Vad snabbt det går nu, hinner knappt med. Samtidigt känns det skönt att det flyter på. Vi har så sakteliga skapat några slags vardagsrutiner igen. Ovant, men vi försöker.
Jag och Adrian lämnar Tyra på dagis och går en promenad. Adrian somnar i vagnen, går hem fixar lite. Adrian vaknar, vi äter lunch. Just den delen, lunchen tycker inte Adrian så värst mycket om. Han är en riktig sällskapätare och uppenbarligen är inte mitt sällskap tillräckligt, han frågar efter pappa och "ya" och nöjer sig inte alls med att de kommer hem senare. Går en sväng till lekparken, hämtar Tyra, leker i trädgården, Johan kommer hem, lagar mat, Bolibompa, läggning. Låter kanske inte så stressigt. Det är det egentligen inte, men det är väl så att ju mindre man gör desto mer känns det. Finns det en aktivitet inplanerad per dag så blir det stora projekt. Var i alla fall iväg och gav blod i tisdags, eller plasma snarare, första gången jag fick ge efter operationen, känns bra!
Nu planerar vi helgen, prylbytardag och trädgårdsarbete står på önskeplaneringen. Kanske en långpromenad eller två skulle inte heller vara dumt, och om möjligt en tur till stugan. Inte barnanpassat för fem öre, men med en flytväst på Adrian och lite handsprit i väskan ska det nog gå vägen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar