker glömmer man bort tacksamheten ibland... Göteborgsbesök har det varit i veckan. Ultraljud av levern, vaccinering, besök hos ÖNH, provtagning och läkarbesök. Allt gick bra, men dr M var inte riktigt nöjd med att immunförsvaret inte klarar av att ta hand om återkommande förkylningar så en tvåmånaders(!!!) dos bredspektrum antibiotika har satts in. Jaja, småpotatis i förhållande till annat.
Ha en trevlig andra advent allesammans!

Årets första julpyssel och en natt på akuten

2009-11-24T10:34:00.004+01:00

Helgen har tillbringats i julens tecken. Eller, den startade med en natt på akuten. Adrian kom hem från förskolan och hade en temp på drygt 39 grader = åka in. Ringde och konsulterade barnavdelningen som på grund av influensarisk inte ville ha in oss hos dem. De skulle ringa ner till akuten och förvarna om att vi kom, sedan skulle vi få komma in på ett rum utifrån, alternativt ett rum på infektion. Sagt och gjort, tur i oturen var lillasyster Y och min pappa här så de tog hand om T medan vi andra åkte in...

Inne i Karlstad går jag ur och letar efter en ringklocka på utsidan akuten. Jag tänker att om det skulle vara influensa så är ju säkert jag också smittad vid det här laget och det vill jag inte läman vidare till någon annan. Men... det finns ingen ringklocka utanför.. Man måste gå in genom en dörr, på nästa dörr står det skyltar: Om du tror du har vattkoppor eller influensa - "ring på klockan så kommer personal." Jag gör som det står och väntar mig att någon snabbt ska komma, för inte vill de väl ha någon som tror sig ha influensa eller vattkoppor stående i slussen där alla sjuka och infektionskänsliga springer förbi och kan bli smittade. De måste ju veta att vattkoppor till exempel kan vara livsfarligt för riskpatienter.... Det är väl därför de satt upp skylten?!

20 minuter senar har ingen kommit. Då går jag ut och ringer in till akuten via växeln. Talar om vem jag är mitt ärende samt att vi ska vara väntade. Då säger den otrevliga sköterskan "ja, men då ska du prata med de som jobbar på barn" Jag försöker med min allra lugnaste pedagog/säljarröst tala om för henne att jag redan gjort det- då frågar hon - och vem är du?!

Ja, det talade jag ju om när jag presenterade mig, jag la till och med till epitetet A's mamma för att inga missförstånd skulle kunna uppstå. Hon surar men ska ringa upp mig... Ytterligare 20 minuter senare har ingen ringt. Jag ringer upp till barnavdelningen och ber dem ringa akuten igen. Då! får vi komma in på ett infektionsrum. Där får vi efter många om och men träffa en läkare och prover tas. Vi skickas hem med tamiflu och någon ska meddela oss provsvaren senast kl 15 på lördagen. Detta var kl 03.30. Vi kom in strax efter 20.

Det märks att man inom specialistvården blivit "bortskämd" och glömt all inkompetens och otrevliga människor man möter i den vanliga allmänvården. (inte alla såklart, men tyvärr alltför ofta) Vad händer om det kommer in någon som inte kan direktnumren till olika instanser. Någon som också har ett riskbarn men som inte har språket för sig? Vad händer med dem som söker akut och får influensa och vattkoppor i slussen på väg in till akuten? Var är den statistiken? Jag är rätt luttrad, och bara vi kom in så träffade vi på bekanta ansikten form av läkaren och blev väl behandlade.

Människan jag pratade med i telefon som satt på akuten skulle verkligen inte jobba där. Okej, dålig dag - men vem har inte det som söker på akuten?!

Nog om det. Det visade sig att det inte var några influensor, så vi behövde inte någon mer tamiflu den här gången.

Resten av helgen har vi julpysslat och varit trötta. Några dörrkransar och lite planterade amaryllislökar blev det.

I eftermiddag blir det en tur till dagvården för att se om det blivit bakterier i Adrians infektion, febern har dämpats men hans snuva ser inte trevlig ut. Dessutom är det dags för en ny omgång hosta.... Penicillin kanske?!

Ikväll ska jag på ett PerfectHome party, ska bli spännande, har sett en del och tror jag ska passa på att införskaffa en och annan julklapp...

Avboka november och lägg till två juli

2009-11-18T12:58:00.003+01:00

Jag är fortfarande inne på att boka om lite i almanackan. Novemeber är inte direkt min bästa vän nu heller. En månad så starkt sammankopplad med sjukdom och elände. Mamma är fortfarande(!!!!!) inlagd på infektion med den ena intravenösa antibiotikan efter den andra. Lite bättre mår hon men feber för tredje veckan i rad känns inte alls som något bra. Igår trodde vi under några timmar att Adrian fått vattkoppor. I måndags fick vi veta att det går på förskolan. En telefonkontakt med Göteborg sa att eftersom Adrian faktiskt haft både vattkoppor och bältros samt är helt utan immunsuprimerande medicin skulle vi inte behöva oroa oss. OM han ändå mot alla odds skulle få prickar skulle vi naturligtvis vara uppmärksamma och genast höra av oss till dagvården. Sagt och gjort, tisdag visar prickar. Tycker inte att det ser ut som vattkoppor men med katastroftänk i bakhuvudet känns det mer som, ja, varför inte. Varför skulle vi klara oss undan det för. Finns det en chans att få något så tar vi väl den... (jag vet att det låter lite bittert, räknar med att det snart ska gå över) Men, faktiskt! Inga vattkoppor, mer sannolikt några överlevande myggor som gjort hård åverkan på lille sonen. Vid närmare efterforskning visade det sig att förskolan varit ute i skogen dagen innan och träffat en massa flygfän. Adrian reagerar väldigt mycket på bett av alla de slag och utvecklar ofta blåsor på sina bett vilket gör att vattkoppor och blåsbildning inte ser helt olika ut. Skönt i alla fall att slippa en behandling. Andra dosen vaccin missade han i turbulensen som blev, det får bli i början av nästa vecka istället!
Dags att återgå till studierna, får nog höra av mig till morbror Newton och kusin Curie för att få lite hjälp. Det är bra att ha intelligenta släktingar! :-)

Fick ett kort på lillkatten Hedvig i köksfönstret. Orkidén som faktiskt blommar om fick vi när vi kom hem från Göteborg i november förra året från Skånelandet. Något är positivt med november - orkideer som blommar om!

Fnittersjuka och feberpyssel

2009-11-11T10:10:00.002+01:00

fnitterfia

Biverkan av vaccin? Lite feber, snuva och fnitter. T är hemma och pysslar, medan jag försöker läsa. Det går ganska hyfsat, men hon fnittrar hysteriskt.. Det är nog övergående :-)

fondvägg i kök

November

2009-11-10T10:23:00.004+01:00

Har aldrig varit min favoritmånad och kandiderar inte att bli det i år heller. Förra året var november månaden när vi kom hem från Göteborg efter transplantationen och Johan bröt benet. Resten har jag glömt. Pratade med syster M som vid tiden bodde hos oss (tack gode för det). Hon har också glömt (förträngt) november och stora delar av december förra året.
Årets november är idag inne på sin tionde dag och vi har hittills hunnit med en flytt (det är bra, det ska jag försöka komma ihåg till nästa november) Mamma har bott på sjukhus sedan november startade och vi hoppas att hon får komma hem innan november är slut (det hör till det jag ska glömma tills nästa gång) I övrigt bjuder november i vanlig ordning på grått och lerigt väder. Ser fram emot december så man kan få ta fram lite ljusstakar och julgardiner. Tror till och med min pappa tröttnat på mörkret för jag fick en adventsgran levererad häromdagen. Vi har satt upp den, men ännu inte satt i ljusen även om det kliar i fingrarna.

Förutom november och ovan nämnda detaljer är det bra. Adrian äter visserligen en penicillinkur, men det var flera månader sedan sist så det känns helt okej. Han är inte speciellt dålig utan det var sammantaget alla detaljer i form av rött öra, segdragen snuva och hosta som gjorde att vår läkare tyckte det var dags att slå till innan det blev värre.
Vi flyttar fortfarande men har plockat upp mycket och det känns väldigt bra i det "nya" huset. Ska försöka tapetsera klart någon helg, men ändå, väldigt bra. Skönt också att vara borta från det andra huset.
Väldigt mycket studier för både mig och Johan hela tiden fram till jul så vi hoppas på att få vara fortsatt friska. Med tanke på att Johan faktiskt är klar i januari så vore det väldigt bra om han fick vara frisk.
Tyra fick sin första vaccindos i morse och var jätteduktig, inte knyst sa hon. Vi hade förberett och pratat så mycket om den där sprutan för hon tenderar att bli väldigt rädd för allt som möjligen kan göra ont och har med sjukhus att göra. (antagligen hennes reaktion på allt som hänt med Adrian) Johan sa att hon nästan verkat besviken efter sprutan, som om hon förväntat sig att det skulle vara mycket värre... Ibland är det svårt att veta vad som är rätt och fel med förberedelse Det som fungerar en gång är inte alls bra nästa..
Nu sitter jag och väntar på att Telia eller om det var Relacom ska behaga sig att komma hit och installera vår telefon. Senare blir det tidig hämtning på förskolan och vi ska hem och baka eller måla = belöning för att T var så duktig att ta spruta.

Ingen hjärnskakning

2009-11-03T10:57:00.002+01:00

Snabb uppdatering av läget, fick höra att jag skrämts. Förlåt, en massa frustration som kom ut via nätet istället för över kartongerna....
Adrian fick åka tillbaka till hotellet efter två timmar på akuten igår och verkar ha sovit ganska bra. Är nu mitt i provtagning och undersökningar, vår fantastiska sköterska har lyckats att sätta två nålar på två försök, hör på den ni!?!! Hur kan det vara så att EN person är ensam (näst intill) på att kunna sätta nålar på Adrian?!
T är på dagis och mamma mår enligt rapport ungefär som igår. Ska hälsa på henne senare idag/kväll.

Flytt då, Telia är en spännande samarbetspartner... kanske får vi åter fast telefon i mitten av nästa vecka. Bredband med lite bredd kanske kan ordnas ytterligare 10 dagar efter det. "Går det bra?" frågar tjejen som ringer upp efter några turer fram och tillbaka. "Har jag några alternativ menar du?" frågar jag. "Nej, det har du ju förstås inte" svarar hon. Nej, det var väl det jag tänkte... :-)

Vem är ansvarig för resursfördelningen?!

2009-11-02T23:18:00.003+01:00

Nu var vi nästan utflyttade, och inflyttade. Kameran har jag ännu inte packat upp, annars hade det kanske blivit en bild på vår fina tapet. En annan dag.
Lite saker släpar efter och är inte som de ska. För det första, jag och t är hemma (?! mao i Värmland) Adrian och Johan är i Göteborg, för mamma som skulle ta T är sjuk och ligger på CSK. Något märkligt och ännu oidentifierat som behandlas med intravenös antibiotika. Jag insåg igår kväll när jag försökte få reda på hur hon mådde efter att ha åkt in akut att en del kunskap som man i och för sig kan vara utan men som kan vara praktisk har ändå hela den här sjukhusresan givit. Bland annat hittar jag genom kulvertarna under sjukhuset = genvägar. Jag kan en massa användbara telefonnummer som gör att man kan komma förbi "sjukvårdsrådgivningen", och jag kan åtminstone tre olika sorters intravenös antibiotika och vet att hudbakterier om de kryper in i något sår kan ge snabb blodförgiftning. Sådär! Lite skryt med min nyfunna kunskap. Mamma då, ja, hon mår sådär, lite upp och ner och som sagt än vet de inte riktigt vad de behandlar.
Adrian och Johan ja, de är i Göteborg. De hann in på sitt hotellrum, de ska vara på avdelningen först tidigt imorgon bitti. Sedan klättrar Adrian upp någonstans och hinner trilla ner och slå i huvudet och blöda ur munnen. Han är ju en härdad liten man så han låter sig undersökas av pappa. Johan tycker dock att han verkar lite konstig så vi använder ännu ett av alla nyförvärvade telefonnummer, denna gång med riktnummer -031, får veta att snabbast hjälp får de via barnakuten. Dock får de inte gå in direkt utan ringa på och se till att få ett isoleringsrum eftersom A är transplanterad. Det sista jag hörde var från Adrian i telefonen för ungerfär en halvtimme sedan.
Jag; - har du slagit dig?
A; - Nääääeee. Hejjå mamma, kom mjau, kom pappa - hem.

Han verkade inte så dålig just då i alla fall, bara att hoppas att det stämmer!

Jag gjorde en snabbresumé av läget för en av våra (före detta) grannar som ändå är hyfsat insatt i vår situation tidigare idag. Hon blev tårögd och sa, nej, Anna nu får det faktiskt vara nog för er del för ett tag. Det var innan Adrian eventuellt fick hjärnskakning..... Hon verkar inte ha haft någon vidare tumme med vem det nu är som bestämmer.
Imorgon är en ny dag - med nya möjligheter! (lite lätt oroande tycker jag)

Flytt

2009-10-30T23:49:00.002+01:00

Imorgon ska det bära av är meningen. Jag är så trött så ögonen står i kors på mig, men under kvällen har tapeterna förhoppningsvis fastnat på väggarna och mycket finns numera i flyttkartonger. Förstärkning inkallad från Karlstad, Stockholm samt närområde.

Adrian och Johan var till dagvården i veckan och fick vaccin. Johan fick någon form av reaktion med frossa dagen därpå men verkar ha återhämtat sig bra.
Förskola och skola löper på, en del avklarat, men fortfarande mycket kvar. Idag kom också ett samtal från Göteborg och en av våra kontaktsjuksköterskor. Karlstad provtagningsenhet/laboratorium har misslyckats fyra gånger i rad med att analysera Adrians EB -virus svar, vad det verkar som genom att använda fel rör när vi tar kapillära prover på lab och inte nere på dagvården. Men även den gång vi lyckats ta venösa prover är svaren som kommer tillbaka helt fel.... Mycket märkligt, och oroande. Det var ju EBVviruset som ställde till det efter transplantationen förra året och gjorde att halva januari och stora delar av februari fick tillbringas i Göteborg... Följden av detta blir att vi ska ner till Östra på tisdag morgon, det vill säga åka måndag kväll, för provtagning, läkarbesök och en del undersökningar som skulle gjorts på ettårskontrollen som blev inställd på grund av något annat virus... Suck, kanske inte vad vi hoppats på, men inte mycket att sätta emot heller, bara att hoppas att den rinnande näsan inte är på grund av höga EB-nivåer.

Adrians önskelista:
1. Stora fina raka blodkärl att ta prover ur!!
2. Något blodkärl som det går att få blodprover ur, helst med en utförlig karta till dem som handhar nålen...

Återhämtning bland skola och kartonger

2009-10-15T20:36:00.003+02:00

Av skäl inte alltför svåra att klura ut ligger vi lite efter i vardagen. Ett litet problem i sammanhaget kan tyckas och självklart är det så. Att ha varit och bara luktat på tanken återfall gör att man knappt vågar andas. Barnen känner att det är något som inte är som vanligt och spelar ut hela registret av "krångel". Så står man där och skriker "skrik inte" och känner sig mer än redo att söka in till närmaste Nannyakut. Måtte morgondagen bli en bättre dag!

Vi håller också på att försöka packa. Vi har fått möjligehten att hyra ett hus "på landet". Inte så kångt härifrån så förskola och allt annat kan fortsätta som vanligt. Vi har en längre tid varit på jakt efter något annat och både letat hus att köpa och att hyra. Det hus vi nu ska få hyra hade vi gärna köpt, dessvärre kommer det nog inte bli aktuellt, men tills vidare ha vi i alla fall ett gigantiskt rött hus med vita knutar och jätteträdgård att bo i och ta hand om. Vi ska "bara" packa ihop lite först...

I Helvetet och tillbaka igen.....

2009-10-13T20:00:00.002+02:00

Igår efter lunch. Närmare bestämt strax efter klockan ett ringde jag till dagvården för att se om de fått provsvaret på AFP (cancerindikatorn) som togs i förra veckan. Det har legat stabilt runt 6 sedan transplantatationen så jag ville bara få det bekräftat. Normalvärdet får vara max 8. Sköterskan jag får tag i säger, "det är 22" - och mina ben viker sig. Jag får prata med läkaren som säger att ett värde är inget värde osv, men jag hör inte så mycket mer just då. Vi kommer i alla fall överens om att provet ska tas om imorgon (läs idag). Till saken hör att det här är ett prov som bara analyseras på fredagar i Karlstad, antar att det handlar om ekonomi, så jag vet att provet ska tas idag men att vi tidigast kommer få svar fredag eftermiddag. Ringer Johan, han kommer hem. Det går inte att beskriva känslan. En svart rullgardin, en matta som dras undan, ingen liknelse räcker till. Mamma kommer förbi, pratar med Maria... Allt är som ett töcken, man vill bara att någon ska dela ut en kram och säga att det kommer ordna sig. Men det är det enda man vet, det är det ingen som kommer göra.

