För första gången sedan A blev sjuk kan jag känna att jag ser framåt. På riktigt. Tänker inte på den j-a cancern varje stund. Därmed inte sagt att inte tankarna kommer varje dag. Det är ändå en förbättring - hoppas jag.
Det är sådana här inlägg som ger lite ångest att skriva, jag törs inte riktigt lita fullt ut på det jag skriver och bakslaget lurar fortfarande runt hörnet. Men vi övar och hoppas att det är det här ska bli vårt normaltillstånd.
Men - nu börjar björkarna få musöron, vitsipporna blommar för fullt och jag har till och med dristat mig till att plantera ut några kryddväxter, trots att frosten fortfarande hälsar på om nätterna. Än så länge har det gått bra.
Ikväll kommer lillasyster med den stora magen och hälsar på över helgen. Det ska bli roligt, känns som om det var länge sedan.
Nästa vecka är kort vecka och på onsdag drar vi söder över för att hälsa på alla fina släktingar och vänner. Det var också jättelängesedan!!
Bröllop på lördagen och förhoppningsvis få kika på nytillskottet i Ljungbyhed någon av dagarna, samt avundas A som jag hört ryktesvägen har en väldigt fin mage!
Väldigt hektiskt och många bollar i luften är det fortfarande, men det känns ändå som om vi plockar ner en i taget.
1 kommentar:
Låter underbart, Njut!! Kram Maria
Skicka en kommentar