SUCK - VARFÖR SKA DET VARA ENKELT?
Trots att vi haft vår första permisson på länge under ett par timmar har det här inte varit någon bra dag.
Proverna är positiva, de vita blodkropparna på återhämtning, och blodplättarna ligger bra till. Vi har fått veta att tumörerna svarat "bra" på behandling och krympt såsom läkarna har räknat med, så egentligen borde det vara en väldigt positiv dag. Dessvärre känns det inte riktigt så.
För att underlätta alla cellgiftsbehandlingar har man opererat in en CVK, en venkateter där alla dropp och intrevenösa mediciner ges och där man också tar alla prover. Jättebra uppfinning som gör att man slipper sticka vareviga gång det är något som ska göras. Adrian fick sin första CVK i samband med sin första behandling för snart en månad sedan, den fick sitta kvar i två veckor innan den lossnade och en ny fick opereras in. Tanken med en CVK är att den ska kunna sitta under hela behandlingstiden, så vi var frustrerade när det hände, men det är tydligen sånt som händer, det tar ett antal veckor innan den "växt" fast. Vi slog oss till ro med det, MEN!! Nu är också hans nya CVK på glid, och det kommer behöva sättas en ny, med ny sövnign och allt vad det innebär. Efter många om och men och en tur till röntgen samt undersökning av två olika narkosläkare har det ändå bestämts att den här går att använda ett par dagar till då den fortfarande ligger i venen, men med största sannolikhet blir det Göteborg någon dag tidigare än beräknat. Tycker det borde vara nog att behöva kämpa emot tumören och alla biverkningar, utan och behöva sådant här. Känns tungt.
Vi träffade i alla fall "vår" läkare här i Karlstad idag och det var positivt, hon har varit förkyld och hållit sig undan för att inte smitta ner Adrian när han varit som mest nedsatt. Dock är det hon som "styrt i det dolda", åtminstone var det så jag uppfattade det. Hon var som sagt nöjd med provsvaren och skulle meddela Göteborg vår status.... Sedan släppte hon iväg oss på permission ett par timmar mellan antibiotikadroppen. Väldigt skönt att komma ut i solen. Åkte hem till mormor och morfar där Tyra var, och fikade tillsammans! Det är sådana små händelser som numera har blivit väldigt stora i vårt liv.... Imorgon får vi rapport vad de tycker ska göras från Gbg, annars blir det nog lugnt hoppas jag, inga fler överraskningar tack!
Jo, just det, det går troll i våra bilar för tillfället, den ena ska nog få en värdig begravning snart, och den andra ska på Spabehandling på verkstad imorgon. Tur att dagis ligger på gångavstånd, nu hoppas vi bara på att det är ett fel som är lätt avhjälpt så vi inte måste gå till Göteborg senare i veckan :-)
Trots att vi haft vår första permisson på länge under ett par timmar har det här inte varit någon bra dag.
Proverna är positiva, de vita blodkropparna på återhämtning, och blodplättarna ligger bra till. Vi har fått veta att tumörerna svarat "bra" på behandling och krympt såsom läkarna har räknat med, så egentligen borde det vara en väldigt positiv dag. Dessvärre känns det inte riktigt så.
För att underlätta alla cellgiftsbehandlingar har man opererat in en CVK, en venkateter där alla dropp och intrevenösa mediciner ges och där man också tar alla prover. Jättebra uppfinning som gör att man slipper sticka vareviga gång det är något som ska göras. Adrian fick sin första CVK i samband med sin första behandling för snart en månad sedan, den fick sitta kvar i två veckor innan den lossnade och en ny fick opereras in. Tanken med en CVK är att den ska kunna sitta under hela behandlingstiden, så vi var frustrerade när det hände, men det är tydligen sånt som händer, det tar ett antal veckor innan den "växt" fast. Vi slog oss till ro med det, MEN!! Nu är också hans nya CVK på glid, och det kommer behöva sättas en ny, med ny sövnign och allt vad det innebär. Efter många om och men och en tur till röntgen samt undersökning av två olika narkosläkare har det ändå bestämts att den här går att använda ett par dagar till då den fortfarande ligger i venen, men med största sannolikhet blir det Göteborg någon dag tidigare än beräknat. Tycker det borde vara nog att behöva kämpa emot tumören och alla biverkningar, utan och behöva sådant här. Känns tungt.
Vi träffade i alla fall "vår" läkare här i Karlstad idag och det var positivt, hon har varit förkyld och hållit sig undan för att inte smitta ner Adrian när han varit som mest nedsatt. Dock är det hon som "styrt i det dolda", åtminstone var det så jag uppfattade det. Hon var som sagt nöjd med provsvaren och skulle meddela Göteborg vår status.... Sedan släppte hon iväg oss på permission ett par timmar mellan antibiotikadroppen. Väldigt skönt att komma ut i solen. Åkte hem till mormor och morfar där Tyra var, och fikade tillsammans! Det är sådana små händelser som numera har blivit väldigt stora i vårt liv.... Imorgon får vi rapport vad de tycker ska göras från Gbg, annars blir det nog lugnt hoppas jag, inga fler överraskningar tack!
Jo, just det, det går troll i våra bilar för tillfället, den ena ska nog få en värdig begravning snart, och den andra ska på Spabehandling på verkstad imorgon. Tur att dagis ligger på gångavstånd, nu hoppas vi bara på att det är ett fel som är lätt avhjälpt så vi inte måste gå till Göteborg senare i veckan :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar