Spikmatta - att insförskaffa så snart affären öppnas igen

Det bara att erkänna, jag hade fel, ni hade rätt. Efter att ha haft väldigt ont i ryggen av och till länge nu,(ända sedan operationen i höstas egentligen) har jag flera gånger fått rådet att prova "spikmattan". Jag har till och med testat min systers, men tyckte mest att det gjorde ont och förstod inte hur någon kunde somna på ett sådant tortyrredskap. I alla fall, efter att ha knaprat massor med tabletter utan att det hjälpt det minsta skickade jag Johan hem till mamma och pappa för att låna deras igårkväll. Efter en stunds smärta (ONT!!) vaknade jag till. Det vill säga - jag hade somnat. Ryggen är mycket bättre idag, har utsatt mig för tortyren ett par gånger till, och det är bara att konstatera - det hjälper.

Ett och ett halvt besök hos en naprapat sa min käre far att den kostar, det är billigt, speciellt om det innebär att jag slipper gå till någon naprapat. Då är det rea på riktigt.

Idag har vi annars varit hemma och försökt fixa med lite smått. Det går sådär. Jag är fortfarande dålig på att bära på A och han går minsann inte i den riktning som jag vill. Varken jag lockar eller hotar, det är bara rent fysisk övertalning som gäller, det vill säga lyfta, lyfta, lyfta.

Jag måste börja träna min rygg så snart den håller ihop så mycket som jag vågar. Motvalls tvååring på drygt femton kilo styr annars snart hela vår familj. Envis fyraåring på nitton kilo har inte mycket att sätta emot, trött mamma och pappa utan tillräckliga muskler och ork jobbar också i motvind. Nya krafter önskas till morgondagen.

Lite sandlådelek och gungning kunde vi ändå enas om var bra aktiviteter. J, T och A var också en tur till Skärgården medan jag vilade i en solstol på altanen medan regnet smattrade på taket. Tur att vi har tak på altanen!