Ett litet tecken på att vi är här

Hinner alls inte med, men vill så mycket. Informationsträffar och möten om studier om förskola och om jobb. Inte ett endaste som handlar om behandling eller sjukdom just idag.
Adrian och Johan var på dagvården och tog prover igår, vi har inte ens kommit ihåg att ringa för att få provsvaren. Hoppas det tyder på att vi börjar återhämta oss och inte bara på stress.

Ny vecka - nya möjligheter!

Ännu en vecka har gått. Jag anade våren igår. Det droppade från taken (inte bara rasade stora snömassor) fåglarna kvittrade och solen sken. Trött som jag börjar bli på vintern griper jag de halmstrån jag hittar och plockar genast fram vårjackan. Jag skulle ju bara til systertyster och hälsa på i hennes nya lägenhet. Om någon undrar kan jag meddela att det är inte alls dags för vårjacka än. OM man inte sitter i lä vid universitets stora glasfönster med en glass i handen - det är vårtecknet bland studenter jag såg i slutet på förra veckan. Det får duga i brist på snödroppar.
I morse ville jag fortfarande leva i tron att det var vår och försökte ta på Adrian lite mindre kläder innan tidig avfärd till dagis. Min man (som går i vårjacka året om oavsett grader celsius) tog genast ur mig den villfarelsen. "Vad gör du?!" -"Det är 16 minusgrader ute".
Jaha - det var den våren.
Imorgon är en ny dag - med nya möjligheter att träffa våren!

Ängel och Spanjorska!

Vem är vem är frågan?! Den rosa ängeln är "lite" arg - hela dagarna. Nästan skänt att sportlovet är över och vardagen tar vid.
Den vackra spanjorskan har fått sin fina klänning i försenad födelsedagspresent idag. Naturligtvis fick hon också en matchande solfjäder - lyckan är fullständig!