Frustrationen gör att jag ringer vår kontaktsjuksköterska i Göteborg. Hon är som alltid lugn och trevlig och lovar att kolla upp lite saker och återkomma. Vi samlar ihop oss och går på barngymnastik, mitt i allt ringer en av läkarna från barnonkologen i Göteborg. Hon har dragit i trådar och sett till att de ska skynda på provsvaret, och vill inte dra några vidare slutsatser från det första provet. Endera ska de försöka få provet analyserat i Karlstad tidigare eller skicka det till Östra. Lyckas somna trots allt och sover förvånansvärt bra.

I morse skulle vi Emla - men emlasalvan var slut, eller försvunnen... Usch! Vilken fruktansvärd frustration. Lämnade Tyra på dagis och åkte in till dagvården för att emla där istället. Väntetid och oro. Alla försöker lugna, men ingen kan ju lova något... När det väl ska stickas så krånglar det (såklart). Drygt en timme senare, 7-8 stickförsök och två sjuksköterskor senare beslutar vi att ta de prover vi kan kapillärt istället (i fingret). Det löper utan problem, även om personalen på lab, inte blir speciellt glada när vi kommer och ska ta fem -sex rör ur Adrians små fingrar. Adrian tycker däremot att det är helt okej...

Får veta att provet kommer analyseras i Karlstad idag och kommer överens om att de ska ringa när det kommit..... Ringer mamma och gör upp med henne om hämtning av Tyra, vi åker till Ikea och lullar runt i några timmar. Adrian har nog provat alla deras leksaker i säkert en och en halv timme. När vi provat alla soffor och både ätit och druckit kaffe orkar vi inte vara kvar längre utan sätter oss i bilen för att åka hem. Någon mil hemifrån ringer telefonen - okänt nummer. Provsvaret har kommit och värdet är helt normalt. Det tidigare måste ha blivit fel....

Helt skakiga, förstörda och trötta. Och glada såklart! Med allt det andra som kom så nära, hur gör man för att leva ett "normalt liv"? Antar att det bara är att försöka börja om igen imorgon. Försöka andas lite fram tills på tisdag då det är dags för årskontroll i Göteborg......

Det håller på att bli höst..

2009-09-28T09:20:00.003+02:00

Eller som Tyra uttryckte sig en lite ruggig morgon förra veckan. "Frost och mörkt och kallt" hördes det muttrande från baksätet på väg till dagis efter en inte fullt så harmonisk morgon som man skulle kunnat önska sig....

Annars är det bra, mycket skola, jobb och annat, men allt flyter på något så när.

En liten kylig kvällspromenad fick det bli igår, då vi inte riktigt "hann" komma iväg ut förrän klockan var över 18, men det var två små som sov gott efter det, även om Adrian åter tycker att det är morgon strax före halv sex.... Vi förhandlar om saken, han kommer definitivt att bli advokat eller något sådant, jag kommer bli överkörd.....

Det går undan..

2009-09-24T11:29:00.002+02:00

Nu är det snabba ryck, livet och alla dess vändningar. Vardagen går i hundra knyck, själva lufsar vi flåsande efter för att hinna med. Vi är klart ovana, bara det att gå upp i tid, få iväg alla till olika ställen, någorlunda mätta och glada är något vi övar på. Adrian övar på att vara på dagis, Tyra på att ha lillebror på dagis, Johan och jag på att överhuvudtaget orka säga mer än hej när barnen äntligen somnat på kvällen.
Med andra ord; det är rätt bra med oss, vil håller på att lära oss leva igen, bit för bit. Ett besök på dagvården gjorde vi i tisdags, där alla provsvar var bra. Johan ringde på eftermiddagen för att få provsvaren, men det hade läkaren missat så hon ringde snäll som hon är upp mig i onsdags. Jag hann att bli riktigt rädd, vi hade redan fått provsvaren så vad var det hon ville... När jag till slut förstod att det inte var något annat var det nästan så tårarna kröp igenom, undrar hur länge den stressen kommer sitta i.....
Håller också lite extra i alla tummar och tår för fam M, att allt går som det ska idag!!

Inskolning

2009-09-17T09:12:00.003+02:00

Full fart här. Inskolning av Adrian går jättebra så här långt. Han tycker bara att det är skoj att vara på dagis och verkar inte tycka att jag är någon nödvändig möbel att släpa runt på. Igår var första gången jag lämnade. Då gick han till skogen en och en halv timme tillsammans med tjugo andra barn och personal. Själv gick jag hem och kollade brevlådan, vandrade lite rastlöst omkring, läste en stund för att sedan vända tillbaka till förskolan. Där var det ingen Adrian, det dröjde ytterligare 40 minuter innan de kom tillbaka... I mitten av nästa vecka räknar vi med att han kan börja "på riktigt".

Kusiner

2009-09-14T00:11:00.003+02:00

En lång stund har jag suttit och funderat på hur jag ska lyckas formulera mig på rätt sätt. Vi får se hur det går.
Idag har vi varit på kusinträff, jag har bara träffat en av mina kusiner. Det var min mamma och morbror som träffade nästan alla sina kusiner, och vi deras barn var också medbjudna. Det var en trevlig träff. Jag har inte träffat de här kusinerna på ett flertal år, så det blev en hel del prat om hur lik min mamma jag har blivit, och också om hur Adrian mår. Kusinträffen har kommit att bli en årlig tillställning och förra året var det Adrian som trots sin brist på närvaro ändå varit ett av den träffens samtalsämnen. Flera hade sedan också sett oss på TV när det begav sig. Idag gick tankarna istället till en annan person som inte var närvarande. Dessvärre på grund av samma förbannade sjukdom. Det gör ont i hjärtat, och tankarna går till familjen.

Jag har inte så många kusiner. Närmare bestämt inte fler än fyra. Nästan alla träffar jag fler än en gång om året. På sätt och vis har vi så gott som växt upp tillsammans och firat nästan alla högtider så länge jag kan minnas ihop. Emellan högtiderna är det inte alltid vi träffas så ofta, men alltid när vi gör det är det väldigt trevligt.

För lite mer än ett år sedan visste vi inte om jag var en fullgod donator till Adrian. I det läget undersökte vi alternativ till vem som annars skulle kunna tänka sig att lägga sig på operationsbordet, bli sjukskriven, få ett stort fult ärr på magen som aldrig kommer att gå bort, osv. Det är inte direkt så att man sätter sig med en telefonlista över släkt och vänner, även om det är det man känner att man skulle behöva göra, man hoppas att någon ska erbjuda sig att donera. Samtidigt inser man att det man önskar är helt galet. Vi är så otroligt lyckligt lottade, det var flera som direkt de hörde att det behövdes en donator hörde av sig och sa; - hur gör jag, jag vill hjälpa till! Däribland min kusin. Min kusin som jag vid det tillfället inte pratat med på flera månader. När mina systrar sållats bort på grund av felaktig blodgrupp och ålder, stod kusinen kvar. Modig och stark. Den tacksamhet jag känner när jag tänker på detta är omöjlig att få ner med ord. Du åkte ner till Göteborg, överygade kirurger, kuratorer och oss om att du visste vad du gjorde. Jag är så glad att det ändå blev så att jag blev godkänd och att du aldrig behövde genomgå detta. Men igen TACK!

Alla som läst här förut, nu tjatar jag lite igen, det råder brist på donatorer i Sverige idag och att hälften av alla på väntelistan dör i väntan på ett nytt organ. En del av dessa skulle slippa det om fler talade om sin vilja genom att anmäla sig till donationsregistret. Jag vill inte få någon som inte vill att donera, men genom att anmäla sig till registret och låta anhöriga få veta ens inställning besparar man sina nära beslutet i en svår situation och kan samtidigt rädda liv. http://www.donationsradet.se/

Denna förbannade sjukdomen cancer som gör livet till ett helvete för så många människor. Vad kan man som enskild person göra för att hjälpa till? Rent konkret, lämna blod, det behövs fler bodgivare, det gör inte ont att ge blod och de flesta kan ge blod. http://www.geblod.se/ och/eller stöd Cancerfonden http://www.cancerfonden.se/

Upptempo!

2009-09-10T22:11:00.003+02:00

Nu så, snart ännu en vecka slut, eller, helgen är ju kvar förstås. Det går undan nu. Vi har tränat lite inför dagisstart till veckan med att vara på Öppna förskolan både onsdag och torsdag. I och med att samhället inte är så stort är inte heller barnantalet gigantiskt. Ganska lagomt med tio-femton stycken. Adrians nya förälskelse heter Mikaela och är tre månader gammal. Han träffade henne för första gången i torsdags på vårt premiärbesök. "Bäda"? är hans första fråga när vi går in genom dörren på församlingshemmet. Han verkar också ha kommit på att om man lägger huvudet på sned och ler mot "Bädas" mamma kan man få klappa och prata lite extra mycket med henne. Annars övar han på det sociala umgänget med andra barn, det är svårt, speciellt med de som är lite mindre eller ungefär lika stora. De som också vill ha samma saker som han vill, och använder samma lömska metoder, det vill säga vråla högt rakt ut, knuffas, klappas lite extra hårt, eller helt sonika sparkas om ingen av de tidigare metoderna fungerat. Ännu en charmig... just det, utvecklingsfas! (undrar vad den som kom på det ordet fick betalt, och av vem)
Roligt är det i alla fall att se att Adrian är pigg och frisk. Nämnt i en bisats kan jag också berätta att vi var på dagvården i måndags och alla prover därifrån såg helt perfekta ut. Nu är det två veckor till nästa gång. Då ska det tas venösa prover, inte riktigt lika kul, men luttrad som man börjar bli har jag sett till att höra mig för så "vår" sköterska jobbar, och blivit lovad att hon kommer och sticks. Lite jobbigt att det ska behöva vara så, bara att hoppas att han blir lättare att sticka med tiden, har hört att det ofta är så, så alla tummar för det. Annars inväntar vi kallelse till årskontrollen (hör på det ordet?!!) i Göteborg någon gång i mitten av oktober. Vaccin för svininfluensan väntar vi också på, men annars är livet alldeles vanligt och vardagshektiskt. Det tackar vi för!

Tacksamhet

2009-09-04T00:04:00.002+02:00

Tittar in på de små som sover. Tyra som vanligt upp och ner ovanpå täcket med gosekaninen Harrys öra i ena handen. Adrian på rygg, snarkande då han fortfarande är förkyld. Tacksamheten är stor, att det är just här hos oss som de valt att sova.

Öppna Förskolan

2009-09-03T13:50:00.003+02:00

Idag på förmiddagen har jag och Adrian gjort ett premiärbesök på kyrkans Öppna Förskola. Ska vi vara noga, så har han varit där en gång förut, när han var tre månader. Sedan dess har ingen av oss satt vår fot i byggnaden, så när som på ett dop och en begravning. (De håller till i församlingshemmet)
Vi gjorde en kort premiärvisit. Det visade sig att de som håller i verksamheten inte var där. I ärlighetens namn var det lite för att träffa dem jag åkte dit, samtidigt som Adrian var mer än lovligt uttråkad, och trött på sin mamma. Hur som helst var det öppet ändå, några av de mer trogna besökarna hade fått nycklar och öppnat upp. Adrian tyckte det var jätteroligt att träffa andra barn, och jag tyckte det var trevligt att träffa andra vuxna. Vi kände oss nästan lite vanliga en stund. Adrian var väldigt fascinerad över de andra små, som alla var betydligt mer "hemma" än han, men fann sig snabbt och lekte en bra stund tillsammans med de andra. Roligt att se, och det ska nog bli fler besök framöver!

En dag

2009-09-02T23:46:00.003+02:00

En dag ska vi alla vakna utvilade med ett leende på läpparna. Vi ska äta något gott och näringsrikt, inte kaffe och huvudvärkstabletter. När vi hjälpts åt att plocka undan, vill vi väldigt gärna fortsätta att umgås med varandra så vi hittar på något kreativt, lärorikt och roligt som alla uppskattar precis lika mycket. Alla har sina trevliga röster på och ingen spiller, gråter, snubblar eller är arg. Efter vår fantastiska gemensamma familjedag, lägger sig alla och sover i sina egna sängar hela natten. Ingen vaknar och drömmer, hostar, snörvlar, eller har svårt att sova. Efter åtta till nio timmars sömn vaknar alla och går upp själva - naturligtvis med ett leende på läpparna. Hmmm... den som kan läsa mellan raderna kanske anar att jag redan fått äta upp det där med längtan efter en vanlig vardag. Fast jag har inte givit upp hoppet helt ännu. Jag tror att det möjligen kan lätta lite när Adrian kan vara på förskolan medan jag ska studera. Han är inte alls så intresserad av kemi, biologi eller fysik... Det är nog jag som inte lärt mig hur jag ska få honom intresserad. Tur att det är hans pappa som är lärare :-)

Studieångest

2009-09-01T22:53:00.002+02:00

Tänk att det ska vara så svårt att sätta sig ner och göra det man ska. Att det inte går att läsa när man har en snuvig tvååring runt fötterna som skriker; -nej, ja ä ajjj, och faller ihop i små högar för att genast kika upp och se om jag reagerar det är det nog ingen som inte förstår.
Nu har dock tvååringen och hans syster sovit i flera timmar och jag har istället för att plugga, städat badrummet, plockat leksaker, skrivit ut två studieguider och surfat en himla massa på internet. Det vill säga klockan kommer återigen att bli jättemycket innan jag är klar med det jag ska...
Onödigt.

En snuvig tuffing!

2009-08-31T10:01:00.002+02:00

Har inte ens hunnit börja dagis innan snuvan blev grön.... Fortfarande pigg som bara den, så vi avvaktar och roar oss så gott det går. :-)

Stressat lugn

2009-08-28T21:42:00.003+02:00

Långt mellan gångerna här har det blivit. Det betyder även denna gång att allt är bra. Vi har så sakteliga börjat hitta någon åtminstone preliminär vardagslunk.

Vi har hunnit vara på ett otroligt vackert bröllop, och på köpet fått en alldeles egen vuxenhelg. Destinationen blev inte längre bort än Karlstad Stadshotell, men vad gör väl det när man kan få prata hela meningar, läsa tidningen medan man äter frukost. Dricka påtår på kaffet och till och med tänka hela meningar. Tack alla inblandade för hjälp på olika sätt, det är ovärderligt!

Johan har rivstartat sin sista kurs på Universitetet, Tyra har börjat dagis, jag har så smått startat läsa, men går på lite lågvarv nu då Adrian startar sin inskolning först den 14:e. Det känns lite underligt, men samtidigt skönt att försöka hitta en frisk vardag igen. Jag hade egentligen inte tänkt börja läsa men av olika anledningar blir det ändå så nu. Dubbelt, skönt att komma igång, men jag är fortfarande så trött... Alla man pratar med som är proffs och sett det här förut säger att det är helt normalt osv, men ändå, det är väldigt tröttsamt att alltid vara trött. Vitaminer, lite kurslitteratur och en och annan svamppromenad kanske kan pigga upp. Hoppas det!

Vi har också hunnit med en kontroll i Göteborg, allt såg bra ut. Vi inväntar fortfarande en del virusprover, men de har visat en väldigt fin kurva sedan april, så det är bara att hoppas att det håller i sig. Information om den nya influensan fick vi också. Vi tillhör priogrupp ett och kommer alltså få vaccin i slutet av september, men Adrian är i ett nuläge egentligen inte känsligare än andra då han inte står på någon immunsuppression längre. Nu kommer all provtagning fram till årskontrollen skötas i Karlstad igen, den kommer sannolikt bli i vecka 43. Tänk att det snart har gått ett år!! Första halvåret, åtta månaderna, väldigt tuffa, men sedan dess allt lugnare. Idag kan ingen utomstående ana att han varit så sjuk. Ärren på halsen efter infarterna är det enda som syns om han har kläder på sig... Själv ska jag på magnetröntgen nästa fredag för att se att min lever fungerar som den ska. Jag känner inget konstigt förutom att det drar och värker i mitt gigantiska ärr ibland, så jag räknar med att det är okej, men känns ändå lite läskigt..

Imorgon bitti bär det av på utflykt. Barncancerföreningen Västra anordnar en bussresa till Parken Zoo i Eskilstuna. Tyra är mycket förväntansfull, själv tycker jag att det ska bli spännande att se hur det går att åka buss med två vildar. 7,40 avgång från Kristinehamn. Håller tummarna för att regnet som forsar ner just nu håller sig borta imorgon!

Morgon - TV

2009-08-19T07:19:00.002+02:00

Oj, så glad jag är att morgontv finns. För andra dagen i rad tycker Adrian att det är morgon redan strax efter kl 05. Detta efter att ha sovit oroligt och snurrat i vår säng sedan midnatt ungefär. Idag är jag därför extra tacksam att sändnigarna på Nickelodeon startar kring halv sex. Nu är klockan snart sju och jag har hunnit få i mig två koppar kaffe och avverkat en timmes upplyftande program.
Leka med lego före klockan sju, det tror jag inte att jag kommer göra, hur duktig förälder jag än blir.

Åter till vardagen

2009-08-16T20:18:00.003+02:00

Ja, imorgon är det dags. Efter en lång, lång ledighet börjar vardagen lite smått igen imorgon. Tyra ska tillbaka till dagis och i och med det förändras läggtider. Jag kan faktiskt tycka att det är skönt. Just det där att få ha vardag, en alldeles vanlig vardag och bara gör a vanliga saker. Få samma problem som alla andra med att få saker och ting att gå ihop, inte vilja laga köttbullar och makaroner varje dag, men inte heller orka laga något mer näringsrikt och kreativt. Om det fortsätter att få vara vardag för oss under hösten hoppas jag kunna läsa på halvtid, det beror naturligtvis på vad läkare, FK och andra inblandade tycker, men förhoppningsvis från mitten av september.

Vi har nu också avklarat födelsedag numro tre av fyra utan sjukhusbesök. Det är en avsevärd skillnad mot förra året då vi lyckades med full pott - under sjukhusvistelse. :-)

Gårdagens tema var grädde, då vi fick en mycket god men ack så mättande middag av min käre man. Tack snälla du, men från och med imorgon måste temat nog bli broccoli ett bra tag framöver.

Dagens tema är kantareller. Fantastiska svampar som poppar upp precis överallt i skogen just nu. Tyvärr är det ju inte riktigt bara att äta dem där de står. Idag har vi plockat knappt fem kilo svamp på två timmar, densamma har sedan rensats i cirka tre timmar för att senare förvällas i drygt två timmar. Det är lite arbete, men när kantarellsåsen (med broccoli) serveras i vinter är dagen arbete glömt.

Adrian är ett vilt och farligt goselejon, han har fortfarande djurtema efter sommarens semestrande på Kolmården och Köpenhamn Zoo. Så gott som varje morgon tittar han ut på altanen och ropar - Mamma, mamma, lejo!!! med väldig inlevelse. När han senare leker lejon är det ingen som går säker. Tyras kompis E råkade ut för lejonet häromdagen och eftersom det är ett sjuttonkilos kraftpaketslejon så vill det säga att han välter sin omgivning.. Det kommer bli väldigt bra med förskola för det här lejonet....

Tyra har kommit in i någon helt underbar fas av tonårsfasoner. Hon svarar tvärt och otrevligt om hon svarar alls. Smäller i dörrar och muttrar. Inte hela tiden som tur är, men det kommer bli bra med förskola för Tonårstyra också.

Förskolan kommer nog ändå att bli allra bäst för Tonårstyras och Lejonadrians mamma.

Som ni säkert redan förstått mår vi alla bra. Det är ju först när man mår bra som man har tid och ork att ens notera fasonerna ovan. Egentligen är det alldeles underbart att Adrian är så pigg så att han välter allt som kommer i hans väg. Att Tyra nu är så trygg att vi får alla reaktioner av olika art. Att jag och Johan mår så bra så att vi kan se att det är så det är, och faktiskt se fram emot att få en alldeles egen helg utan barn nästa vecka. Ja, det är skönt att det snart är höst, och att det snart är vardag igen :-)

ps. jag inser att jag kommer att få ångra det här när jag har tröttnat på vardagen om några veckor, men det kommer säkert finnas någon vänlig själ som påminner mig.... ds

Filatelistanatomi

2009-08-12T17:15:00.003+02:00

Tyra har just slagit sig med ett paraply på halsen. (fråga inte hur, det regnar inte och jag såg inte själva skadetillfället) jag tröstar och vi pratar lite.

- Det ser inte så farligt ut, det går nog över snart, säger jag

- Nej, mamma det gör jätteont fortfarande jag tror nog att det blir ett frimärke...

Födelsedagar

2009-08-11T19:50:00.002+02:00

Adrian har nu blivit tvååring. Han tog det hela ganska lugnt. Efter att ha väckt sina föräldrar och dansat lite till de vackra tonerna av "ja må han leva" blev det oboyfrukost med flagga och sugrör i finglas. Ballonger i taket och paketöppning. Duplojärnväg, en resväska, skottkärra och lite annat smått och gott. Sedan firade vi vidare i Mariebergsskogen där vi åkte tåget och lekte i alla klätterställnignar, senare införskaffades tårta och vi firade lite till med mormor och morfar på kvällen. Trött men glad somnade liten, i egen säng.
Nu laddar vi inför nästa födelsedag på lördag. Egentligen har vi redan firat, men lite till firar vi nog. Sedan börjar det bli hög tid att försöka införskaffa något att ha på sig på bröllopet vi ska på nästa helg. Hatt är uppskattat står det på inbjudan. Jag har aldrig burit något annat än en solhatt.... ska ta experthjälp med insyn i engelska bröllop är min plan. Expertisen är efterfrågad, men än har jag inte lyckats boka in henne....

Prover togs på dagvården igår och allt såg bra ut. Adrian springer fram genom tillvaron och läkaren som ringde mig med provsvar igår kallade honom passande nog för en vildbasare.... ja, det är bara att tacka för det och instämma i påståendet!

Ut med det gamla....

2009-08-05T23:46:00.001+02:00

och in med det nya. Inför den stundande tvåårsdagen har vi slagit på stort. Idag åkte spjälsängen ner i garaget, likaså skötbordet. Premiärbesök hos frisören och inhandlande av kalsonger. (J tyckte att gränsen gick vid att ha blommiga trosor med rosetter på..)
Nu har vi en stor kille, som sover i egen säng, i eget rum (delat med T), har snaggad frisyr och går på pottan!
Imorgon firar vi så mycket vi orkar och är väldigt glada att få fira den här födelsedagen här hemma. Ettårsdagen firades i Göteborg mitt under behandling, så egentligen är det den här födelsedagen som känns som den första "riktiga".

Skryt Skryt

2009-07-31T22:19:00.002+02:00

Ja, vad annars ska man ha en blogg till om inte för att skryta lite. Heldag hemma hos mamma, där vi plundrat trädgården. Det resulterade i 3 liter körsbärssaft och 3 kilo hallonsylt. Nu önskar jag mig en frysbox att ha sakerna i när jag fyller år. Eller... ännu bättre! Adrian önskar sig en frysbox att ha all hallonsylt i, hade han bara kunnat sätta ord på det är jag helt säker på att det skulle stå överst på hans lista!!
Hade tänkt förgylla detta fantastiskt innehållsrika inlägg med en fin bild av barn som plockar bär och ser harmoniska ut. Nu finns det inte något sådant, med lite tur kanske det kan bli ett imorgon!

Olivbröd

2009-07-31T10:30:00.005+02:00

Inte mycket inspiration till att blogga för tillfället, men allt är okej och löper på som det ska. Proverna som togs på dagvården i måndags var helt enligt förväntningarna. Nu laddar vi upp inför dagisstart och sista lediga veckan. Detta genom att baka, safta och sylta. Igår var det 12 kg körsbärssylt!!!!! idag blir det olivbröd och vinbärsgele med lite tur.

Ett superrecept på smaskigt bröd. Godast samma dag man bakar det, men det funkar förträffligt att rosta dag två och tre. Jag brukar baka på 1,5- 2 l per gång, men orginalreceptet är på 0,5 l. Jag har bara receptet i huvudet och gör lite olika varje gång, det brukar bli bra ändå, så testa på!
Här använder jag torrjäst för det tycker jag är enklast, vill man ha färsk jäst är det 50 g / 0,5 l som gäller och då tar man undan lite av vattnet och löser jästen i innan man kokar kräm.

0,5 l vatten
2 msk potatismjöl
____
2 msk olivolja
Hackade oliver efer tycke och smak (en liten burk tycker jag är lagom)
ev kryddor som basilika, oregano och timjan
ca 1,5 l mjöl
1 påse torrjäst

Koka kräm på vatten och potatismjöl. Låt svalna (ev i kallvattenbad) till ca 40 grader. I med olivolja, oliver och kryddor, Tillsätt ev lite salt om du inte har så mycket oliver. I med mjöl och jäst till en fast men inte hård deg. Spara lite mjöl till utbaket. Låt jäsa 30 min.

Baka ut till bullar ca 16 st eller 2 större bröd. Låt jäsa ytterligare ca 30 min.

Grädda i 225 grader ca 10 min.

Kompisar

2009-07-23T22:38:00.003+02:00

Hemma och fortsätter baka och pyssla. Tyra har för första gången haft kompis från dagis hemma. De har lekt "själva", det vill säga utan att mamma eller pappa var kvar. Spännande och jätteroligt. Det är två starka viljor, så de har inte bara myst och fnittrat utan även tjafsat och morrat lite år varandra. Men allra mest fnittrat. Nästan direkt E kom igår hörde man det alldeles underbara ljudet av två fyraåriga tjejer som inte setts på länge. Fnitter, fnitter. Adrian förstod sig inte alls på den här pakten som plötsligt uppenbarats och gjorde ett stort misstag, han försökte få vara med. Han ångrade sig snabbt - två äldre damer gör gemensam sak och sträcker ut armen med handen uppspärrad i ett stopptecken och skriker NEJ!!!
Adrian tittar förundrat upp och tuffar glatt vidare mot sitt mål. För att undvika blodvite fick han istället den stora äran att följa med till Maxi, något han visade sin glädje över genom att skrika högt åt pensionärer och försöka grabba tag i dem. Vet inte om han tänkte ta med sig en egen kompis hem.....

Hemma!!!

2009-07-20T20:32:00.007+02:00

Tänk så skönt det kan vara att vara hemma. Inte så vi inte vill åka bort igen, men ni förstår nog vad jag menar. Sova i sin egen säng. Barn som sover där de ska, i princip, T på en madrass inne hos oss halva natten, men sova gott verkade hon i alla fall göra.

Lillasyster som vaktat hus, blommor, katter och fiskar hade skött sig exemplariskt. Alla blommor levde. Hälften av fiskarna levde, (bra- bara hälften kvar Y!!) dessutom var det städat, gräsmattan klippt och frukostmat i kylen! Tack, tack!Adrian, den lille vännen är inte direkt känd för att ta det varsamt när han ska fram någonstans. Så heller inte igår. Innan vi åkte från Jönköping passade han på att spräcka ögonbrynet genom att snubbla rakt in i en av fjädrarna på sängen(?!) Vi tejpade ihop honom hjälpligt och stoppade blodflödet, sedan åkte vi hem. Börjar bli väldigt luttrade och hade stora apoteket med oss, lite oroliga kände vi oss ändå idag när det såg ut att glipa fult. Ringde dagvården som ville att vi skulle komma in så de fick titta på det och tejpa om det. Johan och Adrian åkte in på förmiddagen, men de tyckte att det såg ok ut och att det var bättre att det fick läka istället. Ett ärr till blir det väl oavsett vilket.

Under tiden var jag, Tyra och Ylva mycket produktiva. Passade på att baka, och eftersom jag har en ärftlig ådra som gör att jag inte kan baka bara lite så bakade jag mycket. Två filmjölkslimpor. En och en halv liter olivbröd. En liter kanelbullar och en ny sorts chokladkakor.

Senare på eftermiddagen kom familjen Hall och provsmakade. Tyra var väldigt lycklig över att åter ha barn i samma ålder att leka med. Adrian adopterade både barn och föräldrar i familjen och var mycket förgrymmad när de efter korvigrillning till kvällsmat ville börja dra sig hemåt igen. Nu sover det två trötta och glada barn - än så länge i varsin säng i varsitt rum.

På hemväg - Jönköping

2009-07-18T21:41:00.002+02:00

På väg hemåt. Så sakteliga. Vi har nu nått delmål ett - Jönköping och Scandic Elmia. Scandic är sig tämligen lika vart man hamnar. Trots bokad spjälsäng får man ingen... jodå, men det räcker inte att säga till när man bokar...
Adrian har just somnat, och Tyra ligger och snurrar i sängen bredvid. Johan har hittat ett gym någonstans på bottenvåningen och jag har lite tid att uppdatera mig vid datorn.
Vi fick en härlig om än regnig avslutande dag i Skånelandet. Först ett besök hos Annas mamma och pappa där vi blev bjudna på fika. Inte nog med det vi fick träffa både "kosskalvar" och "kattkalvar". Mycket fascinerande fast lite skrämmande tyckte nog både Tyra och Adrian. Senare på dagen ett besök hos Farfars bror där det bjöds god mat till lunch, skogspromenad och en massa bär. Tack allihopa!
Imorgon bär det av hemöver och med lite tur ska vi vara hemma i hyfsad tid. Kanske vi till och med kan få lite ordning på dygnet igen. Semester är bra, men nu är det dags med lite "vardagssemster" ett par dagar innan vi vänder upp och ner på tillvaron igen.

Ängelholm & Klippan

2009-07-16T19:31:00.002+02:00

Två orter jag aldrig satt min fot i för åtta år sedan. När vi idag besökte Ängelholm upptäckte jag att det var mitt första besök där. Hembygdsparken var ett trevligt och mycket välbesökt utflyktsmål. Vi hade bestämt träff med en kompis till Johan, väl på plats fann vi också att det gavs teater i form av "Pettson och Findus". Precis i tid till den sena föreställningen bänkade jag och Tyra oss för att se "Tuppens minut". De andra passade på att ta en fika och prata lite i lugn och ro. Så lugnt man nu får det med Adrian runt fötterna men, men.

"Hemma" i Klippan igen stod Farmor redo med kvällsmat, uppassade har vi blivit både i Helsingborg och här. Riktigt bortskämda till och med. Tack så mycket!

Nu börjar det närma sig slutet på vår semestertripp. Känns lite både och. Lite längtar vi hem, men samtidigt är det väldigt mysigt att träffa alla man inte hinner träffa så mycket andra delar av året. Det är också första gången vi åkt på semester allihop tillsammans sedan Adrian blev sjuk. Nu sussar det två barn i varsin säng, Johan är och spelar innebandy och jag är bänkad framför datorn, som hemma, nästan.....

Dåligt väder någon?!

2009-07-15T19:43:00.005+02:00

Inte här i alla fall. Eller, jo en och annan regnskur har vi väl fått, men i förhållande till vad jag hört så låter det som värsta paradiset här nere. Varmt och skönt,(bara lite kvavt) och lagom med sol och skugga.
Vi har nu flyttat lite norrut (tror jag), till Klippan. Här har vi mest gjort ingenting idag och planerar inte för så mycket mer imorgon. En tur till Ängelholm kanske. Sedan man blivit barnfamilj blir man inte riktigt lika spontan (låter mycket bättre än impulsiv). Inte vi i alla fall. Just nu känns det som det handlar om planering igen fast på ett helt annat plan.

Planering 1 - vad ska göras

Planering 2 - själva eller med någon tredje part

Planering 3- beroende på svar i p2 planerar man endera för kontakt med X eller börjar packa väska.

Planering 4 - Hur stor väska behövs, matsäck? lilla eller stora apoteket? solkräm? badkläder? regnkläder? eller kanske båda?.....

Planering 5 - Hur kan man få ut väskan och familjen genom dörren, låsa den efter sig utan att ha klämt några fingrar eller glömt några familjemedlemmar?

Poängteras bör att det flera gånger hänt att allt ovan stämt och vi haft en riktigt trevlig dag. Trevligast brukar den vara när alla stegen ovan är genomgångna och dörren är stängd.

Fick en påminnelse idag om avd 322 och Barncancercentrum. Det är snart ett år sedan vi avslutade det sista blocket där och med dubbla känslor sa hejdå. En avdelning full av underbara människor, men ingen plats man önskar någon. Tänker också på den mycket väl fungerande organisationen Barncancerfonden som är till stort stöd och hjälpför drabbade familjer. Några vars viktiga funktion man också blir medveten om är blodgivarna.

För att propagera lite till: vill någon veta mer om hur man ger blod eller anmäla sig som blodgivare gör det på: http://www.geblod.se/ ni som tvekat, ni behövs!

Barncancerfonden stöder du enklast via http://www.barncancerfonden.se/

Sommar i Skåne

2009-07-10T11:07:00.002+02:00

Nu har vi snart varit här nere i en vecka. Fort går tiden, men det känns bra att vi har en dryg vecka kvar också. Vanligtvis brukar det ju inte bli mer än fyra, fem dagar eller i bästa fall en vecka totalt.

Vi har hunnit med alla sorters väder, sol, vind och vatten, lite dunder och blixtar. Just nu sol och vind, men inte så mycket värme. Efter vad jag har förstått är det ganska bra väder om man jämför med det som bjuds i Värmland för tillfället.

Bad i havet, resturangbesök vid havet och igår färjan över sundet och en biltur ner till Köpenhamn Zoo, en snabb sammanfattning. Mycket trevligt! När man som vi nyligen varit i Kolmården, känns det lite trångt på zoo, men många djur fick vi se och mer lagomt långt att gå i Tyra och Adrians tycke. Tyra fick också ett väldigt fint hårsmycke med fjäder i. Stoltheten vet inga gränser och jag hoppas innerligt att den sitter kvar i några dagar...

I eftermiddag bär det av ner till Malmö där vi stannar tills imorgon och sedan någon dag till I Helsingborg innan nästa anhalt; Klippan. Det blir nog måndag eftermiddag, då vi har ett besök på dagvården måndag förmiddag.

Känns helt otroligt att vara på semester och faktiskt bara ha ett sjukhusbesök inplanerat för provtagning. Det har inte gått så lång tid emellan under hela resan.... så här långt. Det verkar också som om näsdropparna Adrian fick i Göteborg har haft verkan på hans evighetssnuva för den har så gott som försvunnit. Tack å tack!

Sommar!

2009-07-02T21:42:00.003+02:00

Nu så är det jul(i) igen...

2009-07-02T10:46:00.002+02:00

Ja, om det är någon som undrar är inte solstinget långt borta. Plaskpöl på gräsmattan, vattenmelon och allt annat med vatten ligger på topplistan. Mycket annat blir inte gjort. Det kommer nog någon regnig dag då det blir tid för det. :-) Tills dess, ha det gott i värmen!

Kort inlägg i värmen om Göteborgskontrollen.

2009-06-30T20:38:00.003+02:00

Göteborgsresan blev rätt så jobbig. Det var riktigt varmt och trots att ha laddat med både kylväska,dricka och kaffe för att hålla oss vakna var det jobbigt. Normalt sett känns det överkomligt och det blev ju bra bara vi kom fram. Vårt favorithotell kan inte nog framhållas. Allt fungerar bara så perfekt!

Något som inte fungerade däremot var provtagningen. E var på semester och, ja, vad ska man säga. Det fick väl ett provrör efter en halvtimme och ett par sjuksköterskor senare. Därefter började det pratas om dormicum (lugnande) men då kom tack och lov vår läkare in och prioriterade om proverna. Det mesta kan tas kapillärt. En del var inte sååååå viktiga just nu, hur som helst det ordnade sig till slut. Ordentligt svettiga, irriterade och försenade sprang vi iväg till lungröntgen. Stackars Tyra fick bara hänga på och i bästa fall intressera sig för några knappar någonstans. Vid röntgenundersökningen fick vi hålla Adrian så hårt så han har blåmärken på höfterna idag och göra om det någon extra gång. Han var som man ju kan förstå inte på bästa humör efter provtagningen tidigare. SEN fick vi gå in till Ultraljudet en liten bit bort. Först såg det ut som även den proceduren skulle krångla, men tack vare en mycket lugn och pedagogisk läkare slutade det hela med att Adrian somnade på ultraljudsbordet efter att ha kollat in att doktorn verkade okej.

Därefter var det bara kvar att träffa vår läkare för sedvanlig rutinundersökning och allmän diskussion om hur den närmsta framtiden ska set ut. (i form av provtagning och kontroller och vart de ska genomföras)

Hon verkade nöjd med Adrians utveckling och glesade ut provtagningstillfällena. Tanken nu är att varannan vecka i Karlstad ska räcka. Och varje eller möjligen varannan månad i Göteborg. Känns skönt, men samtidigt lite skrämmande. Å, andra sidan skulle det vara något har vi ju numera direktnummer till dem vi behöver. Så - positivt med andra ord!
Har inte fått några provsvar ännu, men skulle få dem under morgondagen, försöker träna på att se det också positivt. Telefonen har inte ringt, skulle det vara något att bekymra sig över hade den gjort det.

Lycka?

2009-06-27T22:23:00.002+02:00

På förskolan häromdagen kom vi att prata om vad lycka är, och att det kan vara olika för olika människor och beror på många olika saker. (är ni med?)

Familj, vänner, lördagsgodis, bad, jordgubbar och så vidare. Sammanfattningsvis måste det här har varit en lycklig dag. Vi har träffat familj och vänner. Badat i Vänern. Ätit jordgubbar och lördagsgodis på stranden, och som bonus dessutom äntligen planterat våra plantor i pallkragarna. Gräsmattan är klippt igen och kvällskaffet har intagits på altanen under översyn av vår igelkott. Vår, och vår förresten vi och grannen har delad vårdnad om honom (eller henne)Tror faktiskt inte att det kan bli så mycket bättre...

Sommarlov

2009-06-26T22:11:00.003+02:00

Idag har Tyra gått sista dagen på dagis för den här terminen. Nu väntar fem veckor lång ledighet. Roligt tyckte hon att det skulle bli, vi får väl se hur lång tid det tar innan hon längtar tillbaka igen.
Dagen till ära firade vi den kommande ledigheten med familjen H, alltid roligt att ses och barnen har roligt tillsammans. Det enda som inte är lika roligt är att det går lite långt mellan gångerna! Idag var även grannbarnen med och busade, så full fart långt in på kvällen. Tyra hade svårt att varva ner ordentligt och ligger nu och lyssnar på CD saga och somnar säkert vilken sekund som helst.
Imorgon blir det nog bad för hela slanten om vädret håller i sig, och lite packning inför Göteborg på söndag. Där blir det fullspäckat schema på måndag, ska hinna med en lungröntgen, ett ultraljud och en öra-näsa-hals undersökning - det var bara förmiddagen. Tur att vi alla är luttrade vid det här laget.

Mera bad!

2009-06-24T20:45:00.003+02:00

Vi passar på medan vädret och hälsotillståndet håller i sig. Eller, allt är ju relativt, men Adrian har i alla fall inte blivit mer snuvig av sina bad tidigare i veckan, snarare lite bättre. Alltså fortsätter vi att plaska och hoppas att han snart är förkylningsfri!
Annars tål vi inte värmen något vidare. Tyra är nog den som tar mest stryk, hon blir så trött så trött. Igår gick jag och lade henne 17.45, efter ett otal utbrott som absolut inte jag förstod, och jag undrar om hon gjorde det själv. Arg var vad hon sa. Mest trött tror jag... Idag har varit mycket bättre, det blir nog bra med lite semester snart.

Lite renare badvatten?!

2009-06-23T19:01:00.002+02:00

Premiärbad och spikmatta

2009-06-22T19:48:00.002+02:00

Om det varit för tio år sedan, eller femton om jag ska vara ärlig så hade årets premiärbad varit under all kritik. Med tanke på att det förra året blev bad som kan räknas på ena handen känns det som om den kommande sommaren har god potential. Det är ju fortfarande bara juni.

Adrian och Tyra var som fiskar, höll i mig så mycket jag kunde för att inte rycka upp Adrian och sprita munnen på honom när han "bubblade". Försökte intala mig att dagens prover på dagvården visar att han har ett immunförsvar. Det är svårt, men jag tränar. Extra svårt är det när han redan är lite förkyld. Men det har han ju varit hur länge som helst och ingen vet vad det kommer an på, vi får väl se om lite bad kan hjälpa upp det hela.
Spikmatta är nu också införskaffad, en aningen annorlunda än den jag lånat av mamma, hoppas att det inte är en dålig kopia.... Ska prova efter kvällens promenad.
Just det, en liten hälsning från Tyra till farfar. "När vi kommer om åtta dagar vill jag ha hur mycket bubbelvatten jag vill. Fast bara en oliv..... (tänker) eller två mamma?! .....om du går in med Adrian, då kan jag äta två, ibland? Ibland kan vi sitta i trädgården och ibland inne, fast jag vill inte sitta i regnet. Vi ska vara i skånet i många dagar. Mamma hur många dagar var det nu igen, mer än mina händer?"

Det är inte möjligt att förstå?!

2009-06-22T10:07:00.002+02:00

Att ett barn, eller inte bara ett barn, utan många barn dör i cancer. Det finns ingen rättvisa, ingen mening. Så onödigt och så orättvist, inga ord som kan beskriva den sorg och maktlöshet man känner när ännu ett barn har fått ge upp kampen mot sjukdomen.
I Göteborg under behandling träffar man så många människor, som är i samma situation som man själv men ändå med helt olika grundförutsättningar. Statistiken, som jag tidigare pratat om, 75-80 % klarar sig är bra och fin, för att inte tala om hur mycket bättre den är nu än för inte alltför många år sedan. Fortfarande - är det tio barn inlagda samtidigt som vi är det alltså 7-8 som klarar sig..... De andra gör inte det - det borde de få göra!! Vi kände ju liksom de flesta andra gör till att barn dör i cancer redan innan Adrian blev sjuk. Skillnaden nu är att vi ofta vet vad de heter och inser att det är människor, mammor, pappor, syskon, familjer bakom siffrorna. Jag inser hur skört det är, hur nära man är kanten hela tiden. Även om oddsen är goda hjälper det inte alltid för plötsligt är slumpen med - och du sitter där du sitter och kan bara hoppas att du får göra det ett tag till.Alla mina tankar och all styrka till lilltjejens familj som måste fortsätta utan sin flicka, det ska inte behöva vara så!

Imse vimse argsint

2009-06-21T21:00:00.002+02:00

Spikmatta - att insförskaffa så snart affären öppnas igen

2009-06-21T20:34:00.003+02:00

Det bara att erkänna, jag hade fel, ni hade rätt. Efter att ha haft väldigt ont i ryggen av och till länge nu,(ända sedan operationen i höstas egentligen) har jag flera gånger fått rådet att prova "spikmattan". Jag har till och med testat min systers, men tyckte mest att det gjorde ont och förstod inte hur någon kunde somna på ett sådant tortyrredskap. I alla fall, efter att ha knaprat massor med tabletter utan att det hjälpt det minsta skickade jag Johan hem till mamma och pappa för att låna deras igårkväll. Efter en stunds smärta (ONT!!) vaknade jag till. Det vill säga - jag hade somnat. Ryggen är mycket bättre idag, har utsatt mig för tortyren ett par gånger till, och det är bara att konstatera - det hjälper.

Ett och ett halvt besök hos en naprapat sa min käre far att den kostar, det är billigt, speciellt om det innebär att jag slipper gå till någon naprapat. Då är det rea på riktigt.

Idag har vi annars varit hemma och försökt fixa med lite smått. Det går sådär. Jag är fortfarande dålig på att bära på A och han går minsann inte i den riktning som jag vill. Varken jag lockar eller hotar, det är bara rent fysisk övertalning som gäller, det vill säga lyfta, lyfta, lyfta.

Jag måste börja träna min rygg så snart den håller ihop så mycket som jag vågar. Motvalls tvååring på drygt femton kilo styr annars snart hela vår familj. Envis fyraåring på nitton kilo har inte mycket att sätta emot, trött mamma och pappa utan tillräckliga muskler och ork jobbar också i motvind. Nya krafter önskas till morgondagen.

Lite sandlådelek och gungning kunde vi ändå enas om var bra aktiviteter. J, T och A var också en tur till Skärgården medan jag vilade i en solstol på altanen medan regnet smattrade på taket. Tur att vi har tak på altanen!

Midsommarsol!!!!!!

2009-06-19T23:58:00.003+02:00

En ny midsommartradition?!

Lite fiske - med knäckebröd som agn, och utan krok..

Jordgubbar!!

Reklam för svensk midsommar?!

Söt - Myra

Glad Midsommar!

2009-06-18T23:22:00.003+02:00

Hoppas ni alla får bättre väder än det som är utlovat här. Tur att man har regnkläder och ett gott humör (haha). Vi ska fira lite lagom med lunch ute vid stugan om det inte hällregnar och senare grilla hemma hos oss framåt kvällen.
Ett litet uppåtsving vad det gäller ork har det i alla fall varit idag. Har lyckats både städa tvättstugan och bakat bröd! Kände mig en stund väldigt duktig, för att nu ha återgått till att vara väldigt trött igen, idag beror det "på något".
Nu vaknade A och verkar ha ont i magen, nybakat och hans mage verkar inte vara någon bra kombination.
Fick också svar på EB virus idag. Nu är det en tydlig nedgång igen - bra!

Kolmården och lite annat

2009-06-17T21:53:00.002+02:00

Längsta glappet mellan uppdateringar sedan jag startade bloggen. Det beror på en kombination av trötthet och att livet går i ett. Nu är vi hemma efter vår minisemester i Kolmården. Roligt! Tur hade vi också. Onsdag, torsdag var vädret i vårt tycke perfekt. Molnigt och drygt 15 grader. Torsdag eftermiddag fick vi till och med se solen en stund. Fredagen däremot, då hällregnade det. Tur att vi redan gjort allt vi ville de andra dagarna. Några av höjdpunkterna var delfinariet, sälshowen och Bamselandet. Annars var nog det bästa att det fanns pool på hotellet, vi badade alla dagar och både Tyra och Adrian var som små solar. Det är andra gången i Adrians liv han badar i en pool. En gång hann vi gå till badhuset "innan"... Nu kommer det bli många fler!Vi åkte hem igen på fredagen, trötta och nöjda. Packade om väskorna och satte oss i bilen till Göteborg på söndagen för läkarbesök måndag morgon. Allting såg ok ut. Läkaren tror att Adrian nu har "total acceptans" för sin nya lever trots att han inte har några mediciner och förväntar sig ingen avstötning. Historiken för att behandla på det här sättet är som jag tidigare sagt liten, men har goda resultat så vi hoppas på att vi kan bättra på statistiken ytterligare. Har ännu inte fått svaren på virusproverna, men kommer få dem imorgon. Förkylningen Adrian dragit på har tagit nya tag, att bada i pool kanske inte var optimalt, men å andra sidan verkar det inte direkt hjälpa att "akta sig" heller. Hans vanliga immunprover såg ok ut, så vi hoppas att kroppen orkar ta hand om det själv.
Stora nyheter!! Adrian sover i eget rum!!!!! Eller.... i Tyras rum. Premiär ikväll, vi får se hur det går och hur många som sover i vår säng eller på madrasser runtomkring imorgon bitti. Fasligt söta ser de ut där de snusar i alla fall!

Herpes eller Bältros?!

2009-06-08T21:28:00.002+02:00

Det är den stora frågan efter dagens besök på dagvården. Adrian har ett elakt "eksem" på ena låret som är väldigt ont vid beröring och nu börjar bli likt vattenblåsor....
Detta kan enligt läkaren vara vilket som av ovanstående diagnoser, "tur i oturen" så är behandlingen densamma och vi är nu hemma med tabletter som ska tas fem gånger per dag. Adrian har nu lärt sig svälja tabletter, om någon glömt så blir han två i augusti, lite väl van vid läkememedel och sjukhus kan tyckas. Sjukhuslådan i leksaksformat är till för amatörer, han ser till att smila upp sig så han får låna de riktiga sakerna av läkare och sjuksköterskor. Vid dagens provtagning hade han två provrör och ett vaccumrör. Tittade på sitt finger och sa"oj" när det stack till, lade huvudet på sned och tittade medan proven togs.
Vår Kolmårdenresa står ännu så länge fast och vi hoppas att medicinen ska verka snabbt!!!!!

Dagarna de går och går...

2009-06-07T18:42:00.002+02:00

Väldigt fort går dagarna. Utom idag som har varit en extremt lååååång dag. Fråga mig inte varför, den bara känns väldigt lång. Vi gick upp tidigt, men inte tidigare än vi brukar, och sedan har hela dagen varit sådan.
Röstat har vi gjort. I hällande regn, undrar om det var som straff för att vi var så dåligt pålästa som vi blev genomblöta innan vi hann till vallokalen.
Adrian mår sådär.... väldigt trött och gnällig, orsak - ingen aning. Vi ska in till dagvården för att ta nya prover imorgon, får se om det syns något, eller om det bara är att invänta en fortsättning.

I torsdags var det möte på lekterapin. Tre av personalen på Tyras förskola samt lekterapeut och sjuksköterska från dagvården informerade om Adrians sjukdom och hur den påverkar vardag och fest.... Fantastiskt vilket engagemang från alla håll, tack!

Den här veckan är T ledig och imorgon ska hon med in till lekterapin för att träffa E, hon längtar så hon längtar. Onsdag bär det förhoppningsvis ner till Östergötland där Maria möter upp på torsdag. Fullt upp med andra ord, håller tummarna för att alla planer håller!