Glad Påsk!!

Vår!!

Underbara våren är här. Solen skiner och nästan 20 grader varmt. Tänk vilken inverkan ljus, sol och värme har på humöret och orken. Barnen var ute hela dagen igår. Adrian hann knappt in och äta kvällsmat innan han ville ut igen, Bolibompa var helt bortprioriterat! Såpbubblor, sandlåda och spring i benen!!
Tyra har fyllt 6 år och armar och ben växer ifrån henne och hamnar där man minst anar. Man kan också skönja tendenser inför vad som komma skall i form av stamp i golvet, dramatiska utspel och känslor. Samtidigt som man stundtals tycker att det är jobbigt kan man inte låta bli att le lite i smyg åt all dramatik, än så länge är det lite sött. Gissar att jag inte alls kommer tycka det när det återkommer med styrka i tonåren...

Lite bilder sedan sist....

Musse Pigg

T sitter och bygger en Musse Pigg modell av gurkskivor vid frukostbordet.
- Mamma, vet du? När vattnet är jättelitet så man inte kan se det, då är det som små, små bubblor och då ser det också ut som Musse Pigg...... också heter det Mussekyl.

Undrar om det pratas lite mycket kemi häromkring just nu. En mamma som läser kemi, kemi, och kemi. Och en pappa som undervisar i NO.

Annars är vi nästan insnöade igen..... Får se om vi kommer iväg imorgon bitti.

Venös provtagning - rapport från andra sidan

Eftersom ingen verkar kunna sticka sonen och det "som av en händelse" ingår i min kurs på universitetet i vår är det nu skarpt läge. Eller, självklart ingår det inte i min kurs att kunna sticka sonen. Däremot är venös provtagning en del av kursinnehållet. Häromdagen var det dags för ett första försök, och inte var det några plastarmar vi fick öva på direkt, utan på våra studiekamrater. Sticka och bli stucken.
Kan meddela att jag lyckades på första försöket!!! och sedan dess gått omkring och klämt alla människor jag känner i armvecket. Lite lätt miljöskadad kan tyckas, den här kursen känns inte så svår, en himla massa snack om trombocyter, neutrofila, T och B-celler... Jag hade föredragit att kursen varit lite svårare och att jag inte redan haft vissa "förkunskaper", men nu är det som det är och förhoppningsvis kommer något bra ut av studierna till sist..
Just det, studiekamraten som skulle sticka mig... Det gick inte. Handledaren muttrade något om att jag var "en så'n där jobbig", vet inte vad han kan ha menat.. Genetiskt? Det hela slutade med kapillärt prov i fingret istället.. Kan jag skönja ett mönster?!

Dagens agenda

Består av att planera 6-års kalas!!! Fixa inbjudningskort, baka bullar, bröd och ta hand om ett tvättberg.
Trevlig Helg!

Funderingar..och möjligheter

Det har hänt mycket
På ganska kort tid

Möjligheterna ska vi så snart det är möjligt börja nyttja. Först ska vi bara bli friska. Det låter kanske som undanflykter, men T är hemma från förskolan, inne på vecka nummer två nu...Imorgon har vi i och för sig genom ett gemensamt beslut som inte alls grundar sig på att jag har lab-dag i skolan bestämt att hon är frisk. Riktigt så illa är det som tur är inte, hon är feberfri sedan igår men fortfarande väldigt hostig, dock alltmer uttråkad. Det tar jag som ett tecken på tillfrisknande!
Annars är vardagen i full gång med allt vad jobb, studier och aktiviteter heter. Så mycket annat finns det varken tid eller ork till. Försöker komma ihåg och att ibland sätta problem som uppstår nu i rätt proportion till hur bra allt egentligen är (hänger ni med?)men tyvärr är det lätt att glömma. Väldigt lätt. Vilket gör att det är väldigt lätt att gnälla över vardagen, "vardagspusslet" (vem kom på det ordet?)och allt man skulle vilja ha på annat sätt.
Tacksamheten över att A mår så bra är oändligt stor, ändå behövs bara en hostning för att oron ska slå till. Är det verkligen bara en vanlig förkylning? Ännu värre blir det om en infektion istället för att starta med snuva, startar med "oprovocerad" feber. Då hinner man hela vägen till Göteborg i tanken innan det visar sig att det var halsfluss, förkylning, "virus". Den här delen är så svår att förklara för dem som inte själva lever i en liknande eller samma situation. Att oron är lika stor, ibland ännu större nu är tidigare, för varför ska just vi klara oss? Statistik i all ära, men som jag tjatat om förut, när statistikens siffror motsvaras av grannarna man levt tillsammans med i en sjukhuskorridor, där är det inte längre bara siffror.
Tankarna kommer allt oftare ju större barnen blir. Händelser i direkt närhet sätter igång egna tankar och funderingar kring liv och död. Tyra vet att man kan dö av cancer, hon vet också att Adrian har haft cancer - och att doktorn har "lagat honom". Det är därför han har ett ärr på magen. - Men varför kan man inte laga alla som får cancer? Ska man inte vara gammal när man dör? Mammor och pappor får inte dö! - Mamma, barn kan väl inte dö i alla fall?!
Frågor som är svåra för alla föräldrar att svara på, frågor som måste besvaras med ärlighet, men helst utan att för den delen skrämmas mer "än nödvändigt".
Sänder mina tankar till familjerna bakom statistikens siffror - det är inte rättvist!

Hej mitt vinterland!

När vi kom hem från en snöigt Skåne med mycket snö hade vi ännu mer snö här hemma. Nu är det nytt år och snön fortsätter att fullkomligen vräka ner, vår snöskyffel har aldrig fått jobba så hårt!