En sak man får lära sig när man är i sjukhusbranschen det är att man får vänta och så får man vänta och när man minst anar det så händer allt på en och samma gång. Efter en tidig morgon när vi hibbiskrubbade(desinfektionsbadade) Adrian inför venportsoperationen...så fick vi vänta och vänta lite till...men vid halv 2 så fick vi så äntligen komma upp på operation. Hemskt att säga att man äntligen skall få komma till operation men efter två CVK:er på vift så kändes det skönt att få sätta in en venport. Adrian sövdes genom att få sömnmedikamenten genom CVK:n och han satt i Annas knä när han somnade. Vi frågade hur långt tid de trodde att opererationen skulle ta och de ca 1.5-2 timmar. Så vi gick ner till avdelningen och var på rummet en stund innan vi samlade ihop oss och skulle gå ut i friska luften. Precis innan vi hunnit ut ur byggnaden så ringer Annas telefon och man blir direkt orolig eftersom de bara ringer om det har hänt något eller när Adrian ligger på uppvaket. Sköterskan som ringde meddelade Anna att Adrian nu var färdig och att han låg på uppvaket. Detta var drygt en halvtimme efter att han kom in på operationen så tala om snabba turer. Vi skyndade oss upp till vår ögonsten och han låg där och sussade så sött, men vi hann inte vara där mer än 5 minuter innan han vaknade och var väldigt ledsen. Vi tröstade honom och gav honom lite mat, men det hjälpte bara lite grann så han fick sig en liten dos morfin. Sen kände vi igen honom igen för han började ge personalen lite trötta leenden och köra ett vinkrace i slowmotion.
Tillbaka på avdelningen så tänkte de ta lite prover och då visar det sig att porten inte fungerar, så att de blir tvungna att sätta en ny nål och Adrian blir inte det minsta upprörd av behandlingen, han är lugn som filbunke hela tiden, han blir först upprörd när jag inte tillåter honom att äta upp sin sond. Nu får de äntligen vad de kallar för backflöde. Vi får reda på att de har beställt cytostatikan och att behandlingen är tänkt att starta om ett par timmar, senaste budet är dock att det är uppskjutet tills imorgon. Så nu är det bara att vänta lite till...
Adrian är som synes i ganska god vigör trots all uppståndelse och det verkar finns en liten Stenmarkådra i honom och det tror jag allt att det börjar bli hos både mig och Anna också. Ja, det e bare å åk...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar