Ett litet tecken på att vi är här

Hinner alls inte med, men vill så mycket. Informationsträffar och möten om studier om förskola och om jobb. Inte ett endaste som handlar om behandling eller sjukdom just idag.
Adrian och Johan var på dagvården och tog prover igår, vi har inte ens kommit ihåg att ringa för att få provsvaren. Hoppas det tyder på att vi börjar återhämta oss och inte bara på stress.

Ny vecka - nya möjligheter!

Ännu en vecka har gått. Jag anade våren igår. Det droppade från taken (inte bara rasade stora snömassor) fåglarna kvittrade och solen sken. Trött som jag börjar bli på vintern griper jag de halmstrån jag hittar och plockar genast fram vårjackan. Jag skulle ju bara til systertyster och hälsa på i hennes nya lägenhet. Om någon undrar kan jag meddela att det är inte alls dags för vårjacka än. OM man inte sitter i lä vid universitets stora glasfönster med en glass i handen - det är vårtecknet bland studenter jag såg i slutet på förra veckan. Det får duga i brist på snödroppar.
I morse ville jag fortfarande leva i tron att det var vår och försökte ta på Adrian lite mindre kläder innan tidig avfärd till dagis. Min man (som går i vårjacka året om oavsett grader celsius) tog genast ur mig den villfarelsen. "Vad gör du?!" -"Det är 16 minusgrader ute".
Jaha - det var den våren.
Imorgon är en ny dag - med nya möjligheter att träffa våren!

Ängel och Spanjorska!

Vem är vem är frågan?! Den rosa ängeln är "lite" arg - hela dagarna. Nästan skänt att sportlovet är över och vardagen tar vid.
Den vackra spanjorskan har fått sin fina klänning i försenad födelsedagspresent idag. Naturligtvis fick hon också en matchande solfjäder - lyckan är fullständig!

Tyra 5 år!

Vart de åren tog vägen kan man undra, för att använda en av många välkända formuleringar. Dagen har firats med pompa och ståt. Paket på sängen och en heldag på lek och buslandet i Örebro. Jag och Johan kommer vara härligt ledbrutna imorgon efter att ha klättrat omkring i klätterställningar och rutschkanor. Det är kanske där de där fem åren är, att man inte är så bra på att klättra, tycker att stora studsmattor gör så man blir snurrig i huvudet och att det är bra att vara på lekland på en tisdag när ingen annan är där. Tråkig, vuxen - nej, bara lite bekväm ;-)
Prinsessan fick enligt önskemål, skidor, ett spel, klänning. dvd-box, och lite annat krams. Dessutom hade kommit paket på posten!
Nu är det en trött liten (stor!) femåring som sover gott.

Popcorndagen igen

Nu är det dags för fredagsmys! Popcorndagen, det vill säga fredagen har åter infunnit sig. Det verkar bara vara den och söndagar i våra veckor, de andra dagarna passerar utan vidare notis. I helgen laddar vi för den stora 5-årsdagen på tisdag, bak, städning, klädvisning och studier står på programmet. Melodifestival också såklart!
Jag försökte mig förra veckan på att klippa Adrian utan maskin, det vill säga med hjälp av vanlig sax. Dumt med tanke på min frisörkunskap kombinerat med hans virvlar och ovilja att sitta stilla. Resultatet blev som förväntat inte det bästa. Idag åkte maskinen fram och håret av. Mycket bättre resultat!

Inställd föreläsning

Nu har det varit så mycket ett tag att när jag fick meddelande från en kurskamrat att dagens föreläsning var inställdså blev det totalstopp. Har inte lyckats ta mig för med något av allt som legat och väntat på att få bli gjort. Eller jo, ringt runt lite till en massa myndigheter och skolor för att "fixa". Och författat ihop ett fint litet brev till CSN, så helt overksam har jag inte varit men ändå.
Johan är ledig och har det tveksamma nöjet att vara på dagvården för provtagning. Själva provtagningen är inga problem normalt sett. Det är det som händer med våra barn så fort de kommer in i en sjukhusbyggnad. Spelar ingen roll om det är i Karlstad eller i Göteborg, men de börjar springa, och öronen har de lämnat kvar utanför. Undrar hur länge den här försvarsmekanismen ska pågå. Undrar också om det är så att A har sett T springa och därför vill göra likadant eller om det är något han kommit på själv. Han gör nämligen likadant vare sig T är med eller inte.
Alla provsvar såg i alla fall bra ut, utom ett som vi inte riktigt vet vad det är. Fosfatasalkalat tror jag, vet faktiskt inte ens om det hör till leverproverna eller cancerproverna, men tror det är lever. Läkaren skulle återkomma om det var något som skulle tas om. Jag känner mig inte orolig för det, inte just nu i alla fall.

Vintern håller i sig, och verkar inte ha några planer på något annat. Jag tycker att det är ganska trevligt, i alla fall när man har skottat och det inte har snöat mer varenda morgon. Snö i skogen och på fält är bra, på vägar och gårdsplaner får det gärna vara snöfritt.
En vecka kvar till femårskalas är det också. Stora tjejen räknar ner och tycker att dagarna går onödigt långsamt. Att hon prickat en tisdag när pappa är ledig, så att hon också får vara hemma verkade i alla fall vara bra! Damens önskelista består så här långt av skidor, skidor och skidor.... Det passar ju bra att vi har snö!

Barncancerfondens insamling

Just nu är finns det en familj som lever i det som är alla cancerföräldrars värsta mardröm. Från att nästan ha vågat tro igen - till att räkna dagar som är kvar, och allt från en dag till en annan. Alla tankar och all värme till dem.
Ni som har några kronor över, här är Gustavs insamling.

http://www.barncancerfonden.se/4711

Här är Annas blogg....

http://annasanatomi.blogspot.com/