Skepp O´hoj! - Gomseglets återkomst

I går morse när jag kom upp till avdleningen runt sjusnåret hittade jag Adrian sovande, men Johan vaken!! Bara det skulle nog ha gjort vem som helst lite fundersam, och mycket riktigt.... " Det har hänt igen" säger Johan och verkar tycka jag är väldigt korkad som inte omedelbart förstår vad han menar... Det visar sig efter en stunds förklarande att hans gomsegel har svällt upp så han knappt kan prata. Till saken hör att samma sak hände för snart två år sedan, men då trodde han och jag med för den delen att det berodde på föregående kvälls whiskeyintag samt rökande av cigarr. Det är en teori som inte känns så trolig längre, om han inte döljer något för mig och han och nattsköterskorna hade väldans skoj, medan jag sov nere på dagvården....hmmm

Här slogs stora larmet på och det kom läkare och tittade i halsen och sköterskor och petade. Nu är det i alla fall odlingar tagna och prover skickade. En penicillinkur som skulle räcka till en ponny att knapra på i fjorton dagar blev resultatet, men vad det är det vet vi inte, ingen streptokock i alla fall....

Adrian startade sin nya cytostatikakur igår och det går enligt planerna, men han mår väldigt illa och är inte så pigg. Natten har varit riktigt jobbig då inget hjälpt och han har haft svårt att komma till ro. Det enda som är någorlunda accepterat är att bli runtburen, endera i sele eller på armen och det blir tungt trots viktfallet.

Ett värde som mäts i blodet när man har den här sjukdomen kallas AFP, detta värde är hos en frisk person max 8. När de första gången tog det här värdet på Adrian låg han på 176 000 förra veckan var han nere på 40 000 och igår var värdet 11 000. Det går åt rätt håll och läkarna är "nöjda", så det är vi med.... Dock är det så att oavsett hur bra AFP värdet kommer bli så räknar läkarna med att det kommer att bli levertransplantation. Inför nästa behandlingsblock kommer jag och Johan börja utredas för att se om någon av oss passar som donator, och i så fall vem som passar bäst... Tungt att tänka på, men som en läkare sa, vi gör det för att han ska bli frisk, vi transplanterar ingen om vi inte tror att den skulle bli frisk. Det är det vi hänger oss fast vid.

Imorgon förmiddag kommer den här behandlinsomgången att avslutas och vi räknar med att få åka hem om ingen feber eller annat oförhappandes händer :-)