En snuvig tuffing!

Har inte ens hunnit börja dagis innan snuvan blev grön.... Fortfarande pigg som bara den, så vi avvaktar och roar oss så gott det går. :-)

Stressat lugn

Långt mellan gångerna här har det blivit. Det betyder även denna gång att allt är bra. Vi har så sakteliga börjat hitta någon åtminstone preliminär vardagslunk.

Vi har hunnit vara på ett otroligt vackert bröllop, och på köpet fått en alldeles egen vuxenhelg. Destinationen blev inte längre bort än Karlstad Stadshotell, men vad gör väl det när man kan få prata hela meningar, läsa tidningen medan man äter frukost. Dricka påtår på kaffet och till och med tänka hela meningar. Tack alla inblandade för hjälp på olika sätt, det är ovärderligt!

Johan har rivstartat sin sista kurs på Universitetet, Tyra har börjat dagis, jag har så smått startat läsa, men går på lite lågvarv nu då Adrian startar sin inskolning först den 14:e. Det känns lite underligt, men samtidigt skönt att försöka hitta en frisk vardag igen. Jag hade egentligen inte tänkt börja läsa men av olika anledningar blir det ändå så nu. Dubbelt, skönt att komma igång, men jag är fortfarande så trött... Alla man pratar med som är proffs och sett det här förut säger att det är helt normalt osv, men ändå, det är väldigt tröttsamt att alltid vara trött. Vitaminer, lite kurslitteratur och en och annan svamppromenad kanske kan pigga upp. Hoppas det!

Vi har också hunnit med en kontroll i Göteborg, allt såg bra ut. Vi inväntar fortfarande en del virusprover, men de har visat en väldigt fin kurva sedan april, så det är bara att hoppas att det håller i sig. Information om den nya influensan fick vi också. Vi tillhör priogrupp ett och kommer alltså få vaccin i slutet av september, men Adrian är i ett nuläge egentligen inte känsligare än andra då han inte står på någon immunsuppression längre. Nu kommer all provtagning fram till årskontrollen skötas i Karlstad igen, den kommer sannolikt bli i vecka 43. Tänk att det snart har gått ett år!! Första halvåret, åtta månaderna, väldigt tuffa, men sedan dess allt lugnare. Idag kan ingen utomstående ana att han varit så sjuk. Ärren på halsen efter infarterna är det enda som syns om han har kläder på sig... Själv ska jag på magnetröntgen nästa fredag för att se att min lever fungerar som den ska. Jag känner inget konstigt förutom att det drar och värker i mitt gigantiska ärr ibland, så jag räknar med att det är okej, men känns ändå lite läskigt..

Imorgon bitti bär det av på utflykt. Barncancerföreningen Västra anordnar en bussresa till Parken Zoo i Eskilstuna. Tyra är mycket förväntansfull, själv tycker jag att det ska bli spännande att se hur det går att åka buss med två vildar. 7,40 avgång från Kristinehamn. Håller tummarna för att regnet som forsar ner just nu håller sig borta imorgon!

Morgon - TV

Oj, så glad jag är att morgontv finns. För andra dagen i rad tycker Adrian att det är morgon redan strax efter kl 05. Detta efter att ha sovit oroligt och snurrat i vår säng sedan midnatt ungefär. Idag är jag därför extra tacksam att sändnigarna på Nickelodeon startar kring halv sex. Nu är klockan snart sju och jag har hunnit få i mig två koppar kaffe och avverkat en timmes upplyftande program.
Leka med lego före klockan sju, det tror jag inte att jag kommer göra, hur duktig förälder jag än blir.

Åter till vardagen

Ja, imorgon är det dags. Efter en lång, lång ledighet börjar vardagen lite smått igen imorgon. Tyra ska tillbaka till dagis och i och med det förändras läggtider. Jag kan faktiskt tycka att det är skönt. Just det där att få ha vardag, en alldeles vanlig vardag och bara gör a vanliga saker. Få samma problem som alla andra med att få saker och ting att gå ihop, inte vilja laga köttbullar och makaroner varje dag, men inte heller orka laga något mer näringsrikt och kreativt. Om det fortsätter att få vara vardag för oss under hösten hoppas jag kunna läsa på halvtid, det beror naturligtvis på vad läkare, FK och andra inblandade tycker, men förhoppningsvis från mitten av september.

Vi har nu också avklarat födelsedag numro tre av fyra utan sjukhusbesök. Det är en avsevärd skillnad mot förra året då vi lyckades med full pott - under sjukhusvistelse. :-)

Gårdagens tema var grädde, då vi fick en mycket god men ack så mättande middag av min käre man. Tack snälla du, men från och med imorgon måste temat nog bli broccoli ett bra tag framöver.

Dagens tema är kantareller. Fantastiska svampar som poppar upp precis överallt i skogen just nu. Tyvärr är det ju inte riktigt bara att äta dem där de står. Idag har vi plockat knappt fem kilo svamp på två timmar, densamma har sedan rensats i cirka tre timmar för att senare förvällas i drygt två timmar. Det är lite arbete, men när kantarellsåsen (med broccoli) serveras i vinter är dagen arbete glömt.

Adrian är ett vilt och farligt goselejon, han har fortfarande djurtema efter sommarens semestrande på Kolmården och Köpenhamn Zoo. Så gott som varje morgon tittar han ut på altanen och ropar - Mamma, mamma, lejo!!! med väldig inlevelse. När han senare leker lejon är det ingen som går säker. Tyras kompis E råkade ut för lejonet häromdagen och eftersom det är ett sjuttonkilos kraftpaketslejon så vill det säga att han välter sin omgivning.. Det kommer bli väldigt bra med förskola för det här lejonet....

Tyra har kommit in i någon helt underbar fas av tonårsfasoner. Hon svarar tvärt och otrevligt om hon svarar alls. Smäller i dörrar och muttrar. Inte hela tiden som tur är, men det kommer bli bra med förskola för Tonårstyra också.

Förskolan kommer nog ändå att bli allra bäst för Tonårstyras och Lejonadrians mamma.

Som ni säkert redan förstått mår vi alla bra. Det är ju först när man mår bra som man har tid och ork att ens notera fasonerna ovan. Egentligen är det alldeles underbart att Adrian är så pigg så att han välter allt som kommer i hans väg. Att Tyra nu är så trygg att vi får alla reaktioner av olika art. Att jag och Johan mår så bra så att vi kan se att det är så det är, och faktiskt se fram emot att få en alldeles egen helg utan barn nästa vecka. Ja, det är skönt att det snart är höst, och att det snart är vardag igen :-)

ps. jag inser att jag kommer att få ångra det här när jag har tröttnat på vardagen om några veckor, men det kommer säkert finnas någon vänlig själ som påminner mig.... ds

Filatelistanatomi

Tyra har just slagit sig med ett paraply på halsen. (fråga inte hur, det regnar inte och jag såg inte själva skadetillfället) jag tröstar och vi pratar lite.

- Det ser inte så farligt ut, det går nog över snart, säger jag

- Nej, mamma det gör jätteont fortfarande jag tror nog att det blir ett frimärke...

Födelsedagar

Adrian har nu blivit tvååring. Han tog det hela ganska lugnt. Efter att ha väckt sina föräldrar och dansat lite till de vackra tonerna av "ja må han leva" blev det oboyfrukost med flagga och sugrör i finglas. Ballonger i taket och paketöppning. Duplojärnväg, en resväska, skottkärra och lite annat smått och gott. Sedan firade vi vidare i Mariebergsskogen där vi åkte tåget och lekte i alla klätterställnignar, senare införskaffades tårta och vi firade lite till med mormor och morfar på kvällen. Trött men glad somnade liten, i egen säng.
Nu laddar vi inför nästa födelsedag på lördag. Egentligen har vi redan firat, men lite till firar vi nog. Sedan börjar det bli hög tid att försöka införskaffa något att ha på sig på bröllopet vi ska på nästa helg. Hatt är uppskattat står det på inbjudan. Jag har aldrig burit något annat än en solhatt.... ska ta experthjälp med insyn i engelska bröllop är min plan. Expertisen är efterfrågad, men än har jag inte lyckats boka in henne....

Prover togs på dagvården igår och allt såg bra ut. Adrian springer fram genom tillvaron och läkaren som ringde mig med provsvar igår kallade honom passande nog för en vildbasare.... ja, det är bara att tacka för det och instämma i påståendet!

Ut med det gamla....

och in med det nya. Inför den stundande tvåårsdagen har vi slagit på stort. Idag åkte spjälsängen ner i garaget, likaså skötbordet. Premiärbesök hos frisören och inhandlande av kalsonger. (J tyckte att gränsen gick vid att ha blommiga trosor med rosetter på..)
Nu har vi en stor kille, som sover i egen säng, i eget rum (delat med T), har snaggad frisyr och går på pottan!
Imorgon firar vi så mycket vi orkar och är väldigt glada att få fira den här födelsedagen här hemma. Ettårsdagen firades i Göteborg mitt under behandling, så egentligen är det den här födelsedagen som känns som den första "riktiga".