Long time....

Tiden går och livet går vidare. Kontroll på sjukhuset idag, var så längesedan vi var där att jag nästan glömt hur viktiga alla dessa människor är. Mottagandet vi får på dagvården. "Våra" sjuksköterskor, glada miner och kramar när man kommer. När vi kommer ner till lab och det är "vår" kille som tar prover. Allt flyter på. "Vår" läkare ringer upp när klockan blivit över sex på kvällen, och trots att jag hinner sätta hjärtat i halsen, är hon snabb med att meddela att alla provsvar var helt normala. Och att hon ringer mig om ett par veckor igen för att stämma av lite saker vi diskuterade idag, bara för att se till att allt flyter på, och följa upp om det mot förmodan inte skulle göra det. Alla dessa människor som jag helt egoistiskt kallar "våra" - ni står för trygghet i en stundtals skakig värld. Tack!

Glad Påsk!!

Vår!!

Underbara våren är här. Solen skiner och nästan 20 grader varmt. Tänk vilken inverkan ljus, sol och värme har på humöret och orken. Barnen var ute hela dagen igår. Adrian hann knappt in och äta kvällsmat innan han ville ut igen, Bolibompa var helt bortprioriterat! Såpbubblor, sandlåda och spring i benen!!
Tyra har fyllt 6 år och armar och ben växer ifrån henne och hamnar där man minst anar. Man kan också skönja tendenser inför vad som komma skall i form av stamp i golvet, dramatiska utspel och känslor. Samtidigt som man stundtals tycker att det är jobbigt kan man inte låta bli att le lite i smyg åt all dramatik, än så länge är det lite sött. Gissar att jag inte alls kommer tycka det när det återkommer med styrka i tonåren...

Lite bilder sedan sist....

Musse Pigg

T sitter och bygger en Musse Pigg modell av gurkskivor vid frukostbordet.
- Mamma, vet du? När vattnet är jättelitet så man inte kan se det, då är det som små, små bubblor och då ser det också ut som Musse Pigg...... också heter det Mussekyl.

Undrar om det pratas lite mycket kemi häromkring just nu. En mamma som läser kemi, kemi, och kemi. Och en pappa som undervisar i NO.

Annars är vi nästan insnöade igen..... Får se om vi kommer iväg imorgon bitti.

Venös provtagning - rapport från andra sidan

Eftersom ingen verkar kunna sticka sonen och det "som av en händelse" ingår i min kurs på universitetet i vår är det nu skarpt läge. Eller, självklart ingår det inte i min kurs att kunna sticka sonen. Däremot är venös provtagning en del av kursinnehållet. Häromdagen var det dags för ett första försök, och inte var det några plastarmar vi fick öva på direkt, utan på våra studiekamrater. Sticka och bli stucken.
Kan meddela att jag lyckades på första försöket!!! och sedan dess gått omkring och klämt alla människor jag känner i armvecket. Lite lätt miljöskadad kan tyckas, den här kursen känns inte så svår, en himla massa snack om trombocyter, neutrofila, T och B-celler... Jag hade föredragit att kursen varit lite svårare och att jag inte redan haft vissa "förkunskaper", men nu är det som det är och förhoppningsvis kommer något bra ut av studierna till sist..
Just det, studiekamraten som skulle sticka mig... Det gick inte. Handledaren muttrade något om att jag var "en så'n där jobbig", vet inte vad han kan ha menat.. Genetiskt? Det hela slutade med kapillärt prov i fingret istället.. Kan jag skönja ett mönster?!

Dagens agenda

Består av att planera 6-års kalas!!! Fixa inbjudningskort, baka bullar, bröd och ta hand om ett tvättberg.
Trevlig Helg!

Funderingar..och möjligheter

Det har hänt mycket
På ganska kort tid

Möjligheterna ska vi så snart det är möjligt börja nyttja. Först ska vi bara bli friska. Det låter kanske som undanflykter, men T är hemma från förskolan, inne på vecka nummer två nu...Imorgon har vi i och för sig genom ett gemensamt beslut som inte alls grundar sig på att jag har lab-dag i skolan bestämt att hon är frisk. Riktigt så illa är det som tur är inte, hon är feberfri sedan igår men fortfarande väldigt hostig, dock alltmer uttråkad. Det tar jag som ett tecken på tillfrisknande!
Annars är vardagen i full gång med allt vad jobb, studier och aktiviteter heter. Så mycket annat finns det varken tid eller ork till. Försöker komma ihåg och att ibland sätta problem som uppstår nu i rätt proportion till hur bra allt egentligen är (hänger ni med?)men tyvärr är det lätt att glömma. Väldigt lätt. Vilket gör att det är väldigt lätt att gnälla över vardagen, "vardagspusslet" (vem kom på det ordet?)och allt man skulle vilja ha på annat sätt.
Tacksamheten över att A mår så bra är oändligt stor, ändå behövs bara en hostning för att oron ska slå till. Är det verkligen bara en vanlig förkylning? Ännu värre blir det om en infektion istället för att starta med snuva, startar med "oprovocerad" feber. Då hinner man hela vägen till Göteborg i tanken innan det visar sig att det var halsfluss, förkylning, "virus". Den här delen är så svår att förklara för dem som inte själva lever i en liknande eller samma situation. Att oron är lika stor, ibland ännu större nu är tidigare, för varför ska just vi klara oss? Statistik i all ära, men som jag tjatat om förut, när statistikens siffror motsvaras av grannarna man levt tillsammans med i en sjukhuskorridor, där är det inte längre bara siffror.
Tankarna kommer allt oftare ju större barnen blir. Händelser i direkt närhet sätter igång egna tankar och funderingar kring liv och död. Tyra vet att man kan dö av cancer, hon vet också att Adrian har haft cancer - och att doktorn har "lagat honom". Det är därför han har ett ärr på magen. - Men varför kan man inte laga alla som får cancer? Ska man inte vara gammal när man dör? Mammor och pappor får inte dö! - Mamma, barn kan väl inte dö i alla fall?!
Frågor som är svåra för alla föräldrar att svara på, frågor som måste besvaras med ärlighet, men helst utan att för den delen skrämmas mer "än nödvändigt".
Sänder mina tankar till familjerna bakom statistikens siffror - det är inte rättvist!

