Nu var vi nästan utflyttade, och inflyttade. Kameran har jag ännu inte packat upp, annars hade det kanske blivit en bild på vår fina tapet. En annan dag.
Lite saker släpar efter och är inte som de ska. För det första, jag och t är hemma (?! mao i Värmland) Adrian och Johan är i Göteborg, för mamma som skulle ta T är sjuk och ligger på CSK. Något märkligt och ännu oidentifierat som behandlas med intravenös antibiotika. Jag insåg igår kväll när jag försökte få reda på hur hon mådde efter att ha åkt in akut att en del kunskap som man i och för sig kan vara utan men som kan vara praktisk har ändå hela den här sjukhusresan givit. Bland annat hittar jag genom kulvertarna under sjukhuset = genvägar. Jag kan en massa användbara telefonnummer som gör att man kan komma förbi "sjukvårdsrådgivningen", och jag kan åtminstone tre olika sorters intravenös antibiotika och vet att hudbakterier om de kryper in i något sår kan ge snabb blodförgiftning. Sådär! Lite skryt med min nyfunna kunskap. Mamma då, ja, hon mår sådär, lite upp och ner och som sagt än vet de inte riktigt vad de behandlar.
Adrian och Johan ja, de är i Göteborg. De hann in på sitt hotellrum, de ska vara på avdelningen först tidigt imorgon bitti. Sedan klättrar Adrian upp någonstans och hinner trilla ner och slå i huvudet och blöda ur munnen. Han är ju en härdad liten man så han låter sig undersökas av pappa. Johan tycker dock att han verkar lite konstig så vi använder ännu ett av alla nyförvärvade telefonnummer, denna gång med riktnummer -031, får veta att snabbast hjälp får de via barnakuten. Dock får de inte gå in direkt utan ringa på och se till att få ett isoleringsrum eftersom A är transplanterad. Det sista jag hörde var från Adrian i telefonen för ungerfär en halvtimme sedan.
Jag; - har du slagit dig?
A; - Nääääeee. Hejjå mamma, kom mjau, kom pappa - hem.
Han verkade inte så dålig just då i alla fall, bara att hoppas att det stämmer!
Jag gjorde en snabbresumé av läget för en av våra (före detta) grannar som ändå är hyfsat insatt i vår situation tidigare idag. Hon blev tårögd och sa, nej, Anna nu får det faktiskt vara nog för er del för ett tag. Det var innan Adrian eventuellt fick hjärnskakning..... Hon verkar inte ha haft någon vidare tumme med vem det nu är som bestämmer.
Imorgon är en ny dag - med nya möjligheter! (lite lätt oroande tycker jag)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar