Vi har fått en ny panna som man kan ställa in temperaturen med!! Fantastiskt, vi behöver inte längre frysa oss fördärvade alternativ bränna fingrarna på elementen. Tänk så glad man kan bli för sådana saker!
Dagens provtagning avlöpte utan några större överraskningar. Det verkar som om penicillinet ändå gjort viss verkan, men viruset kvarstår och vi tog nya prover idag som vi får svar på onsdag eller torsdag. Då vet vi lite mer åt vilket håll det lutar.... Vi har också bestämt att T får vara hemma hela den här veckan från dagis. Förhoppningsvis gör det att hon hinner bygga upp lite försvar innan hon hämtar någon ny farsot till både sig själv och bjuder Adrian på densamma. Troligtvis blir det en snabbtur till gbg senare i veckan för att ta bort porten, men det är inte säkert då det inte klassas som någonting akut och trycket på operationsavdelningen där nere enligt uppgift är mycket stort. Imorgon räknar vi med att få lite bättre besked.
Annars känner vi oss lite ensamma och isolerade. Vi vågar ju knappt träffa andra av rädsla för att smittas av något eller smitta ner någon annan. Inte roligt att hålla förhör med vänner och familj om deras hälsotillstånd när man inte annat vill än att få träffas. Hur är det meningen att man ska orka komma fram och leva ett "normalt" liv igen. När ska man hinna och orka återhämta sig när det hela tiden kommer nya slag. Ingen kan lova att det ska bli bra igen, ett förbaskat virus som för de flesta går obemärkt förbi kan bli helt avgörande. Vi har klarat cytostatikabehandlingar och en transplantation, det här borde inte vara svårt. Det borde gå av bara farten. Vi bara hoppas, hoppas och hoppas att läget blir lugnt. Snart. Nu. Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar