Nu så, snart ännu en vecka slut, eller, helgen är ju kvar förstås. Det går undan nu. Vi har tränat lite inför dagisstart till veckan med att vara på Öppna förskolan både onsdag och torsdag. I och med att samhället inte är så stort är inte heller barnantalet gigantiskt. Ganska lagomt med tio-femton stycken. Adrians nya förälskelse heter Mikaela och är tre månader gammal. Han träffade henne för första gången i torsdags på vårt premiärbesök. "Bäda"? är hans första fråga när vi går in genom dörren på församlingshemmet. Han verkar också ha kommit på att om man lägger huvudet på sned och ler mot "Bädas" mamma kan man få klappa och prata lite extra mycket med henne. Annars övar han på det sociala umgänget med andra barn, det är svårt, speciellt med de som är lite mindre eller ungefär lika stora. De som också vill ha samma saker som han vill, och använder samma lömska metoder, det vill säga vråla högt rakt ut, knuffas, klappas lite extra hårt, eller helt sonika sparkas om ingen av de tidigare metoderna fungerat. Ännu en charmig... just det, utvecklingsfas! (undrar vad den som kom på det ordet fick betalt, och av vem)
Roligt är det i alla fall att se att Adrian är pigg och frisk. Nämnt i en bisats kan jag också berätta att vi var på dagvården i måndags och alla prover därifrån såg helt perfekta ut. Nu är det två veckor till nästa gång. Då ska det tas venösa prover, inte riktigt lika kul, men luttrad som man börjar bli har jag sett till att höra mig för så "vår" sköterska jobbar, och blivit lovad att hon kommer och sticks. Lite jobbigt att det ska behöva vara så, bara att hoppas att han blir lättare att sticka med tiden, har hört att det ofta är så, så alla tummar för det. Annars inväntar vi kallelse till årskontrollen (hör på det ordet?!!) i Göteborg någon gång i mitten av oktober. Vaccin för svininfluensan väntar vi också på, men annars är livet alldeles vanligt och vardagshektiskt. Det tackar vi för!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar