God Fortsättning

God Jul och God fortsättning. Tomten har varit på besök, och mycket mat har ätits. med andra och julen kom i år också!

2:a Advent

Två tända ljus höll nästan på att sätta huset i brand, eller hur det nu var. Jag var inte hemma och bevittnade dramatiken utan kom hem till en ljusstake med två hela adventljus och lite svedd mossa där de andra ljusen tidigare på dagen haft sin plats. Allt hade ändå gått bra, men glöm inte ljusen är ni snälla!!
Helgen för övrigt har firats med en penicillinkur för undertecknad som åkt på någon slags halsfluss, feber och allmän ynklighet följer hack i häl.... Hoppas resten av familjen klarar sig.
Förutom denna glädjande nyhet har också den tidigare veckans väder med -20 ena dagen och +1 nästa gjort att vattnet plötsligt slutade fungera i lördags kväll. Hade tur i oturen och fick hjälp att tillfälligt lösa problemet. Idag måndag är det (förhoppningsvis) helt åtgärdat igen. Lata som vi är har vi inte smält snö, för att sedan värma vattnet på spisen och diska. Istället har vi skapat vårt största diskberg någonsin. Nu börjar det minska, och även en tvättmaskin har blivit tvättad. Tänk vad man är bortskämd med att saker som el och vatten fungerar och hur lamslagen man blir varje gång det inte gör det. Trodde jag som uppväxt på landet borde vara mer luttrad, Vi har varit både utan el och vatten ibland. Otrevliga saker är uppenbarligen lättare att förtränga än trevliga. Bra!
Nu ska vi knega oss vidare en vecka till och hoppas att både penicillin och all teknik fungerar som den ska. Snart är det julefrid!

Årets Adventskrans

Pysselambitionerna är höga, genomförandet kommer inte att kunna matcha desamma. Nu är i alla fall årets dörrkrans på plats. Kanske blir det lusskatter innan veckan är slut...

1:a Advent

Idag, när jag förhoppningsvis hunnit sova några timmar. (Klockan har just passerat midnatt) ska vi fira advent. Jag och Tyra ska efter lucköppning i Bamsekalendern och frukostmys bege oss till kyrkan för gudstjänst. Adrian får inte följa med förrän han blir fyra år har vi bestämt. Han har för tillfället mer spring i benen än vad som är lämpligt vid kyrkobesök, hur trevlig och tolerant prästen i fråga än är.
På eftermiddagen är det dags för barncancerföreningens julfelst på Färjestad travbana. Sedan är det uppladdning för ny vecka igen!
Bjuder på lite bilder från dagens pepparkaksbak!

Saker som är svåra att ändra på

Har lämnat en mycket ilsken och dessutom ledsen Adrian på förskolan idag. Inte nog med att han var tvungen att ta på sig overallen innan vi gick hemifrån (minusgrader) det värsta av allt var att han inte fyller år. Eller snarare att han inte fyller år NU!!!! Frustrationen grundar sig i att Tyra varit bjuden på många kalas på sistone, det har inte Adrian. Han har förstått att när man fyller år har man kalas, därav vill han fylla år NU!! så han kan ha kalas. Eftersom det inte är paket eller önskelistor som är problemet så gäller inte "snart är det jul" resonemang som substitut. Vi får helt enkelt ha kalas för dockorna eller något mjukisdjur i eftermiddag när jag hämtar lite tidigare. Att flytta hans födelsedag så här tre år senare känns lite svårare.
Annars har vi hunnit med att hälsa på finkusinen i Skåne förra helgen. Han passade på att döpas och till skillnad från sina kusiner skrek han inget alls utan somnade istället när prästen pratade....
Nu i helgen hade vi besök av andra finkusinen och hans föräldrar. Mycket bus och mys.
Annars drar det ihop sig och jag både ser fram emot och bävar inför jul och allt som man vill, borde och måste. Det finns väldigt många vill, men allldeles för lite tid och ork. Önskar mig ett recept på kloning av tomten, har lärt mig grunderna i skolan nu, men känner att jag skulle kunna behöva lite djupare kunskap för att börja laborera här hemma. Men, håll med om att det skulle vara praktiskt!Någon nänmde iofs att diagnosen brukade kallas schizofreni, men det är ju något helt annat!

Vintertid

Tänk att jag hade hunnit glömma hur mörkt det blir när man ställer tillbaka klockan den där futtiga timmen. Jag är inte alls säker på att jag tycker att det är ett bra påfund. Har de senaste dagarna hört flera förespråkare för att vi ska göra tvärtom, dvs ställa fram klockan på hösten och på så vis få lite ljusare kvällar, för vem bryr sig om hur ljust det är på morgonen? Förslaget ligger ännu så länge kvar på analysstadiet, återkommer naturligtvis när jag bestämt hur vi gör nästa år, så ingen behöver känna sig osäker.

Årskontroll

Nu är årskontrollen över. Eller, i alla fall den del som gick att genomföra... Det vill säga de prover som gick att ta kapillärt (stick i fingret). Tror att det egentligen skulle ha tagits 15-20 rör intravenöst, men att det slutade med 6-7 rör kapillärt istället. Inte utan att de försökt väldigt många gånger, och inte utan en hel del dormicum(lugnande). Faktum kvarstår, de fick inga intravenösa prover den här gången heller.
Det innebar att vi inte kunde göra någon undersökning av njurarna och det fattas fortfarande en del virusprover och prover på immunförsvarets långtidsfunktion(?).
I stort såg det ändå bra ut, ultraljud av levern, lungröntgen, tandläkare osv. Nu blir det en heldag i Karlstad inom de närmaste veckorna för att komplettera. Då blir det sövning på mask för att få dit två infarter, sedan 4-5 timmars njurundersökning.
Antibiotika som profylax är återinsatt över vintern för att slippa få ner varenda förkylning i lungorna. Tittar man på helheten så är vi väldigt förskonade vad det gäller mediciner, men det är först då man klagar över detaljerna, som att få penicillin insatt halvårsvis, fast man vet att det är för en bra sak!

Årskontroll i Göteborg

Som rubriken lyder, men jag och T är hemma. T hade feber och jag har hysteriskt mycket i skolan den här veckan, OCH årskontroller med sammanlagt 5-6 träffar med olika specialister på två dagar är svåra och flytta på. Alltså bestämde vi att Johan och Adrian åker själva. Just när vi bestämde det verkade det som en väldigt bra och klok idé.
Nu, när de är i Göteborg och jag är här känns det som en helt vansinnig idé. Vem kom på något så dumt? Vem trodde att det skulle gå att få något vettigt gjort när alla tankarna ändå är 25 mil söderut? Som om det skulle hjälpa att allt verkar ok, och att jag fått rapport om dagens alla undersökningar som gått helt utan anmärkning och planenligt. (lungröntgen, ultraljud av lever, tandläkare(för cellgiftspåverkan)och samtal med vår leverläkare)
Ändå sitter jag här och försöker balansera lite formler och göra nettoreaktioner. Helt hopplöst. Nästa år ska jag vara lite klokare!
Imorgon håller jag tummarna för:
1) Att det ska gå bra att sticka Adrian, vår sköterska (den enda som kan stickas) är inte på plats.
2) För att alla provsvar visar sig vara bra.

Höstväder av bästa slag

Oktober - Rosa Månad

Jag får försäkringsbolaget Chartis att skänka 10 kr till Rosa Bandet genom att publicera denna länk. Följ länken och skapa en skänk-länk du också!
http://www.cancerforsakring.se/?bannerId=1470
Följ och skapa din egen länk. Eller köp ett rosa band, eller två.

Hösten gör intåg

Jag hör till dem som dyrkar hösten och gärna pratar varmt om den höga klara luften och de vackra färgerna. Något som inte alltid uppskattas av min käre man, han är mer en vårmänniska (trots sin pollenallergi) och hävdar att allt är på väg utför på hösten.
Förutom att allt är precis sådär hektiskt som det verkar vara på de flesta platser och i de flesta familjer så är det bra med oss. Förkylda, trötta, många vill och borden, också ett och annat måste.
Helgen som gått har vi haft kusinbesök från Stockholm, mycket trevligt! Och hux flux, nu är det snart helg igen. Då är det tänkt att det ska bli lite höststädning, skogsmulle, och kanske om orken räcker och förkylningen vänder ett badhusbesök.. Och Ikea, en nattlampa till Adrian måste inhandlas, "han ser nämligen inget på natten".

Mera framåt!

