Önskar vi er alla, och hoppas på att vi själva också kommer att få. Vi fick ett samtal från Göteborg igår, ett sammantaget postivit sådant. Adrians immunförsvar är nu mycket bättre, så mycket bättre att de inte längre vågar låta honom vara helt utan immunsupprimerande medicin. Nu är han insatt på någon slag mikrodos varannan dag, hoppas att det räcker. Lite dubbla känslor, men vi har bestämt oss för att det är positivt.
Med tanke på förskolan här i närheten, den som hans syster går på och som jag vanligtvis inte har lovord så det räcker till för har återigen fått masjuka kommer vi alla att behöva allt vårt immunförsvar. Inte förskolans fel alls naturligtvis, men inte alls roligt. De ringde- jag sprang (nästan) och hämtade T. De hade varit ute hela förmiddagen och hon hade inte varit i direktkontakt med barnet ifråga, så vi skyndade oss hem och tvättade händerna, och spritade händerna. Nu hoppas vi att vi klarade oss den här gången. Eftersom det var ett av "grannbarnbarnen" är väl risken ytterligare lite större, men vi har nog redan haft just den här farsoten...
Sedan har jag fått höra att jag skrivit så konstigt om ett bröllop i augusti så jag måste tydliggöra att varken bruden eller brudgummen är mer lastgammal än jag. (tänk nu lite snälla tankar) Det jag menade vara att det är min vän S som gifter sig i augusti, och henne har jag känt sedan vi båda var 4 år gamla. Det innbär 87% av mitt liv. Förlåt S för det där med äldsta, jag tycker du är väldigt ung, och du kommer bli en väldigt vacker brud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar