Nu har det varit så mycket ett tag att när jag fick meddelande från en kurskamrat att dagens föreläsning var inställdså blev det totalstopp. Har inte lyckats ta mig för med något av allt som legat och väntat på att få bli gjort. Eller jo, ringt runt lite till en massa myndigheter och skolor för att "fixa". Och författat ihop ett fint litet brev till CSN, så helt overksam har jag inte varit men ändå.
Johan är ledig och har det tveksamma nöjet att vara på dagvården för provtagning. Själva provtagningen är inga problem normalt sett. Det är det som händer med våra barn så fort de kommer in i en sjukhusbyggnad. Spelar ingen roll om det är i Karlstad eller i Göteborg, men de börjar springa, och öronen har de lämnat kvar utanför. Undrar hur länge den här försvarsmekanismen ska pågå. Undrar också om det är så att A har sett T springa och därför vill göra likadant eller om det är något han kommit på själv. Han gör nämligen likadant vare sig T är med eller inte.
Alla provsvar såg i alla fall bra ut, utom ett som vi inte riktigt vet vad det är. Fosfatasalkalat tror jag, vet faktiskt inte ens om det hör till leverproverna eller cancerproverna, men tror det är lever. Läkaren skulle återkomma om det var något som skulle tas om. Jag känner mig inte orolig för det, inte just nu i alla fall.
Vintern håller i sig, och verkar inte ha några planer på något annat. Jag tycker att det är ganska trevligt, i alla fall när man har skottat och det inte har snöat mer varenda morgon. Snö i skogen och på fält är bra, på vägar och gårdsplaner får det gärna vara snöfritt.
En vecka kvar till femårskalas är det också. Stora tjejen räknar ner och tycker att dagarna går onödigt långsamt. Att hon prickat en tisdag när pappa är ledig, så att hon också får vara hemma verkade i alla fall vara bra! Damens önskelista består så här långt av skidor, skidor och skidor.... Det passar ju bra att vi har snö!
Vart de åren tog vägen kan man undra, för att använda en av många välkända formuleringar. Dagen har firats med pompa och ståt. Paket på sängen och en heldag på lek och buslandet i Örebro. Jag och Johan kommer vara härligt ledbrutna imorgon efter att ha klättrat omkring i klätterställningar och rutschkanor. Det är kanske där de där fem åren är, att man inte är så bra på att klättra, tycker att stora studsmattor gör så man blir snurrig i huvudet och att det är bra att vara på lekland på en tisdag när ingen annan är där. Tråkig, vuxen - nej, bara lite bekväm ;-)