Nu kör vi, och trotsar det som trotsas kan. Jag skippade introduktionsdagen på Universitetet, kände att jag känner till både CSN och trakten kring Karlstad tillräckligt för att passa på att ta en dag tillsammans med två vildar istället. Öppna Förskolan på förmiddagen, nya fina badhuset på eftermiddagen. 19.15 sov sjöbusarna gott.
Skönt med en dags ledighet som är helt självvald och inte mer eller mindre framtvingad. Fick fullständigt schema igår och det såg inte ut att finnas så jättemånga möjligheter att göra något liknande den närmaste tiden.

Framåt!

Idag är en bättre dag. Provsvar från fredagen visade värden helt inom det normala, och förkylningen håller sig tämligen stabil.
Upprop på universitetet, jag känner mig väldigt gammal och inte sådär väldigt uppspelt inför möjligheterna till föreningsliv och kommande (om än frivillig) nollning. Vi får väl se hur mycket deltagande det blir.... Däremot ser jag fram emot att studera, ska bli riktigt spännande! Riktigt trevligt var det också att återse ett gäng från höstens bastermin.
Gårdagens hageldrivor har smält, åskan hållit sig undan, inte ens en liten regnskur, ja, idag är en bättre dag!

Sköna Vardag?!

Snabbt det går att "komma tillbaka" in i vardagstempot igen. Fast riktigt tillbaka är vi inte än. Om man nu blir det.
Adrian är förkyld och i fredags togs prover, prover som vi inte stannade kvar och väntade på. Försöker att ha is i magen och tänka att det bara är en vanlig förkylning, och analysera varje hostning med lite distans men det fungerar sådär. Det positiva är att det inte har kommit till någon feber under helgen och att han faktiskt verkar just förkyld.... Inga nyheter, det vill säga inga läkarsamtal helgtid brukar också vara detsamma som goda nyheter, eller i alla fall inget som ska åtgärdas just nu. Ja,jag har nästan lyckats övertyga mig själv.
Vi har annars haft en trevlig helg, träffade vänner på lördagkvällen och dagen idag har ägnats åt försök att komma ikapp här hemma, storhandling, "Skogsmulle" och matlagning. En helt vanlig söndag helt enkelt. Nu vill vi gärna ha en helt vanlig vecka, om man får önska lite..

Tillbaka igen?

Myrsteg mot vardagen eller elefantkliv om man så vill.... Idag var i alla fall T & A på dagis, J på jobbet och jag på universitetet. Smärtfritt har det inte varit, men om man försöker se det som rehabilitering, så har vi påbörjat resan igen.

Benmärgsprov

Vet inte riktigt hur jag ska och om jag ens ska formulera det här inlägget. Jag gör det ändå.

Efter sin transplantation har Adrian varit relativt förskonad från svårare infektioner och längre sjukhusvistelser. Åtminstone om man bortser från det EBV-virus han har kroniskt i kroppen som ställt till en del. Men ändå. Det har varit ganska lugnt, vi har om än oändligt sakta börjat återfå hoppet om något som kan liknas vid ett normalt liv. Jobb och skola på heltid under hösten var planen. Lite ångest över långa dagar på förskolan för barnen, men samtidigt glädje över att det var det som var det jobbiga. Hoppas det går att förstå tankegången...

Natten till tisdag förra veckan fick A nästan 40 graders feber. Vi gav alvedon och ringde dagvården på morgonen som vi brukar när det är något vi funderar på. Det är så tryggt att alltid veta att vi får komma om vi är oroliga för en extra provtagning, och det gör också att man inte alltid känner behovet av att kasta sig iväg. Efter konsultation med sköterska och läkare bestämmer vi oss för att avvakta. A är fortfarande pigg och äter och dricker. Nästa natt är febern lika hög och det känns befogat att åka in, bara för att dubbelkolla så det inte är något.
Det visar sig att leverproverna är ordentligt förhöjda. Trombocyterna är låga (80) Vita är låga, neutrofila är 0.3..... Så lågt har de inte varit sedan cellgiftsbehandlingen, Hb är också i underkant, men inte alarmerande lågt. CRP 58..
Klart man blir orolig då, men inte överdrivet, ok penicillin behövs och uppföljning är min tanke när jag pratar med J som är på sjukhuset. J tycker att sköterskor och läkare ser lite oroliga ut. Som förälder till ett sjukt barn blir man expert på att avläsa varenda ryckning i läkares och sjuksköterskors ansikten. Ett undanglidande svar och en blick som inte är som den brukar.
Inläggning och ordentlig intravenös antibiotika sätts in. Till intravenös antibiotika behövs en infart..... Att sticka Adrian ska jag inte göra någon lång utläggning om just nu, men det är riktigt svårt och nu har jag fått en stickrädd kille som säger "inte sticka mig" så fort han ser en vit rock... Precis det jag kämpat emot, en av gångerna tog det 12 försök, för att ändå inte lyckas och senare få sätta infart efter sövning via mask...

Nästa dags prover visar sjunkande CRP men också sjunkande blodvärden, trombocyter nere på 55 och Hb på 87. Vår läkare bestämmer efter konsultation med Göteborg att benmärgsprov ska göras. De hittar ingen förklaring till varför benmärgen skulle vara påverkad.

I den värld vi levt betyder benmärgsprov bara en sak - leukemi.

Det var också vad de sköterskor och läkare som känner oss befarade även om de försökte lugna oss med att vi inte visste säkert och att det kunde vara något annat. Först skulle vi få vänta hela helgen på det preliminära beskedet då provet var tvunget att skickas. Efter påtryckning från Göteborg fick vi ändå ett snabbt besked. Inga avvikelser som visade på leukemi vid en första analys. Under helgen började sedan proverna vända och klättra tillbaka mot det normala igen. När slutreslutatet kom på tisdagen var alla prover i princip normala igen. Inga leukemiceller funna. LÄTTNAD.
Sannolikt en ordentlig bakterieinfektion som tryckt ner ett redan nedtryckt immunförsvar. Nu är vi hemma igen med bactrim per os. Galet.

Det som händer när något sånt här händer är att man upptäcker saker. Man upptäcker att man inte alls är så stark. Att man inte alls är tillbaka i något normaltillstånd. Man kastas handlöst tillbaka, börjar planera för att ta sig till Östra och Göteborg. Planerar praktiska saker, för det är det enda man kan ta i konkret. Tankar på att behandling kanske inte är möjlig eftersom tranplanterad och cellgifter inte är någon bra kombination och innebörden av det försöker man hålla ifrån sig. Helt går det inte. Nu ska man ta sig upp igen, och tillbaka. För nu är det skola och jobb på heltid som gäller från måndag.
Hur förklarar man för sin omgivning att den elaka infektionen som tryckte ner benmärgen inte bara var en infektion. Den var en mardröm som inte försvinner när man slår upp ögonen på morgonen. Den gör att man inte vågar sova, den gör att åtminstone jag måste börja om för att återigen våga tro att det finns en framtid. Det låter otacksamt, och självklart är lättnaden enorm, men det är rädslan också, och den kom väldigt väldigt nära igen.....

Adrian 3 år!

Snart stor kille!

Imorgon blir liten kille stor. 3 år. Inte för att han är mammas lilla kille om man frågar honom - nej han är en "flicka som heter Päron". Så nu vet ni det! Imorgon firar vi Päron med hallontårta och kalas!

Skepp o Hoj!

Piratfest igår medför tungt huvud idag. Trevligt var det, men gårdagens pirater hade behövt sovmorgon idag! Låter bilderna tala för sig själva...

Ny kusin!

Grattis!!

Från att för två månader sedan inte haft någon kusin har nu två små fina pojkar dykt upp. Vi är så glada och längtar efter att få träffa pojen med de skorrande r:en snart!

Hejdå Libero och Pampers!

Tänka sig. Två veckors semester och nu två blöjfria barn. Natt som dag. Man tackar och tar emot, men ska av säkerhetsskäl införskaffa ett par underlägg inför helgens Skåneresa. Det kostar inte ens ett blöjpaket...

Sommarlov!

Solen skiner, himlen är blå. Vinden blåser omkull oss, men det är trevligt ändå. Det är väl den omtalade "midsommerblåsta" som är i antågande.

T & A gör sista dagen på förskolan på torsdag och sedan är det sommarlov på riktigt. Långt sådant också. Jag har inte ens räknat alla veckorna, men med en pappa som är lärare finns det en och annan sommarfördel. Speciellt när det äntligen är klart att han har jobb åtminstone en termin till. Då kan man pusta lite igen .

Själv börjar jag jobba på måndag. När de andra tar ledigt.... Men jag ska inte jobba heltid och som student finns det ju inte en uppsjö av alternativ till hur sommarmånader ska kunna finansieras... Jag har inte så många minuter till arbetet i restid som tur är så jag räknar med att kunna få en del fina sommardagar tillsammans med resten av familjen om än inte hela dagar varje gång.

Nu till helgen bär det av till Stockholm för att fira kungligt bröllop. Det var inte riktigt sant, vi åker för att hälsa på kusinen med föräldrar och ska hålla oss på behörigt avstånd från de jippon som sägs kommer vara både här och där. Tur att de bor på rätt sida av festligheterna!

Kusinen finen

Han smet ut för tidigt, kusinen -finen. Allt gick bra ändå. Han är väldigt söt och lite liten. Det är Tyra nöjd med. Hon var ju också lite liten.
18 maj är han född istället för den 29 juni som tanken var, 1900 g och 45 cm. Edvin är namnet och vi längtar efter att få träffa honom snart.
Välkommen Edvin!!

Nu drar vi

Söderut!

Kommer dock att bli lite senare än ursprungsplanen beroende på diverse omdömen och annat kul som måste göras. Detta innebär en mellanlandning i Göteborg, men å andra sidan är vi ju framme i bra tid imorgon förmiddag.

Trevlig Helg!

Mycket att se fram emot

För första gången sedan A blev sjuk kan jag känna att jag ser framåt. På riktigt. Tänker inte på den j-a cancern varje stund. Därmed inte sagt att inte tankarna kommer varje dag. Det är ändå en förbättring - hoppas jag.
Det är sådana här inlägg som ger lite ångest att skriva, jag törs inte riktigt lita fullt ut på det jag skriver och bakslaget lurar fortfarande runt hörnet. Men vi övar och hoppas att det är det här ska bli vårt normaltillstånd.

Men - nu börjar björkarna få musöron, vitsipporna blommar för fullt och jag har till och med dristat mig till att plantera ut några kryddväxter, trots att frosten fortfarande hälsar på om nätterna. Än så länge har det gått bra.
Ikväll kommer lillasyster med den stora magen och hälsar på över helgen. Det ska bli roligt, känns som om det var länge sedan.
Nästa vecka är kort vecka och på onsdag drar vi söder över för att hälsa på alla fina släktingar och vänner. Det var också jättelängesedan!!
Bröllop på lördagen och förhoppningsvis få kika på nytillskottet i Ljungbyhed någon av dagarna, samt avundas A som jag hört ryktesvägen har en väldigt fin mage!

Väldigt hektiskt och många bollar i luften är det fortfarande, men det känns ändå som om vi plockar ner en i taget.

Disk -o

Vi laddar inför helgens prylbytardag med att märka kläder till försäljning, diska och äta popcorn!

April April - Snart maj!

Sämre bloggare får man leta efter. Tiden och inpirationen har inte varit synkroniserade på ett bra tag.

Nu har min käre make rensat och vad man nu gör med en dator som inte fungerar som den ska, så nu hoppas jag att det till och med ska gå och lägga ut en och annan bild.

Med oss är det bra. Tempot är fortfarande högt och intesnivt, men roligt för det mesta. Skolor av alla de slag, högskoleprov, tankar på hur skolan ska fortsätta framöver.

Johan har ju sitt vik en bit in i juni, och efter det vet han inget mer. Jag har sökt Universitetet till hösten och har en garantiplats, så den biten borde vara lugn. Sommarjobb är klart, J tar föräldraledigt och jag jobbar, med lite tur kanske vi kan få någon vecka tillsammans, om inte annat för att vi vill åka land och rike runt och välkomna de nya kusiner och kompisbebisar som både dykt upp och förväntas under sommarens första del!!! Så spännande!

Min stora bebis T, har en lös tand!!!!! Oj, vad hon blev gammal - för att inte tala om hur gammal jag blev. Min lilla tjej...

Inser att jag blivit sådär som jag tyckte var så fånigt att min egen mamma höll på. Jag förstår dig bättre nu mamma! :-)

Adrian är det full fart på, han springer, skriker, pratar och VILL, VILL INTE, VILL, VILL INTE, med ungerfär 10 sekunders mellanrum! För att citera en intern källa "det är en härlig ålder" Och visst är det det, men det är inte alltid att man känner det helt och fullt.

Återbesök i Göteborg för två veckor sedan passerade utan anmärkning, och om inget nytt inträffar ska vi inte tillbaka förrän vid årskontrollen i oktober. Känns helt otroligt! Ordinarie månatlig provtagning i Karlstad gäller förstås framöver också.

Ett litet tecken på att vi är här

Hinner alls inte med, men vill så mycket. Informationsträffar och möten om studier om förskola och om jobb. Inte ett endaste som handlar om behandling eller sjukdom just idag.
Adrian och Johan var på dagvården och tog prover igår, vi har inte ens kommit ihåg att ringa för att få provsvaren. Hoppas det tyder på att vi börjar återhämta oss och inte bara på stress.

Ny vecka - nya möjligheter!

Ännu en vecka har gått. Jag anade våren igår. Det droppade från taken (inte bara rasade stora snömassor) fåglarna kvittrade och solen sken. Trött som jag börjar bli på vintern griper jag de halmstrån jag hittar och plockar genast fram vårjackan. Jag skulle ju bara til systertyster och hälsa på i hennes nya lägenhet. Om någon undrar kan jag meddela att det är inte alls dags för vårjacka än. OM man inte sitter i lä vid universitets stora glasfönster med en glass i handen - det är vårtecknet bland studenter jag såg i slutet på förra veckan. Det får duga i brist på snödroppar.
I morse ville jag fortfarande leva i tron att det var vår och försökte ta på Adrian lite mindre kläder innan tidig avfärd till dagis. Min man (som går i vårjacka året om oavsett grader celsius) tog genast ur mig den villfarelsen. "Vad gör du?!" -"Det är 16 minusgrader ute".
Jaha - det var den våren.
Imorgon är en ny dag - med nya möjligheter att träffa våren!

Ängel och Spanjorska!

Vem är vem är frågan?! Den rosa ängeln är "lite" arg - hela dagarna. Nästan skänt att sportlovet är över och vardagen tar vid.
Den vackra spanjorskan har fått sin fina klänning i försenad födelsedagspresent idag. Naturligtvis fick hon också en matchande solfjäder - lyckan är fullständig!

Tyra 5 år!

Vart de åren tog vägen kan man undra, för att använda en av många välkända formuleringar. Dagen har firats med pompa och ståt. Paket på sängen och en heldag på lek och buslandet i Örebro. Jag och Johan kommer vara härligt ledbrutna imorgon efter att ha klättrat omkring i klätterställningar och rutschkanor. Det är kanske där de där fem åren är, att man inte är så bra på att klättra, tycker att stora studsmattor gör så man blir snurrig i huvudet och att det är bra att vara på lekland på en tisdag när ingen annan är där. Tråkig, vuxen - nej, bara lite bekväm ;-)
Prinsessan fick enligt önskemål, skidor, ett spel, klänning. dvd-box, och lite annat krams. Dessutom hade kommit paket på posten!
Nu är det en trött liten (stor!) femåring som sover gott.

Popcorndagen igen

Nu är det dags för fredagsmys! Popcorndagen, det vill säga fredagen har åter infunnit sig. Det verkar bara vara den och söndagar i våra veckor, de andra dagarna passerar utan vidare notis. I helgen laddar vi för den stora 5-årsdagen på tisdag, bak, städning, klädvisning och studier står på programmet. Melodifestival också såklart!
Jag försökte mig förra veckan på att klippa Adrian utan maskin, det vill säga med hjälp av vanlig sax. Dumt med tanke på min frisörkunskap kombinerat med hans virvlar och ovilja att sitta stilla. Resultatet blev som förväntat inte det bästa. Idag åkte maskinen fram och håret av. Mycket bättre resultat!

Inställd föreläsning

Nu har det varit så mycket ett tag att när jag fick meddelande från en kurskamrat att dagens föreläsning var inställdså blev det totalstopp. Har inte lyckats ta mig för med något av allt som legat och väntat på att få bli gjort. Eller jo, ringt runt lite till en massa myndigheter och skolor för att "fixa". Och författat ihop ett fint litet brev till CSN, så helt overksam har jag inte varit men ändå.
Johan är ledig och har det tveksamma nöjet att vara på dagvården för provtagning. Själva provtagningen är inga problem normalt sett. Det är det som händer med våra barn så fort de kommer in i en sjukhusbyggnad. Spelar ingen roll om det är i Karlstad eller i Göteborg, men de börjar springa, och öronen har de lämnat kvar utanför. Undrar hur länge den här försvarsmekanismen ska pågå. Undrar också om det är så att A har sett T springa och därför vill göra likadant eller om det är något han kommit på själv. Han gör nämligen likadant vare sig T är med eller inte.
Alla provsvar såg i alla fall bra ut, utom ett som vi inte riktigt vet vad det är. Fosfatasalkalat tror jag, vet faktiskt inte ens om det hör till leverproverna eller cancerproverna, men tror det är lever. Läkaren skulle återkomma om det var något som skulle tas om. Jag känner mig inte orolig för det, inte just nu i alla fall.