Hej mitt vinterland!

När vi kom hem från en snöigt Skåne med mycket snö hade vi ännu mer snö här hemma. Nu är det nytt år och snön fortsätter att fullkomligen vräka ner, vår snöskyffel har aldrig fått jobba så hårt!

God Fortsättning

God Jul och God fortsättning. Tomten har varit på besök, och mycket mat har ätits. med andra och julen kom i år också!

2:a Advent

Två tända ljus höll nästan på att sätta huset i brand, eller hur det nu var. Jag var inte hemma och bevittnade dramatiken utan kom hem till en ljusstake med två hela adventljus och lite svedd mossa där de andra ljusen tidigare på dagen haft sin plats. Allt hade ändå gått bra, men glöm inte ljusen är ni snälla!!
Helgen för övrigt har firats med en penicillinkur för undertecknad som åkt på någon slags halsfluss, feber och allmän ynklighet följer hack i häl.... Hoppas resten av familjen klarar sig.
Förutom denna glädjande nyhet har också den tidigare veckans väder med -20 ena dagen och +1 nästa gjort att vattnet plötsligt slutade fungera i lördags kväll. Hade tur i oturen och fick hjälp att tillfälligt lösa problemet. Idag måndag är det (förhoppningsvis) helt åtgärdat igen. Lata som vi är har vi inte smält snö, för att sedan värma vattnet på spisen och diska. Istället har vi skapat vårt största diskberg någonsin. Nu börjar det minska, och även en tvättmaskin har blivit tvättad. Tänk vad man är bortskämd med att saker som el och vatten fungerar och hur lamslagen man blir varje gång det inte gör det. Trodde jag som uppväxt på landet borde vara mer luttrad, Vi har varit både utan el och vatten ibland. Otrevliga saker är uppenbarligen lättare att förtränga än trevliga. Bra!
Nu ska vi knega oss vidare en vecka till och hoppas att både penicillin och all teknik fungerar som den ska. Snart är det julefrid!

Årets Adventskrans

Pysselambitionerna är höga, genomförandet kommer inte att kunna matcha desamma. Nu är i alla fall årets dörrkrans på plats. Kanske blir det lusskatter innan veckan är slut...

1:a Advent

Idag, när jag förhoppningsvis hunnit sova några timmar. (Klockan har just passerat midnatt) ska vi fira advent. Jag och Tyra ska efter lucköppning i Bamsekalendern och frukostmys bege oss till kyrkan för gudstjänst. Adrian får inte följa med förrän han blir fyra år har vi bestämt. Han har för tillfället mer spring i benen än vad som är lämpligt vid kyrkobesök, hur trevlig och tolerant prästen i fråga än är.
På eftermiddagen är det dags för barncancerföreningens julfelst på Färjestad travbana. Sedan är det uppladdning för ny vecka igen!
Bjuder på lite bilder från dagens pepparkaksbak!

Saker som är svåra att ändra på

Har lämnat en mycket ilsken och dessutom ledsen Adrian på förskolan idag. Inte nog med att han var tvungen att ta på sig overallen innan vi gick hemifrån (minusgrader) det värsta av allt var att han inte fyller år. Eller snarare att han inte fyller år NU!!!! Frustrationen grundar sig i att Tyra varit bjuden på många kalas på sistone, det har inte Adrian. Han har förstått att när man fyller år har man kalas, därav vill han fylla år NU!! så han kan ha kalas. Eftersom det inte är paket eller önskelistor som är problemet så gäller inte "snart är det jul" resonemang som substitut. Vi får helt enkelt ha kalas för dockorna eller något mjukisdjur i eftermiddag när jag hämtar lite tidigare. Att flytta hans födelsedag så här tre år senare känns lite svårare.
Annars har vi hunnit med att hälsa på finkusinen i Skåne förra helgen. Han passade på att döpas och till skillnad från sina kusiner skrek han inget alls utan somnade istället när prästen pratade....
Nu i helgen hade vi besök av andra finkusinen och hans föräldrar. Mycket bus och mys.
Annars drar det ihop sig och jag både ser fram emot och bävar inför jul och allt som man vill, borde och måste. Det finns väldigt många vill, men allldeles för lite tid och ork. Önskar mig ett recept på kloning av tomten, har lärt mig grunderna i skolan nu, men känner att jag skulle kunna behöva lite djupare kunskap för att börja laborera här hemma. Men, håll med om att det skulle vara praktiskt!Någon nänmde iofs att diagnosen brukade kallas schizofreni, men det är ju något helt annat!

