Långt mellan gångerna här har det blivit. Det betyder även denna gång att allt är bra. Vi har så sakteliga börjat hitta någon åtminstone preliminär vardagslunk.
Vi har hunnit vara på ett otroligt vackert bröllop, och på köpet fått en alldeles egen vuxenhelg. Destinationen blev inte längre bort än Karlstad Stadshotell, men vad gör väl det när man kan få prata hela meningar, läsa tidningen medan man äter frukost. Dricka påtår på kaffet och till och med tänka hela meningar. Tack alla inblandade för hjälp på olika sätt, det är ovärderligt!
Johan har rivstartat sin sista kurs på Universitetet, Tyra har börjat dagis, jag har så smått startat läsa, men går på lite lågvarv nu då Adrian startar sin inskolning först den 14:e. Det känns lite underligt, men samtidigt skönt att försöka hitta en frisk vardag igen. Jag hade egentligen inte tänkt börja läsa men av olika anledningar blir det ändå så nu. Dubbelt, skönt att komma igång, men jag är fortfarande så trött... Alla man pratar med som är proffs och sett det här förut säger att det är helt normalt osv, men ändå, det är väldigt tröttsamt att alltid vara trött. Vitaminer, lite kurslitteratur och en och annan svamppromenad kanske kan pigga upp. Hoppas det!
Vi har också hunnit med en kontroll i Göteborg, allt såg bra ut. Vi inväntar fortfarande en del virusprover, men de har visat en väldigt fin kurva sedan april, så det är bara att hoppas att det håller i sig. Information om den nya influensan fick vi också. Vi tillhör priogrupp ett och kommer alltså få vaccin i slutet av september, men Adrian är i ett nuläge egentligen inte känsligare än andra då han inte står på någon immunsuppression längre. Nu kommer all provtagning fram till årskontrollen skötas i Karlstad igen, den kommer sannolikt bli i vecka 43. Tänk att det snart har gått ett år!! Första halvåret, åtta månaderna, väldigt tuffa, men sedan dess allt lugnare. Idag kan ingen utomstående ana att han varit så sjuk. Ärren på halsen efter infarterna är det enda som syns om han har kläder på sig... Själv ska jag på magnetröntgen nästa fredag för att se att min lever fungerar som den ska. Jag känner inget konstigt förutom att det drar och värker i mitt gigantiska ärr ibland, så jag räknar med att det är okej, men känns ändå lite läskigt..
Imorgon bitti bär det av på utflykt. Barncancerföreningen Västra anordnar en bussresa till Parken Zoo i Eskilstuna. Tyra är mycket förväntansfull, själv tycker jag att det ska bli spännande att se hur det går att åka buss med två vildar. 7,40 avgång från Kristinehamn. Håller tummarna för att regnet som forsar ner just nu håller sig borta imorgon!
2 kommentarer:
Vad härligt att läsa att ni mår så bra. Främst lille Adrian,underbart. Förstår så väl din trötthet, det är först när barnet mår bra som man själv tillåter sig att landa och ta in allt vad som hänt. Jag tror inte att jag än idag efter 7 år verkligen har vågat landat och vågat ta itu med hur jag känner och mår. Jag är livrädd för att inte orka ta mig ur det då. Så skölden är på och man jobbar vidare och livet flyter. I och med alla Victorias återfall så vet man aldrig när man måste vara på G igen och då måste jag finnas där med orkoch styrka. Så hemsk är verkligheten. Kram Maria
Vad kul att ni kom iväg till Eskilstuna!
Hej! Skönt att ni mår bra. Det lät fint med en Vuxenhelg. Det är ju inte nödvändigt att åka flera mil för att få koppla av och ha en stund för sig själva.
Kram
Skicka en kommentar