Årets första julpyssel och en natt på akuten

Helgen har tillbringats i julens tecken. Eller, den startade med en natt på akuten. Adrian kom hem från förskolan och hade en temp på drygt 39 grader = åka in. Ringde och konsulterade barnavdelningen som på grund av influensarisk inte ville ha in oss hos dem. De skulle ringa ner till akuten och förvarna om att vi kom, sedan skulle vi få komma in på ett rum utifrån, alternativt ett rum på infektion. Sagt och gjort, tur i oturen var lillasyster Y och min pappa här så de tog hand om T medan vi andra åkte in...

Inne i Karlstad går jag ur och letar efter en ringklocka på utsidan akuten. Jag tänker att om det skulle vara influensa så är ju säkert jag också smittad vid det här laget och det vill jag inte läman vidare till någon annan. Men... det finns ingen ringklocka utanför.. Man måste gå in genom en dörr, på nästa dörr står det skyltar: Om du tror du har vattkoppor eller influensa - "ring på klockan så kommer personal." Jag gör som det står och väntar mig att någon snabbt ska komma, för inte vill de väl ha någon som tror sig ha influensa eller vattkoppor stående i slussen där alla sjuka och infektionskänsliga springer förbi och kan bli smittade. De måste ju veta att vattkoppor till exempel kan vara livsfarligt för riskpatienter.... Det är väl därför de satt upp skylten?!

20 minuter senar har ingen kommit. Då går jag ut och ringer in till akuten via växeln. Talar om vem jag är mitt ärende samt att vi ska vara väntade. Då säger den otrevliga sköterskan "ja, men då ska du prata med de som jobbar på barn" Jag försöker med min allra lugnaste pedagog/säljarröst tala om för henne att jag redan gjort det- då frågar hon - och vem är du?!

Ja, det talade jag ju om när jag presenterade mig, jag la till och med till epitetet A's mamma för att inga missförstånd skulle kunna uppstå. Hon surar men ska ringa upp mig... Ytterligare 20 minuter senare har ingen ringt. Jag ringer upp till barnavdelningen och ber dem ringa akuten igen. Då! får vi komma in på ett infektionsrum. Där får vi efter många om och men träffa en läkare och prover tas. Vi skickas hem med tamiflu och någon ska meddela oss provsvaren senast kl 15 på lördagen. Detta var kl 03.30. Vi kom in strax efter 20.

Det märks att man inom specialistvården blivit "bortskämd" och glömt all inkompetens och otrevliga människor man möter i den vanliga allmänvården. (inte alla såklart, men tyvärr alltför ofta) Vad händer om det kommer in någon som inte kan direktnumren till olika instanser. Någon som också har ett riskbarn men som inte har språket för sig? Vad händer med dem som söker akut och får influensa och vattkoppor i slussen på väg in till akuten? Var är den statistiken? Jag är rätt luttrad, och bara vi kom in så träffade vi på bekanta ansikten form av läkaren och blev väl behandlade.

Människan jag pratade med i telefon som satt på akuten skulle verkligen inte jobba där. Okej, dålig dag - men vem har inte det som söker på akuten?!

Nog om det. Det visade sig att det inte var några influensor, så vi behövde inte någon mer tamiflu den här gången.

Resten av helgen har vi julpysslat och varit trötta. Några dörrkransar och lite planterade amaryllislökar blev det.

I eftermiddag blir det en tur till dagvården för att se om det blivit bakterier i Adrians infektion, febern har dämpats men hans snuva ser inte trevlig ut. Dessutom är det dags för en ny omgång hosta.... Penicillin kanske?!

Ikväll ska jag på ett PerfectHome party, ska bli spännande, har sett en del och tror jag ska passa på att införskaffa en och annan julklapp...

Avboka november och lägg till två juli

Jag är fortfarande inne på att boka om lite i almanackan. Novemeber är inte direkt min bästa vän nu heller. En månad så starkt sammankopplad med sjukdom och elände. Mamma är fortfarande(!!!!!) inlagd på infektion med den ena intravenösa antibiotikan efter den andra. Lite bättre mår hon men feber för tredje veckan i rad känns inte alls som något bra. Igår trodde vi under några timmar att Adrian fått vattkoppor. I måndags fick vi veta att det går på förskolan. En telefonkontakt med Göteborg sa att eftersom Adrian faktiskt haft både vattkoppor och bältros samt är helt utan immunsuprimerande medicin skulle vi inte behöva oroa oss. OM han ändå mot alla odds skulle få prickar skulle vi naturligtvis vara uppmärksamma och genast höra av oss till dagvården. Sagt och gjort, tisdag visar prickar. Tycker inte att det ser ut som vattkoppor men med katastroftänk i bakhuvudet känns det mer som, ja, varför inte. Varför skulle vi klara oss undan det för. Finns det en chans att få något så tar vi väl den... (jag vet att det låter lite bittert, räknar med att det snart ska gå över) Men, faktiskt! Inga vattkoppor, mer sannolikt några överlevande myggor som gjort hård åverkan på lille sonen. Vid närmare efterforskning visade det sig att förskolan varit ute i skogen dagen innan och träffat en massa flygfän. Adrian reagerar väldigt mycket på bett av alla de slag och utvecklar ofta blåsor på sina bett vilket gör att vattkoppor och blåsbildning inte ser helt olika ut. Skönt i alla fall att slippa en behandling. Andra dosen vaccin missade han i turbulensen som blev, det får bli i början av nästa vecka istället!
Dags att återgå till studierna, får nog höra av mig till morbror Newton och kusin Curie för att få lite hjälp. Det är bra att ha intelligenta släktingar! :-)

Fick ett kort på lillkatten Hedvig i köksfönstret. Orkidén som faktiskt blommar om fick vi när vi kom hem från Göteborg i november förra året från Skånelandet. Något är positivt med november - orkideer som blommar om!

Fnittersjuka och feberpyssel

fnitterfia

Biverkan av vaccin? Lite feber, snuva och fnitter. T är hemma och pysslar, medan jag försöker läsa. Det går ganska hyfsat, men hon fnittrar hysteriskt.. Det är nog övergående :-)

fondvägg i kök

November

Har aldrig varit min favoritmånad och kandiderar inte att bli det i år heller. Förra året var november månaden när vi kom hem från Göteborg efter transplantationen och Johan bröt benet. Resten har jag glömt. Pratade med syster M som vid tiden bodde hos oss (tack gode för det). Hon har också glömt (förträngt) november och stora delar av december förra året.
Årets november är idag inne på sin tionde dag och vi har hittills hunnit med en flytt (det är bra, det ska jag försöka komma ihåg till nästa november) Mamma har bott på sjukhus sedan november startade och vi hoppas att hon får komma hem innan november är slut (det hör till det jag ska glömma tills nästa gång) I övrigt bjuder november i vanlig ordning på grått och lerigt väder. Ser fram emot december så man kan få ta fram lite ljusstakar och julgardiner. Tror till och med min pappa tröttnat på mörkret för jag fick en adventsgran levererad häromdagen. Vi har satt upp den, men ännu inte satt i ljusen även om det kliar i fingrarna.

Förutom november och ovan nämnda detaljer är det bra. Adrian äter visserligen en penicillinkur, men det var flera månader sedan sist så det känns helt okej. Han är inte speciellt dålig utan det var sammantaget alla detaljer i form av rött öra, segdragen snuva och hosta som gjorde att vår läkare tyckte det var dags att slå till innan det blev värre.
Vi flyttar fortfarande men har plockat upp mycket och det känns väldigt bra i det "nya" huset. Ska försöka tapetsera klart någon helg, men ändå, väldigt bra. Skönt också att vara borta från det andra huset.
Väldigt mycket studier för både mig och Johan hela tiden fram till jul så vi hoppas på att få vara fortsatt friska. Med tanke på att Johan faktiskt är klar i januari så vore det väldigt bra om han fick vara frisk.
Tyra fick sin första vaccindos i morse och var jätteduktig, inte knyst sa hon. Vi hade förberett och pratat så mycket om den där sprutan för hon tenderar att bli väldigt rädd för allt som möjligen kan göra ont och har med sjukhus att göra. (antagligen hennes reaktion på allt som hänt med Adrian) Johan sa att hon nästan verkat besviken efter sprutan, som om hon förväntat sig att det skulle vara mycket värre... Ibland är det svårt att veta vad som är rätt och fel med förberedelse Det som fungerar en gång är inte alls bra nästa..
Nu sitter jag och väntar på att Telia eller om det var Relacom ska behaga sig att komma hit och installera vår telefon. Senare blir det tidig hämtning på förskolan och vi ska hem och baka eller måla = belöning för att T var så duktig att ta spruta.

Ingen hjärnskakning

Snabb uppdatering av läget, fick höra att jag skrämts. Förlåt, en massa frustration som kom ut via nätet istället för över kartongerna....
Adrian fick åka tillbaka till hotellet efter två timmar på akuten igår och verkar ha sovit ganska bra. Är nu mitt i provtagning och undersökningar, vår fantastiska sköterska har lyckats att sätta två nålar på två försök, hör på den ni!?!! Hur kan det vara så att EN person är ensam (näst intill) på att kunna sätta nålar på Adrian?!
T är på dagis och mamma mår enligt rapport ungefär som igår. Ska hälsa på henne senare idag/kväll.

Flytt då, Telia är en spännande samarbetspartner... kanske får vi åter fast telefon i mitten av nästa vecka. Bredband med lite bredd kanske kan ordnas ytterligare 10 dagar efter det. "Går det bra?" frågar tjejen som ringer upp efter några turer fram och tillbaka. "Har jag några alternativ menar du?" frågar jag. "Nej, det har du ju förstås inte" svarar hon. Nej, det var väl det jag tänkte... :-)

Vem är ansvarig för resursfördelningen?!

Nu var vi nästan utflyttade, och inflyttade. Kameran har jag ännu inte packat upp, annars hade det kanske blivit en bild på vår fina tapet. En annan dag.
Lite saker släpar efter och är inte som de ska. För det första, jag och t är hemma (?! mao i Värmland) Adrian och Johan är i Göteborg, för mamma som skulle ta T är sjuk och ligger på CSK. Något märkligt och ännu oidentifierat som behandlas med intravenös antibiotika. Jag insåg igår kväll när jag försökte få reda på hur hon mådde efter att ha åkt in akut att en del kunskap som man i och för sig kan vara utan men som kan vara praktisk har ändå hela den här sjukhusresan givit. Bland annat hittar jag genom kulvertarna under sjukhuset = genvägar. Jag kan en massa användbara telefonnummer som gör att man kan komma förbi "sjukvårdsrådgivningen", och jag kan åtminstone tre olika sorters intravenös antibiotika och vet att hudbakterier om de kryper in i något sår kan ge snabb blodförgiftning. Sådär! Lite skryt med min nyfunna kunskap. Mamma då, ja, hon mår sådär, lite upp och ner och som sagt än vet de inte riktigt vad de behandlar.
Adrian och Johan ja, de är i Göteborg. De hann in på sitt hotellrum, de ska vara på avdelningen först tidigt imorgon bitti. Sedan klättrar Adrian upp någonstans och hinner trilla ner och slå i huvudet och blöda ur munnen. Han är ju en härdad liten man så han låter sig undersökas av pappa. Johan tycker dock att han verkar lite konstig så vi använder ännu ett av alla nyförvärvade telefonnummer, denna gång med riktnummer -031, får veta att snabbast hjälp får de via barnakuten. Dock får de inte gå in direkt utan ringa på och se till att få ett isoleringsrum eftersom A är transplanterad. Det sista jag hörde var från Adrian i telefonen för ungerfär en halvtimme sedan.
Jag; - har du slagit dig?
A; - Nääääeee. Hejjå mamma, kom mjau, kom pappa - hem.

Han verkade inte så dålig just då i alla fall, bara att hoppas att det stämmer!

Jag gjorde en snabbresumé av läget för en av våra (före detta) grannar som ändå är hyfsat insatt i vår situation tidigare idag. Hon blev tårögd och sa, nej, Anna nu får det faktiskt vara nog för er del för ett tag. Det var innan Adrian eventuellt fick hjärnskakning..... Hon verkar inte ha haft någon vidare tumme med vem det nu är som bestämmer.
Imorgon är en ny dag - med nya möjligheter! (lite lätt oroande tycker jag)