Vintertid

Tänk att jag hade hunnit glömma hur mörkt det blir när man ställer tillbaka klockan den där futtiga timmen. Jag är inte alls säker på att jag tycker att det är ett bra påfund. Har de senaste dagarna hört flera förespråkare för att vi ska göra tvärtom, dvs ställa fram klockan på hösten och på så vis få lite ljusare kvällar, för vem bryr sig om hur ljust det är på morgonen? Förslaget ligger ännu så länge kvar på analysstadiet, återkommer naturligtvis när jag bestämt hur vi gör nästa år, så ingen behöver känna sig osäker.

Årskontroll

Nu är årskontrollen över. Eller, i alla fall den del som gick att genomföra... Det vill säga de prover som gick att ta kapillärt (stick i fingret). Tror att det egentligen skulle ha tagits 15-20 rör intravenöst, men att det slutade med 6-7 rör kapillärt istället. Inte utan att de försökt väldigt många gånger, och inte utan en hel del dormicum(lugnande). Faktum kvarstår, de fick inga intravenösa prover den här gången heller.
Det innebar att vi inte kunde göra någon undersökning av njurarna och det fattas fortfarande en del virusprover och prover på immunförsvarets långtidsfunktion(?).
I stort såg det ändå bra ut, ultraljud av levern, lungröntgen, tandläkare osv. Nu blir det en heldag i Karlstad inom de närmaste veckorna för att komplettera. Då blir det sövning på mask för att få dit två infarter, sedan 4-5 timmars njurundersökning.
Antibiotika som profylax är återinsatt över vintern för att slippa få ner varenda förkylning i lungorna. Tittar man på helheten så är vi väldigt förskonade vad det gäller mediciner, men det är först då man klagar över detaljerna, som att få penicillin insatt halvårsvis, fast man vet att det är för en bra sak!

Årskontroll i Göteborg

Som rubriken lyder, men jag och T är hemma. T hade feber och jag har hysteriskt mycket i skolan den här veckan, OCH årskontroller med sammanlagt 5-6 träffar med olika specialister på två dagar är svåra och flytta på. Alltså bestämde vi att Johan och Adrian åker själva. Just när vi bestämde det verkade det som en väldigt bra och klok idé.
Nu, när de är i Göteborg och jag är här känns det som en helt vansinnig idé. Vem kom på något så dumt? Vem trodde att det skulle gå att få något vettigt gjort när alla tankarna ändå är 25 mil söderut? Som om det skulle hjälpa att allt verkar ok, och att jag fått rapport om dagens alla undersökningar som gått helt utan anmärkning och planenligt. (lungröntgen, ultraljud av lever, tandläkare(för cellgiftspåverkan)och samtal med vår leverläkare)
Ändå sitter jag här och försöker balansera lite formler och göra nettoreaktioner. Helt hopplöst. Nästa år ska jag vara lite klokare!
Imorgon håller jag tummarna för:
1) Att det ska gå bra att sticka Adrian, vår sköterska (den enda som kan stickas) är inte på plats.
2) För att alla provsvar visar sig vara bra.

Höstväder av bästa slag

Oktober - Rosa Månad

Jag får försäkringsbolaget Chartis att skänka 10 kr till Rosa Bandet genom att publicera denna länk. Följ länken och skapa en skänk-länk du också!
http://www.cancerforsakring.se/?bannerId=1470
Följ och skapa din egen länk. Eller köp ett rosa band, eller två.

Hösten gör intåg

Jag hör till dem som dyrkar hösten och gärna pratar varmt om den höga klara luften och de vackra färgerna. Något som inte alltid uppskattas av min käre man, han är mer en vårmänniska (trots sin pollenallergi) och hävdar att allt är på väg utför på hösten.
Förutom att allt är precis sådär hektiskt som det verkar vara på de flesta platser och i de flesta familjer så är det bra med oss. Förkylda, trötta, många vill och borden, också ett och annat måste.
Helgen som gått har vi haft kusinbesök från Stockholm, mycket trevligt! Och hux flux, nu är det snart helg igen. Då är det tänkt att det ska bli lite höststädning, skogsmulle, och kanske om orken räcker och förkylningen vänder ett badhusbesök.. Och Ikea, en nattlampa till Adrian måste inhandlas, "han ser nämligen inget på natten".