Myrsteg mot vardagen eller elefantkliv om man så vill.... Idag var i alla fall T & A på dagis, J på jobbet och jag på universitetet. Smärtfritt har det inte varit, men om man försöker se det som rehabilitering, så har vi påbörjat resan igen.
Usch Anna, vad rädd jag jag blev när jag läste ditt inlägg.....visste inte vad som skulle möta mig längst ned!! Er oro kan jag verkligen känna och det gör så ont i mig att ni skulle behöva uppleva detta. men ack så skönt att det var falsk larm! Att läsa av sjukhuspersonal det är vi bäst på,tror inte att de förstår hur vi analyserar deras minsta lilla avvikelse:) KRAM Maria
1 kommentar:
Usch Anna, vad rädd jag jag blev när jag läste ditt inlägg.....visste inte vad som skulle möta mig längst ned!! Er oro kan jag verkligen känna och det gör så ont i mig att ni skulle behöva uppleva detta. men ack så skönt att det var falsk larm! Att läsa av sjukhuspersonal det är vi bäst på,tror inte att de förstår hur vi analyserar deras minsta lilla avvikelse:) KRAM Maria
Skicka en kommentar