Dagarna de går och går...

Och ingen vet riktigt vart de tog vägen. Snart är det två veckor sedan operationen och om man inte visste bättre skulle man inte kunna se på Adrian att han är transplanterad.

Han kryper omkring som vanligt och har återupptagit sin lära-gå träning. Han har fått en infektion av något slag som ingen riktigt vet vart den hör hemma. Nu har de satt in penicillin emot den då det i någon av alla odlingar visade något, så nu hoppas vi att det tar hand om det. Detta innebär att vi sannolikt blir kvar här ytterligare ca en vecka, men att vi sen får åka hem. Känns helt overkligt..... Dagarna här går väldigt fort, och långsamt på samma gång. Egentligen gör man ingenting, men tycker ändå att minsta avvikelse ifrån det dagliga programmet tär på krafterna. Förhoppningsvis blir det bättre... efter jul eller så :-)

Längtar efter Tyra gör vi också såklart, och imorgon ska hon och Maria komma med tåget. Det ser vi mycket fram emot!! För att fira extra mycket ska vi alla få årets vaccin mot influensa. Detta har jag ännu inte informerat Maria och Tyra om så vi får väl se om de fortfarande kommer när M uppdaterar sig om en stund.. Adrian får inget vaccin, men för att vi kanske ska slippa dra hem något åt honom så vaccineras vi. Jag har varit dålig på att ta kort på sistone, men fick några av Ylva när hon och Tyra var i Mariebergsskogen i söndags så jag delar med mig av det.

Det andra är från när Harry hade namnsdag häromdagen och mormor, Tyra och Ylva hade kalas med ballonger i taket och muffinstårta. Ryktesvägen har det också nått mig att han fick alla sina kläder inslagna i paket. Det kallar jag namnsdagsfirande!!