Vintern håller i sig, och verkar inte ha några planer på något annat. Jag tycker att det är ganska trevligt, i alla fall när man har skottat och det inte har snöat mer varenda morgon. Snö i skogen och på fält är bra, på vägar och gårdsplaner får det gärna vara snöfritt.
En vecka kvar till femårskalas är det också. Stora tjejen räknar ner och tycker att dagarna går onödigt långsamt. Att hon prickat en tisdag när pappa är ledig, så att hon också får vara hemma verkade i alla fall vara bra! Damens önskelista består så här långt av skidor, skidor och skidor.... Det passar ju bra att vi har snö!

Barncancerfondens insamling

Just nu är finns det en familj som lever i det som är alla cancerföräldrars värsta mardröm. Från att nästan ha vågat tro igen - till att räkna dagar som är kvar, och allt från en dag till en annan. Alla tankar och all värme till dem.
Ni som har några kronor över, här är Gustavs insamling.

http://www.barncancerfonden.se/4711

Här är Annas blogg....

http://annasanatomi.blogspot.com/

Universitetsstudent -= Jag!!!

Nu gick det visst undan igen. Från att mina betyg blivit "för gamla"??!!! och att jag skulle bli tvungen att läsa om allt på komvux 1,5 år är jag idag klar för att påbörja min bastermin på universitetet imorgon!
Hur det gick till. Det finns välmenande och trevliga människor på rätt plats här och där i tillvaron. En är syokonsulenten på komvux. Han pratade om reell kompetens, kollade upp vem jag skulle kontakta och sa att jag skulle göra det snabbt. Detta var i fredags. Hade sådan tur att jag fick tag i rätt person, som dessutom engagerade sig. Mailade in alla dokument på arbetslivserfarenhet, utbildningar och tidigare betyg - fick svar efter en timme.
Idag fick jag också bekräftat att jag kommit in, så dagen har ägnats åt att ringa runt och avsluta de knappt påbörjade komvuxkurserna, ändra om med CSN, ändra dagistider. MEN - jag har sparat ett och ett halvt år på komvux. Tack för det Göran!

VAB- utveckling

Anade att jag skulle få äta upp mitt tidigare inlägg, och så även denna gång. Förkylningen och magont på Adrian muterade till Tyra - som fick magsjuka. Hon smittade ner sin moster som tog VAB åt mig i fredags.... Hmmm, inte riktigt bra.
Men nu mår alla bättre. Eller, moster Y har jag inte pratat med idag, men jag hoppas hon mår bättre. Imorgon är det jobb igen. Bra när de blir sjuka - och friska på helgen. Eller?!!

VAB - Vård Av Barn

VAB, ett tillstånd vi hittills bara har hört talas om har kommit till vår familj. Jag försöker se det som att vi håller på att normaliseras.. Igår hände det. De ringde från förskolan när jag var i skolan och Johan på jobbet (bra klang -jobbet), Adrian hade ont i magen och kändes varm. Väl hemma verkade det rätt ok, men magen är i olag och feber på 38,0.
Förutom att jag missar några lektioner så känns det helt ok. Det vill säga, det känns inte som om det är något vi kommer behöva söka dagvården för. Det verkar vara något "helt vanligt", som säkert är borta tills på måndag, svårt att förklara den känslan, det närmaste ord jag hittar är nog lättnad.
Idag är vi hemma och myser, ser på film, ritar och har kafferep. För sjuk för att vara på förskolan, men tillräckligt pigga för att orka leka, det är nog inte så dumt. Det kan till och med göra det värt att plugga halva natten som kompensation.

Mera Vinterlek

Pulkaåkning med bästa familjen H, korvgrillning och alldeles lagom kallt. Det kan inte bli mycket bättre en vanlig söndag!